WEBVTT FILE 1 00:00:08.107 --> 00:00:13.515 Kanske att jag ibland tänkte att nåja, han verkar lite instabil, men det är ju jag också. 2 00:00:13.515 --> 00:00:17.596 Kanske var han lite vårdslös med sitt drickande men jag tänkte att det har ju jag också 3 00:00:17.596 --> 00:00:25.317 varit och kanske det bara är nån fas. Han hade väldigt många goda sidor och vi var 4 00:00:25.317 --> 00:00:32.223 kolleger rätt länge. Det var som om själva arbetet lugnade ner situationen och vi fungerade 5 00:00:32.223 --> 00:00:40.278 som ett väldigt bra team. Men sen beslöt jag mig för att jag skulle säga upp mig från 6 00:00:40.278 --> 00:00:45.620 arbetsplatsen för jag ville inte längre att vi skulle arbeta på samma ställe. 7 00:00:46.718 --> 00:00:57.229 I början var det helt stabilt. Kanske var han lite svartsjuk på vissa saker kring barnen. 8 00:00:57.229 --> 00:01:00.843 Att om jag hade nåt ärende till den andra föräldern, var det nu nödvändigt att jag frågade 9 00:01:00.843 --> 00:01:05.824 om hur barnen haft det på helgen? Men saken var den att de var rätt små då fortfarande. 10 00:01:06.328 --> 00:01:09.416 Varför kunde jag inte bara släppa taget, när vi var tillsammans var det ju vår gemensamma 11 00:01:09.416 --> 00:01:18.498 tid? Jag ansträngde mig väldigt mycket kring det här. Rätt snabbt där i början började han 12 00:01:18.498 --> 00:01:25.151 säga att varför skulle barnen ens träffa den andra föräldern, vi var ju en familj nu så lika 13 00:01:25.151 --> 00:01:29.202 gärna kunde de vara hos oss. Men det gick jag inte med på. 14 00:01:29.202 --> 00:01:32.315 Det gav upphov till en del smågräl. 15 00:01:33.784 --> 00:01:39.919 Han flyttade in i vårt hem. Han flyttade in i vår bostad, i vårt hus och var till en början 16 00:01:39.919 --> 00:01:47.589 väldigt imponerad av omgivningen men senare, efter kanske två–tre månader, började han 17 00:01:47.589 --> 00:01:54.141 ha funderingar om att det egentligen inte var hans hem när jag ju bott där med nån annan. 18 00:01:54.141 --> 00:02:03.429 Han skulle ha velat göra radikala lösningar i huset. Han behövde ett eget rum, vilket vi då 19 00:02:03.429 --> 00:02:09.106 ordnade med, och sen började en precisering av vad som var hans utrymme och vad som 20 00:02:09.094 --> 00:02:15.498 var andras utrymmen. Sen började han så småningom känna att hela miljön gav honom 21 00:02:15.498 --> 00:02:24.542 ångest. Grannarna och allt annat. Om vi skulle flytta tillbaka till en större stad skulle allt 22 00:02:24.542 --> 00:02:29.363 vara trevligare och han skulle ha lättare att vara. 23 00:02:35.729 --> 00:02:41.711 Jag har försökt fundera på vad som var vårt första gräl. Om det var början av sommaren 24 00:02:41.711 --> 00:02:46.908 när vi flyttade ihop så kanske grälet ägde rum i slutet av sommaren. Det var också de 25 00:02:46.908 --> 00:02:55.836 första gångerna som han kritiserade mig, min identitet och mitt förflutna. Det var rejält 26 00:02:55.836 --> 00:03:01.273 knäckande för i början hade vi lärt känna varandra som vänner, vi hade delat en stor 27 00:03:01.273 --> 00:03:06.654 mängd saker med varandra och jag kan inte alltid hejda vad jag berättar. Jag hade berättat 28 00:03:06.654 --> 00:03:12.513 om alla mina tidigare relationer och det kom verkligen som en överraskning. Det att han 29 00:03:12.513 --> 00:03:21.793 var så fördömande kring att jag haft relationer med män. Det var väldigt, väldigt tufft. 30 00:03:21.793 --> 00:03:26.485 I början var han ju inte sån. Det är ju en del av livet och alla har vi ett förflutet. 31 00:03:26.485 --> 00:03:34.643 Men han vred på det så att han ständigt kritiserade mig för det. Han hade också själv haft en 32 00:03:34.643 --> 00:03:40.289 relation med en man. En riktigt långvarig relation. Men det räknades inte i det läget. 