ARS 61 öppnades i Ateneums konstmuseum, Helsingfors i januari 1961. Det var den första utställningen som grundligt tog sig an samtida konst. Utställningen koncentrerade sig på konst från medelhavsländerna och Finland.

ARS 69 , 8 år senare, presenterade ännu häftigare konst, både popkonst, med Andy Warhol i spetsen, kinetisk konst, svartvit OP-konst och samhällsinriktad konst.

I många verk styckades den tradtionella bilden av människokroppen. Besökarna såg skulpturer av en tumme eller ett bröst. Vi strövar runt på utställningen och får höra vad konstnärerna och besökarna tycker. "Intressant" säger de flesta prydliga besökarna.

Edward Kienholz ville provocera besökarna med sitt konceptuella verk Rozy's, en installation av en bordell. På bordellen ses kvinnofigurer med olika historier. En elektronisk kvinna ligger i liggande ställning och börjar fungera med en slant. Konceptuell konst var inte vanlig i Finland 1969 och provokationen uteblev, i motsats till hemlandet USA där Kienholz verk ledde till åtal. Edward Kienholz deltog även i ARS 74.

ARS 83 drog en rekordstor publik, med över 6000 besökare per dag och utställningen förlängdes med en månad. Här får vi se utställningen ur barns ögon. De förundras och intresserar sig för miljökonsten, minimalismen och de stora installationerna med stenar, glas och skärvor i olika formationer av Jonathan Borofsky, Richard Long och Dieter Appelt.

Medan ARS 83 fick människor att tänka på vad nutida konst är, var ARS 95 en provokation och ett ifrågasättande av konsten och den "verkliga världen". ARS 95 var den sista utställningen som hölls i Ateneums konstmuseum och här gick man in i "cybervärlden" som redaktörerna påpekar. Utställningen innehöll foto- och videokonst, i vissa fall interaktiv och installationer i stora rum.

Vissa av installationerna var lätta för publiken att smälta, såsom Ulf Rollofs flygande granar, medan andra provocerade publiken, bl.a. Portia Munson med sitt ljusröda flickrum där dildor samsades med dockor och Helen Chadwicks "pissblommor".

Mest provokativ var ändå dansken Henrik Plenge Jakobsens i installation White Love där han använde hemelektronik och sina egna kroppsvätskor. Publiken förfasades framför allt av lukten från mixarna och vissa undvek rummet av rädsla för kroppsmitta. I en tid präglad av AIDS var det också Jakobsens idé att skapa rädsla och en känsla av otrygghet i museibesökarna.

Den kusliga stämningen skapades också av mer traditionella verk, som Louise Bourgeois jättespindel och Ida Applebroogs tavlor.

Sex år senare hade Kiasma, Museet för nutidskonst, öppnats och ARS 01 och ARS 06 ordnades där. ARS 01 koncentrerade sig mycket på själva utrymmet, det nya konstmuseet Kiasma. Också verken skapade rum och gränser mellan olika rum, länder, världar och platser.

ARS 06 som pågick hela sju månader, satsade på stark interaktion med publiken. På ARS 06 fanns verk där man kunde vila i verket eller påverka det, som i Shu-Min Lins verk som bygger på hjärnans alfastrålning. ARS 06 bjöd in hela familjen och barnen att njuta av performancekonst och jippon.

Text: Ida Fellman

NYCKELORD: Ars 01, Ars 06, Ars 61, Ars 69, Ars 83, Ars 95, ARS-utställningar, Ateneum, bildkonst, dokumentärfilmer, fotokonst, grafik, intervjuer, Kiasma, kinetisk konst, kommersialism, konst, konstutställningar, kroppen, kroppslighet, kvinnlighet, ljud, manlighet, modernism, målarkonst, människovärde, popkonst, postmodernism, provokation, provokativa, provokativitet, publik, reportage, sexualitet, skulptur, visuella konstarter

Kommentera sidans innehåll