|
Livskriser dolda bakom somatiska symptom
”Det är så i vårt samhälle att läkare och patient är eniga om att omforma samhällsproblem till diagnoser.”
Lise Ehlers, neuropsykolog
Lise Ehles är neuropsykolog på Aarhus Universitets Hospital. Före hon utbildade sig till neuropsykolog var hon sjukskötare. Under sina år inom sjukvården har hon tagit emot åtskilliga kvinnor med symptom som inte varit fysiologiskt mätbara. Många patienter har kommit till henne i tron att problemet varit, t.ex. en hjärnskada. Men så har det visat sig att symptomen varit ett uttryck för en svårhanterlig livssituation – att problemen funnits i känslolivet.
Att gång på gång stöta på kvinnor med svårdiagnostiserade somatiska symptom ledde till att Lise Ehlers skrev boken ”Ont i livet.”
Då Lise Ehlers talar om ”Den nya tidens sjukdomar” syftar hon på sjukdomar som t.ex. fibromyalgi, kronisk trötthet, whiplash, depression, ångest, anorexi och andra ätstörningar, hjärnstress o.s.v. Gemensamt för dem alla är att de är svåra att diagnostisera. Det händer ofta att de patienter som i slutändan får en ”nya tidens sjukdoms diagnos” redan gått igenom en lång rad av läkarbesök. Att gå från den ena läkarundersökningen till den andra kallar Lise Ehlers för ”Doctorshopping”. Ibland kan en patient ”doctorshoppa” i flera år.
Då det handlar om den nya tidens sjukdomar har läkaren endast kvinnans berättelse att basera sin diagnos på. Därför är det viktigt att poängtera att dessa kvinnor verkligen har de smärtor de hävdar att de upplever. Om en patient säger att hon har ont i hela kroppen, så har hon det, trots att det inte kommer fram genom vädertagna undersökningsmetoder.
Enligt Lise Ehlers är de flesta kvinnor med en nya tidens sjukdom angelägna om att deras diagnos skall vara somatisk. Att få en psykisk diagnos upplevs fortfarande skamligt.
Men, säger Lise Ehlers, vad beror det på att så många kvinnor får dessa symptom?
Och hon fortsätter. Vi har inte, i dagens samhälle, utvecklat möjligheter till att dra oss åt sidan. Den enda möjligheten därtill är att vi gör oss sjuka.
Kvinnans roll har alltid varit mer osäker än mannens. Och kvinnans sätt att hantera omställningar i samhället har skilt sig från mannens. Då kvinnor får emotionella problem går de till en läkare med sina symptom.
Det är början till en lång rad av läkarundersökningar. Och det är så i vårt samhälle att läkare och patient är eniga om att omforma väsentliga samhällsproblem till diagnoser. Det betyder behandling med medicin eller med kirurgi. Följden är att vi aldrig lär oss att se vilka samhällsproblem som gör att vi känner oss sjuka. För vi är inte sjuka. Det är en folklig reaktion på problem i samhället.
Det här är inget nytt fenomen. Så har det varit genom hela historien. Mänskan har alltid reagerat med symptom som passar in i de diagnoser läkarvetenskapen serverat. T.ex. hette kronisk trötthet neurasteni på 1800 talet.
De patienter som kommer in på den neurologiska avdelningen där jag jobbar har symptom som liknar hjärnskador. Men egentligen handlar det om reaktioner, inte reella skador.
Deras somatiska symptom uttrycker att de har stora konflikter i sig. Man har inte erkänt känslornas inverkan på kroppen. Men känslor går faktiskt att avläsa som fysiologiska processer
Och så är det meningen att känslorna skall bearbetas i medvetandet. Men vad händer om känslorna är så skamliga att medvetandet inte vill veta av dem. Om man inte bearbetar dem så blir det symptom i kroppen. Och dem uppfattar patienten som tecken på sjukdom.
När patienten blir skickad från den ena specialisten till den andra för att få en diagnos handlar det också om att hon själv vill ha en reell sjukdomsdiagnos. Vi tror att vi är antingen friska eller sjuka. Vi har inte förstått att mellan dessa finns ett långt kontinum där vi reagerar.
Det ligger stora ekonomiska intressen i att hålla kvinnor sjuka. Specialister, fysioterapeuter och advokater förtjänar stora pengar på sjuka kvinnor. Den förfärliga konsekvensen är att unga och medelålders kvinnor hålls sjuka p.g.a. sina reaktioner.
Också mannen har ont i livet. Det hävdar både Lise Ehlers och psykoanalytiker Irene Matthis.
Lise understryker ändå att kvinnor är mer utsatta än männen. Eftersom de, ur ett historiskt perspektiv, har haft en mer begränsad roll (könsroll), så har de kunnat använda sjukdom som en identitet.
För tillfället skriver Lise Ehlers ”Kroppens visdom”, som är en fortsättning på ”Ont i livet”.
