WEBVTT FILE 1 00:00:07.400 --> 00:00:12.520 I början såg jag förstås allt genom rosaskimrande glasögon. Men jag kommer 2 00:00:12.520 --> 00:00:20.200 ihåg när vi var med flyttbilen och hade hämtat hans saker ur hans dåvarande lägenhet. 3 00:00:20.200 --> 00:00:26.400 Vi körde alltså till vår blivande lägenhet. På väg dit sa han nåt i stil med att han kan vara 4 00:00:26.400 --> 00:00:33.120 en skitstövel ibland. Och jag svarade bara: "Jaja, jag också." Och så tänkte jag inte desto 5 00:00:33.120 --> 00:00:38.560 mer på det. Det blev liksom kvar där längs vägen. Men så under det där första året 6 00:00:38.560 --> 00:00:46.560 jag känna att nåt inte var som förut. Rätt snart kom jag på honom med att utbyta 7 00:00:46.560 --> 00:00:53.800 meddelanden med sitt ex. Det var väldigt intima saker men jag såg genom fingrarna 8 00:00:53.800 --> 00:00:58.680 med det för att jag var så rädd för att förlora honom. Jag tänkte aldrig på situationen 9 00:00:58.680 --> 00:01:02.440 ur den synvinkeln att det är nån som gör fel mot mig utan jag tänkte att jag inte klarar 10 00:01:02.440 --> 00:01:04.520 mig utan den här personen. 11 00:01:05.200 --> 00:01:12.080 Vi var tillsammans, vaknade tillsammans, åt frukost tillsammans, gjorde diverse saker och 12 00:01:12.080 --> 00:01:17.520 på kvällarna åkte vi på träningar. Vi var tillsammans väldigt mycket. En del sa också 13 00:01:17.520 --> 00:01:24.080 oss två såg man alltid bara tillsammans. Men det kändes naturligt, vi hade liksom smält 14 00:01:24.080 --> 00:01:29.240 ihop. Det kändes tryggt att vara med honom under bra dagar. Därför tog det antagligen 15 00:01:29.240 --> 00:01:33.800 också så lång tid att fatta att det var nåt som var fel. 16 00:01:37.880 --> 00:01:43.360 I nåt skede insåg jag att det egentligen inte berodde på den dåvarande situationen. 17 00:01:43.360 --> 00:01:49.960 Illamåendet som han hade inombords fanns kvar och hade funnits där länge. Till slut 18 00:01:49.960 --> 00:01:56.720 använde han starka droger och starka mediciner. Det började med missbruk av 19 00:01:56.720 --> 00:02:01.800 värkmedicin och jag var helt insyltad i det. Han hade så ont i knäna så 20 00:02:01.800 --> 00:02:04.040 jag tänkte aldrig på det. 21 00:02:04.560 --> 00:02:10.920 De goda sidorna eller hans omvårdande sidor trädde kanske tydligare fram.​ I nåt skede 22 00:02:10.920 --> 00:02:18.320 gick det så långt att när han tagit in något så var han normal. Hade han för litet i blodet av 23 00:02:18.320 --> 00:02:25.240 nåt ämne var det riktigt hemskt. Hela situationen blev så upp och när att jag till och 24 00:02:25.240 --> 00:02:29.320 hjälpte honom att få tag på de där medlen. Jag vet inte, kanske är det nån sorts mänsklig 25 00:02:29.320 --> 00:02:35.960 reaktion. Jag handskades i varje fall hellre med honom på bra humör under en viss tid än 26 00:02:35.960 --> 00:02:40.440 under en viss tid än att jag hela tiden tvingades tänka på vad som ska hända 27 00:02:40.440 --> 00:02:44.240 härnäst. Huvudsaken var att vi klarade oss i stunden. 28 00:02:49.520 --> 00:02:56.920 Vanligen hade jag hundra olika smeknamn som var väldigt vackra. Därför kändes hela 29 00:02:56.920 --> 00:03:04.320 situationen så osund och pervers på nåt vis. Samtidigt fick jag ta emot så mycket hat. 30 00:03:04.320 --> 00:03:07.320 Men jag tolkade det som att hatet inte var riktat mot mig även om det var jag som fick 31 00:03:07.320 --> 00:03:12.280 ta emot det. Det var också ganska slugt, fast det kanske var så att han gjorde det 32 00:03:12.280 --> 00:03:19.400 omedvetet. Men alltid när han sa ett visst smeknamn fick det mig att tänka eller känna 33 00:03:19.400 --> 00:03:24.440 att det inte gick nån nöd på oss. De elaka orden sköljdes liksom bort av det. 34 00:03:25.120 --> 00:03:29.080 Vi grälade ju inte sådär till vardags så som en del människor käbblar om vissa saker eller 35 00:03:29.080 --> 00:03:34.920 när par käbblar om huruvida handduken får lämnas på golvet eller inte. Nåt sånt höll vi 36 00:03:34.920 --> 00:03:39.600 inte på med. När vi så grälade eller överhuvudtaget pratade eller sa saker, 37 00:03:39.600 --> 00:03:48.280 då var det skrik och slag som gällde. Då fick jag höra mycket elakt och ord som han 38 00:03:48.280 --> 00:03:54.240 mycket väl visste att han kunde såra mig med. Och jag måste säga att jag under de stunderna - 39 00:03:54.240 --> 00:03:59.080 kanske det var nån sorts feghet, jag vet inte – men inte ens under såna stunder grälade jag 40 00:03:59.080 --> 00:04:00.160 på honom. 41 00:04:00.440 --> 00:04:04.800 Grälen inträffade just av den anledningen att han blev irriterad på att jag vanligen inte sa 42 00:04:04.800 --> 00:04:12.440 nåt tillbaka. Jag blev helt stum för på nåt vis kan jag inte eller jag vill inte ens gräla. Jag 43 00:04:12.440 --> 00:04:17.120 tycker att två vuxna människor ska kunna diskutera också tråkiga saker med varandra. 44 00:04:17.120 --> 00:04:23.080 Och jag klarar inte av att skälla ut nån och trycka ner en person i skoskaften. 45 00:04:28.760 --> 00:04:34.320 Det fanns också långa bra perioder. Nu förstår jag ju att de var bra just för att jag beslöt 46 00:04:34.320 --> 00:04:40.080 mig för att leva med att han hade ett beroende. Så hade vi ett uppslitande gräl, 47 00:04:40.080 --> 00:04:44.840 pratade om det och så var det okej igen en längre tid. I nåt skede började jag ändå 48 00:04:44.840 --> 00:04:51.080 tänka att jag inte kunde leva så. Då började mitt eget mående försämras rejält. 49 00:04:51.080 --> 00:04:55.840 Det var en sån pina, helt utan gränser. Vi pratade om det men det hände aldrig nåt 50 00:04:55.840 --> 00:05:01.680 konkret. I själva verket blev situationen bara sämre. Men människan vänjer väl sig vid allt 51 00:05:01.680 --> 00:05:04.200 så det bara fortsatte och fortsatte.