WEBVTT FILE

1
00:00:07.922 --> 00:00:13.087
När jag var hemma på besök i det andra landet kunde jag skicka ett meddelande om att

2
00:00:13.087 --> 00:00:18.625
jag haft en riktigt bra dag men han kunde inte alls glädjas med mig. Han bara svarade att

3
00:00:18.625 --> 00:00:23.997
"du har ju alltid roligt när du är borta från mig". Det påverkade också mycket så att jag inte

4
00:00:23.997 --> 00:00:33.083
vågade vara glad nån annanstans än hemma med honom. Jag tänkte aldrig att det skulle

5
00:00:33.083 --> 00:00:37.626
vara möjligt att ta sig ur förhållandet eller situationen.​ Det känns som om jag

6
00:00:37.626 --> 00:00:41.247
på nåt vis blivit hjärntvättad hur enkelt som helst.



7
00:00:41.247 --> 00:00:44.271
Jag begränsade förstås mina egna hålligång och isolerade mig rätt mycket där hemma

8
00:00:44.271 --> 00:00:49.874
med honom. Det andra var sen att jag också började begränsa vad jag åt. När det började

9
00:00:49.874 --> 00:00:55.676
glida mig ur händerna är det förstås klart att depressionen förvärrades. Visst hade jag

10
00:00:55.676 --> 00:01:02.566
också självdestruktiva drag, som att skära mig och så. Men det berodde på att jag på sätt

11
00:01:02.566 --> 00:01:09.080
och vis tänkte att allt var mitt fel. Jag måste liksom skada mig själv, det var mitt fel att han

12
00:01:09.080 --> 00:01:14.847
tog droger. För jag var ju en så dålig människa. Han fick mig att känna så, och han sa det

13
00:01:14.847 --> 00:01:18.013
många gånger, att hans beroende berodde på hurdan jag var, på att jag hade ätstörningar

14
00:01:18.013 --> 00:01:22.641
och var så deprimerad. Annars skulle han inte stå ut. Men sanningen var ju en helt annan.

15
00:01:22.641 --> 00:01:25.451
Egentligen var det två sjuka människor som var ihop.



16
00:01:26.075 --> 00:01:31.227
Jag har haft det i många år och jag har haft bra perioder också. Nu när jag ser bakåt så

17
00:01:31.227 --> 00:01:39.900
stegrades det när vi började träffas. Men jag fäste aldrig nån uppmärksamhet vid det då.

18
00:01:39.900 --> 00:01:45.717
På några år gick jag ner 7 kg i vikt och jag hölls på den vikten ganska länge.

19
00:01:45.717 --> 00:01:51.213
När problemen hemma blev värre fick jag också mer problem. Det var mitt

20
00:01:51.213 --> 00:01:54.109
sätt att stå ut med och kontrollera situationen.

21
00:01:59.641 --> 00:02:06.617
Min sjukdom var så pass synlig att han i nåt skede började använda den som ursäkt.

22
00:02:06.617 --> 00:02:11.427
Han skaffade sig själv en riktigt bra utgångspunkt. Alla människor sa till mig att han kämpar

23
00:02:11.427 --> 00:02:18.257
för din skull och han är alltid hos dig. På sätt och vis. Kämpa på bara. Det värkte inombords

24
00:02:18.257 --> 00:02:22.972
när jag tänkte att om de bara visste varför jag är i den här sitsen.

25
00:02:23.855 --> 00:02:31.138
Att nån tar stryptag och lyfter upp en mot väggen gör inte lika ont som det psykiska våldet.​



26
00:02:31.869 --> 00:02:36.428
Men många gånger såg jag också att han riktigt måste behärska sig för att inte slå till mig

27
00:02:36.428 --> 00:02:42.740
där på fläcken. Jag kommer att tänka på en gång när vi var tillsammans på gymmet och

28
00:02:42.740 --> 00:02:51.394
tränade. Jag satt där på en madrass och var redan då rätt mager. Då sa han till mig: "Nu

29
00:02:51.394 --> 00:02:59.140
skulle jag känna för att slå dig så du börjar blöda." Och jag bara skrattade och sa: Aj ja.

30
00:02:59.140 --> 00:03:06.973
Senare började jag ändå tänka att det där var väldigt underligt. Han fick mig att måla

31
00:03:06.973 --> 00:03:09.390
upp en bild av det fysiska våldet framför mig.

32
00:03:13.883 --> 00:03:17.601
Det finns några såna våldsamma händelser som stannat i minnet.