33 00:03:40.289 --> 00:03:44.026 Det var en annan sak. För det var ju han. 34 00:03:47.650 --> 00:03:56.255 Efter det första grälet tänkte jag att ingen nånsin har sårat mig så mycket. Jag hade svårt 35 00:03:56.255 --> 00:04:04.398 att förstå hur han kunde säga så till mig. Förutom att han var väldigt grym, psykiskt sett, så 36 00:04:04.398 --> 00:04:10.699 började han efter de första grälen också att liksom dra sig undan så att 37 00:04:10.699 --> 00:04:15.498 han sov i sitt eget rum. 38 00:04:15.498 --> 00:04:21.892 När jag försökte säga förlåt – inte fattar jag varför jag gjorde det men jag blev väl lite 39 00:04:21.892 --> 00:04:30.305 chockad av hans reaktion. Han tyckte själv att han hade rätt att säga allt det här. 40 00:04:30.305 --> 00:04:38.360 Jag hade aldrig förut stött på nåt sånt. Och utan att jag gett honom nån anledning till det. 41 00:04:38.360 --> 00:04:46.689 Senare utvecklades det till att han åkte sin väg. Han sa nåt och så åkte han. 42 00:04:46.689 --> 00:04:52.991 Han berättade inget om vart han skulle och jag blev alltid kvar där hemma. 43 00:04:54.414 --> 00:05:01.081 Det här hängde förstås ihop med hans drickande och spelande. I efterhand har jag tänkt att 44 00:05:01.081 --> 00:05:05.355 han på sätt och vis rättfärdigade det eller förorsakade grälet så att han skulle kunna åka i 45 00:05:05.355 --> 00:05:13.211 väg. Det gick aldrig att förutse det. Vad som helst kunde utlösa det. Jag är väldigt bra på att 46 00:05:13.211 --> 00:05:20.323 förlåta och väldigt bra på sånt som att börja på nytt en ny dag, äsch, det var inte så farligt 47 00:05:20.323 --> 00:05:27.012 och nog blir det här bra. Så jag valde väl aktivt att glömma bort det han sagt och gjort. 48 00:05:30.969 --> 00:05:37.044 Jag tänkte aldrig att det var våld – så här i efterhand vet jag ju att det var det. 49 00:05:37.044 --> 00:05:46.177 Jag försökte vara energisk och flitig i vardagen, vilket ofta stressade honom. 50 00:05:47.494 --> 00:05:57.576 Då försökte jag klara av vardagen ännu bättre. Lägga barnen till sängs snabbare. Försöka få 51 00:05:57.576 --> 00:06:04.556 dem att vara tysta så att den andre inte skulle bli stressad av oväsendet. Barnens kompisar 52 00:06:04.556 --> 00:06:08.659 kunde inte komma till oss för där fanns hans saker och han var rädd för att nån skulle ha 53 00:06:08.659 --> 00:06:15.860 sönder dem eller röra dem. Så egentligen hälsade ingen längre på hos oss. 54 00:06:15.860 --> 00:06:18.270 Vi umgicks bara sinsemellan. 55 00:06:18.991 --> 00:06:22.511 Det var väl en viss svartsjuka inblandad också. 56 00:06:24.180 --> 00:06:31.027 Ingen annan rymdes in i vardagen. Inga vänner. Samtidigt hade jag ju så gärna velat ha 57 00:06:31.027 --> 00:06:35.729 det här förhållandet. Så jag tänkte att kanske det går på nåt vis. Kanske det går om. 58 00:06:35.955 --> 00:06:41.576 Kanske det är lite svårt i början och hör ihop med hela processen kring att bilda bonusfamilj. 59 00:06:42.463 --> 00:06:48.197 Men det fanns ju också många bra dagar. Vi hade otroligt roligt. Vi var ute i friska luften, 60 00:06:48.197 --> 00:06:58.938 simmade, spelade olika saker. Vi åkte utomlands, vi hade gäster. Utvalda gäster. 61 00:06:59.582 --> 00:07:05.563 Så man glömmer lätt det andra, förlåter den andra och glömmer att det har 62 00:07:05.563 --> 00:07:08.676 funnits verkligt dåliga stunder. 63 00:07:10.583 --> 00:07:19.148 Den egentliga vändpunkten kom när vi flyttade, när jag gick med på att sälja huset och på 64 00:07:19.148 --> 00:07:24.293 att vi skulle flytta därifrån för att han skulle börja må bättre. Om vi bara flyttar till 65 00:07:24.293 --> 00:07:28.358 Helsingfors blir allt lättare, allt blir bättre och allt kommer att vara bra.