WEBVTT FILE 1 00:00:07.480 --> 00:00:15.000 Jag var på kliniken som var en psykosomatisk klinik med terapi. Det första halvåret gick 2 00:00:15.000 --> 00:00:22.800 utan att jag talade om honom eller om de akuta problemen. Jag pratade bara om att jag 3 00:00:22.800 --> 00:00:29.360 kände mig fet men det är just det som är det knepiga med min sjukdom. Man borde 4 00:00:29.360 --> 00:00:34.760 egentligen tänka på det som ligger bakom den. När jag nådde fram till de underliggande 5 00:00:34.760 --> 00:00:40.400 faktorerna märkte jag att ju mer ont det gör så desto mer gör jag rätt i just det ögonblicket. 6 00:00:41.040 --> 00:00:45.560 Men det psykiska våldet fortsatte. Vi var ju inte längre fysiskt i samma utrymmen eller 7 00:00:45.560 --> 00:00:53.960 klarade av att vara det. Jag fick brev och textmeddelanden och allt möjligt där han rackade 8 00:00:53.960 --> 00:01:02.840 ner på mig.​ En del av det var säkert sant. Men han såg inte att hans tillstånd kunde få mig 9 00:01:02.840 --> 00:01:09.680 att bryta ihop så jag kunde helt enkelt inte längre hjälpa honom. 10 00:01:10.800 --> 00:01:17.640 Det var ju lite intressant. Det har lärt mig ganska mycket om hur en människa kan reagera. 11 00:01:17.640 --> 00:01:24.120 Första fasen handlar om: "Lämna mig inte." Efter det kommer ett huvudlöst hat. 12 00:01:24.680 --> 00:01:31.520 Om man inte heller ger vika i det skede när man skuldbeläggs så är följande trick att pröva 13 00:01:31.520 --> 00:01:37.320 på nåt riktigt vackert. De svåraste stunderna är när man får höra att nån älskar en över 14 00:01:37.320 --> 00:01:42.440 allt annat, vill att man ska komma tillbaka och att motparten inte kan leva utan en. 15 00:01:42.440 --> 00:01:49.160 I de stunderna ska man vara benhård och stå fast vid sitt beslut. Samtidigt var jag medveten 16 00:01:49.160 --> 00:01:54.378 att jag också älskade honom men att jag inte kunde säga det till honom.​ Så det var ju svårt. 17 00:02:02.040 --> 00:02:10.120 I nåt skede ringde jag hem från kliniken. Båda mina föräldrar sa att de hela tiden känt på 18 00:02:10.120 --> 00:02:17.357 sig att nåt var fel. Men de hade inte kunnat komma på vad som var fel. Och vi gav ju en så 19 00:02:17.357 --> 00:02:22.440 bra bild av vårt förhållande till hela världen så inte kunde de veta. Men när de väl fick veta, 20 00:02:22.440 --> 00:02:30.320 även om de sa att det jag berättade lät hemskt, så hörde jag ändå en sorts lättnad 21 00:02:30.320 --> 00:02:39.647 i bådas röster. Att nu förstod de lite mer. Så jag berättade för föräldrarna. 22 00:02:41.680 --> 00:02:47.440 Jag håller fortfarande på att återhämta mig. Jag har faktiskt sett honom, vi möttes för nån 23 00:02:47.440 --> 00:02:57.564 vecka sen. Det var för min psykiska utveckling ett sånt skede att jag gav mig själv tillåtelse 24 00:02:57.564 --> 00:03:05.450 att börja må bra. I två dagar var jag på sätt och vis med honom igen. Det var som om det 25 00:03:05.450 --> 00:03:10.835 speglade hela vårt förhållande. På de två dagarna rymdes den första gången vi sågs in 26 00:03:10.835 --> 00:03:17.547 och jag var glad att se honom, över att han överhuvudtaget var vid liv. På kvällen den 27 00:03:17.547 --> 00:03:23.780 första dagen gick det upp för mig att han använder kokain. Det var ett hårt slag för mig. 28 00:03:23.780 --> 00:03:30.864 Jag märkte att jag under minst tre timmar sjönk in i det igen, å nej, nu sitter jag fast igen. 29 00:03:31.387 --> 00:03:37.118 Nu måste jag igen se till att han klarar sig. Redan den dagen började jag få hemska 30 00:03:37.118 --> 00:03:43.923 ätproblem igen. Jag sov där över natten. När jag vaknade följande morgon insåg jag att 31 00:03:43.923 --> 00:03:50.616 det inte går nån nöd på mig. Var och en av oss kan bara leva sitt eget liv och man måste 32 00:03:50.616 --> 00:03:57.724 ha en viss sund själviskhet. Den stunden, när jag åkte hem, hade jag en ny känsla kring 33 00:03:57.724 --> 00:04:01.309 vår separation. Det var psykiskt mycket viktigt för mig att se honom. 34 00:04:01.871 --> 00:04:06.944 Jag upplever att jag har klarat mig ur det. Vissa efterdyningar dyker upp och tiden förgyller 35 00:04:06.944 --> 00:04:15.936 minnena. Men det där tvådagarsbesöket hos honom, det var liksom ett sammandrag av 36 00:04:15.936 --> 00:04:20.807 allt och jag insåg att det är jag själv som bestämmer över mitt liv och 37 00:04:20.807 --> 00:04:22.855 att alla dörrar står öppna.