33
00:03:17.601 --> 00:03:23.963
Vi kom nånstans ifrån med bil. Vi kom hem till vår gård. Han var förstås drogpåverkad just

34
00:03:23.963 --> 00:03:29.002
då, som alltid.​ Vi körde in till parkeringsplatsen. Vi hade en automatväxlad bil och av

35
00:03:29.002 --> 00:03:33.675
misstag tryckte han på gasen i stället för på bromsen och vi körde in i kanten. Så dit for då

36
00:03:33.675 --> 00:03:41.096
skyltarna och kofångaren. Då började han plötsligt ropa där i bilen att det var mitt fel när

37
00:03:41.096 --> 00:03:47.926
sånt händer och när jag aldrig kör. Allt var liksom mitt fel. Jag var bara: "Inga problem."

38
00:03:47.926 --> 00:03:52.819
Jag började lugna honom och gick ut för att titta på skyltarna och kofångaren.

39
00:03:52.819 --> 00:03:58.337
Då steg han bara ut bilen. Jag märkte det inte ens. Han bara försvann in. Där blev jag kvar

40
00:03:58.337 --> 00:04:03.303
och försökte fixa till skyltarna och backa bilen tillbaks. När jag kom in satt han hopkrupen

41
00:04:03.303 --> 00:04:06.018
med huvudet mellan knäna och grät.

42
00:04:06.018 --> 00:04:12.742
Jag gick förstås dit för att trösta honom och sa att det är lugnt. Då ställde han sig upp med

43
00:04:12.742 --> 00:04:17.252
en galen blick i ögonen, tog tag i mig i bröstet och kastade undan mig. Han befallde att jag

44
00:04:17.252 --> 00:04:24.344
skulle gå och fixa gräsmattan. Jag var i ett sånt konstigt tillstånd att jag bara lydde och gick

45
00:04:24.344 --> 00:04:29.633
ut. Jag krattade gräsmattan och fixade och reparerade den och sen insåg jag vad jag

46
00:04:29.633 --> 00:04:35.635
egentligen höll på med. Då gick jag in igen. Han var fortfarande kvar i samma position.

47
00:04:35.635 --> 00:04:39.813
Jag gick igen fram till honom och sa att det var lugnt, att jag hade fixat allt och ingen

48
00:04:39.813 --> 00:04:43.719
säkert hade sett det. På nåt vis var det väldigt skämmande för honom att det gått så.​



49
00:04:43.719 --> 00:04:50.184
Då steg han igen upp och tog tag i mig och kastade ner mig på rygg på golvet.

50
00:04:50.184 --> 00:04:56.522
Sen gick han till fönstret och sa bara: "Kan du inte bättre än så?" Jag gick ut och gick

51
00:04:56.522 --> 00:05:01.948
till nån restaurang för att låna en kratta och borste och så gick jag ut för att reparera

52
00:05:01.948 --> 00:05:07.152
gräsmattan. Det låter väldigt komiskt på nåt vis men det var bara en sån chock.

53
00:05:07.152 --> 00:05:14.732
Sen gick jag in igen och gick fram till honom. Och han grabbade åter tag i bröstet på mig

54
00:05:14.732 --> 00:05:18.193
men den här gången kastade han inte iväg mig utan lyfte upp mig på väggen och såg

55
00:05:18.193 --> 00:05:24.228
mig rätt i ögonen. Den kvällen vågade jag inte stanna hemma och sova utan åkte bort.​

56
00:05:29.743 --> 00:05:37.171
Jag kände att livet inte kunde vara bara det här. Jag kunde inte nöja mig med situationen

57
00:05:37.171 --> 00:05:41.698
och med att undra över varför jag hela tiden mår så dåligt när allt borde vara bra. I den

58
00:05:41.698 --> 00:05:49.409
stunden insåg jag att allt gått för långt. Man blir blind för många saker när de kommer

59
00:05:49.409 --> 00:05:54.184
smygande i sakta mak. Jag hade redan under många veckor upplevt den här ångestladdade

60
00:05:54.184 --> 00:05:59.006
situationen med honom. Så jag åkte min väg och när jag var ungefär 10 km hemifrån märkte

61
00:05:59.006 --> 00:06:04.231
jag plötsligt hur axlarna slappnade av och att all smärta försvann. Det var en intressant

62
00:06:04.231 --> 00:06:11.198
känsla för jag blev medveten om vad jag behövde och om att jag avskärmat mig från honom.

63
00:06:11.198 --> 00:06:16.181
Men jag ville det inte och jag ville inte ta in det. Ångesten återkom förstås rätt snabbt fast

64
00:06:16.181 --> 00:06:21.699
många gånger funderade jag på det som hänt när jag åkte hemifrån. Jag märkte att varje

65
00:06:21.699 --> 00:06:26.676
gång vi sågs, eller vi sågs ju hela tiden, men särskilt när vi hamnade på

66
00:06:26.676 --> 00:06:28.973
tu man hand så återvände smärtorna.​