WEBVTT FILE

1
00:00:07.501 --> 00:00:15.802
Utomstående vet inte och kan inte förstå. Inte tänkte jag heller nånsin att man kan fastna i

2
00:00:15.802 --> 00:00:22.905
nåt sånt. Jag var själv förvånad över hur nån kan stanna. Men när man är så borta så inte

3
00:00:22.905 --> 00:00:28.362
vet jag hur nån skulle ha kunnat hjälpa desto mer än att bara finnas där som stöd.

4
00:00:29.595 --> 00:00:35.682
Jag tror helt enkelt det beror på att när man i sakta mak har blivit nedtryckt till en liten hög

5
00:00:35.682 --> 00:00:43.252
av skit. Man har ingen självkänsla. Man är helt slut när man har vakat alla nätter. Man är

6
00:00:43.252 --> 00:00:52.564
hela tiden rädd, för varje steg, för varje samtal – man är hela tiden på sin vakt och på

7
00:00:52.564 --> 00:01:02.357
helspänn och blir ett nervvrak. Det är liksom det att man inte tänker klart och fattar att man

8
00:01:02.357 --> 00:01:04.387
blir fel behandlad.

9
00:01:10.782 --> 00:01:17.439
Vi var på en restaurang i Helsingfors centrum tillsammans med hans kolleger och ett par

10
00:01:17.439 --> 00:01:26.501
av mina vänner. Han blev arg för att jag dansade med min väns man. Han tyckte att jag lät

11
00:01:26.501 --> 00:01:32.496
vännens man kladda på mig. Han blev inte arg på honom utan förstås på mig. Jag åkte

12
00:01:32.496 --> 00:01:41.829
hem med taxi och hemma vid sängen började han dra i mig. Jag kom loss och sa att jag

13
00:01:41.829 --> 00:01:50.237
lägger mig på soffan. Det passade honom inte och i det skedet rev han i mig, han var full

14
00:01:50.237 --> 00:01:57.447
och hans fot träffade mig i ögonvrån så jag flyttade mig till den andra, mindre soffan

15
00:01:57.449 --> 00:02:01.470
under en filt och han lyfte upp mig.

16
00:02:07.013 --> 00:02:11.361
I det skedet trodde jag på riktigt att jag skulle dö när han sa:

17
00:02:11.361 --> 00:02:14.781
"Jävla slyna, nu ska du flyga ut genom det där fönstret."

18
00:02:14.781 --> 00:02:19.409
Han tog mig i famnen och tänkte kasta mig genom fönstret i vardagsrummet.

19
00:02:21.162 --> 00:02:29.110
Men han kastade mig ändå ner igen på soffan, drog mig i huvudet och hackade mitt huvud

20
00:02:29.110 --> 00:02:37.662
mot armstödet på soffan. Han tog stryptag på mig. Och annat och jag...

21
00:02:40.051 --> 00:02:45.333
Jag gjorde inget. Jag lät honom göra det. Jag slöt ögonen och bara låg där.

22
00:02:47.677 --> 00:02:51.365
Jag slog inte tillbaka, jag sparkade honom inte mellan benen, ingenting alls.

23
00:02:56.090 --> 00:02:59.341
Jag var helt säker på att jag aldrig skulle få se mina barn igen.

24
00:03:01.627 --> 00:03:08.968
På morgonen var det mitt fel. Det var helt klart mitt fel. För jag såg så bra ut att alla män

25
00:03:08.968 --> 00:03:15.764
tittar på mig och jag hade låtit min väns man kladda på mig, fast vi ju dansade. Han var

26
00:03:15.764 --> 00:03:23.223
bara svartsjuk för att jag såg så bra ut. Det här höll på ett tag men sen började han ångra

27
00:03:23.223 --> 00:03:27.246
sig, förlåt, förlåt, förlåt. Jag skulle inte behöva vara rädd för honom längre,

28
00:03:27.246 --> 00:03:30.293
han skulle aldrig igen göra så. Aldrig igen.

29
00:03:35.901 --> 00:03:39.679
Jag berättade vad som hänt för en vän som tack och lov sa att jag skulle gå och visa upp

30
00:03:39.679 --> 00:03:45.216
det för en läkare. På måndagen gick jag och visade upp alla märken för företagsläkaren

31
00:03:45.841 --> 00:03:49.881
och allt finns uppskrivet.

32
00:03:50.505 --> 00:03:58.021
Efter det här kunde jag inte alls sova längre. Företagsläkaren skulle visserligen ha skrivit

33
00:03:58.747 --> 00:04:04.963
ut antidepressiva för djupare sömn men med en sån man, vem skulle våga ta in det när

34
00:04:04.963 --> 00:04:10.566
man inte vet om man vaknar eller vad han gör åt familjen.

35
00:04:15.703 --> 00:04:20.715
Jag vakade alltid nån timme på nätterna innan jag åkte till arbetet och arbetsresorna

36
00:04:20.715 --> 00:04:25.396
gick åt till att gråta och när jag åkte hem somnade jag på bussen och på det viset fortsatte

37
00:04:25.396 --> 00:04:27.992
det. Jag var försiktig och på helspänn.

38
00:04:30.428 --> 00:04:40.760
Jag ringde Kvinnolinjen ett par gånger och fick bra svar därifrån, som bekräftade mina

39
00:04:40.760 --> 00:04:47.955
funderingar. De sa också att jag inte behöver skämmas för att jag inte försvarat mig, man

40
00:04:47.955 --> 00:04:56.929
går in i chocktillstånd och då kan man inte göra nåt. Och våldet var redan allvarligt, rentav

41
00:04:56.929 --> 00:05:01.909
livsfarligt. Det brukade också förvärras med tiden.

42
00:05:03.530 --> 00:05:09.708
Efter det kom tanken på skilsmässa. Jag skrev till Kvinnolinjen att jag vill skiljas men att

43
00:05:09.708 --> 00:05:16.017
jag inte vågar. Ifall han skulle göra nåt åt min vän och -

44
00:05:16.017 --> 00:05:20.601
varifrån skulle jag få pengar och sånt.

45
00:05:23.274 --> 00:05:31.079
Det bara fortsatte och barnen sa att det var sån stämning hemma att de hellre var ute.

46
00:05:31.079 --> 00:05:39.698
Då skrev jag dit en gång till och fick återigen ett bra svar. Så då, -

47
00:05:39.698 --> 00:05:42.162
nånstans ifrån hittade jag kraft till det.