BEHANDLA PATIENTEN TVÄRFACKLIGT
Lise Ehlers har utvecklat en behandling som hon kallar för en helhetsmodell. Den tillämpas med framgång på Aarhus Universitets Hospital. Den går ut på att närma sig patienten genom en tvärfacklig behandling.
Det betyder att en fysioterapeut, en ergoterapeut, en socialarbetare, en läkare och en psykolog tillsammans, som ett team, behandlar patienten. En av patienterna heter Britta. Hon är 26 år gammal. Det här är hennes berättelse.
redaktör: Maria Pörtfors
Läs om Lise Ehlers
shevita.dk
www.sampension.dk
worldonline.dk
redaktör: Maria Pörtfors
|
Studiodiskussion om att ha "ont i livet"
"Det hälsosamt att det onda kommer ut någonstans. Människan är ju en helhet , och då något händer en, sker det ju förändringar i hormonerna, i puls och hjärtfrekvens, i alla kroppsfunktioner.
Allt psykiskt har en motsvarighet i kroppen."
Anneli Larmo, psykiater och psykoanalytiker
I studion sitter psykiater Runa Nyholm, Tage Orenius, klinisk psykolog och Anneli Larmo, psykoanalytiker.
Runa Nyholm, som jobbar på hälsocentralen i Hangö som psykiater och dessutom har privatmottagning, säger att hon varje dag stöter på personer, som alldeles uppenbart har ”ont i livet”.
Men för henne är det lätt att ta hand om de här patienterna, eftersom deras doctorshopping redan har försiggått och de kommer till Runa som en sista utväg. Då en patient kommer till henne är det redan lätt att erkänna att besvären har något med psykologiska faktorer att göra.
Tage Orenius är i sitt jobb redan från början inriktad på kroppen och det att kropp och själ hör ihop. Det är vanligt att patienterna har flera olika slag av kroppsliga symptom, vanligen smärtsymptom, styvhet,nacksmärta, huvudvärk och så vidare, säger Tage. Då en livssituation blir för svår så brukar den sätta sig i kroppen i form av något symptom, säger han.
Anneli Larmos patienter kommer oftast av psykiskt lidande. Man väntar sig kanske inte då så ofta att det skulle komma fram så mycket också fysiskt lidande, säger hon. Också patienterna är många gånger förvånade över att deras smärtor och fysiska lidande kan vara anknutna till deras psykiska tillstånd.
När man har en fysisk åkomma kan det kännas förödmjukande att tänka att det kunde vara psykiskt, säger Larmo. Patienten får ofta en känsla av att det här är inbillningssjuka, de känner förmodligen inte ens verklig smärta.
Lise Ehlers hävdar att detta är vanligare hos kvinnor än hos män. Runa Nyholm säger att hon inte vågar hålla med om ur ett vetenskapligt perspektiv, men att hennes patienter i alla fall till största delen är kvinnor. Det är väl möjligt att männen reagerar på samma sätt, men att de inte besöker en psykiater.
Anneli Larmo säger att männen först får hjärtinfarkt och först sedan tar itu med sina problem.
Männen är kanske sämre på att lyssna till kroppen, säger Runa Nyholm och därför uppsöker de läkare så sent. Först då infarkten eller hjärnblödningen har kommit. Fast, säger Runa N., jag tycker mig ha märkt en ny trend att också män har börjat märka att de har en kropp och framför allt att de har en själ, som hänger ihop med den där kroppen!
Tage Orenius (som karl) säger att vid panikstörningar är tre av fyra kvinnor, men att man har kunnat påvisa att män hellre går till puben än drabbas av panik. Man dämpar symptomen med alkohol. Kvinnor har en bredare repertoar av symptom och kanske också fler möjligheter till symptom än män i allmänhet.
Man kan se symptom, som återkommer i en släkt, där man redan tidigt lär sig vilka symptom man ska få, säger Runa N. Det kan också hända att man får diametralt olika symptom, på trots, liksom!
Tage Orenius har ett exempel på att också män kan ha ont i livet och berättar om en man, som var så trött och utkörd att han till slut var totalt orörlig. Han var deprimerad och trodde att han skulle dö, hade planer på att ta livet av sig om han mot förmodan någonsin skulle repa sig. Yttre omständigheter hade tvingat honom att ignorera alla trötthetssymptom. Han hade helt enkelt aldrig själv insett att han var trött och stressad.
Unga människor har ju oftast viljan att jobba för att bli friska, säger Runa R. Men de flesta av hennes egna patienter är i ålder 50 –60. Om jobbet är monotont vid löpande bandet och axeln blivit styv och värker på grund av det så finns det inte förutsättningar för total symptomfrihet . Det patienten längtar efter är pensionen . En sjuk och utsliten axel kan bidra till sjukpansion, däremot inte en diagnos som Ont i livet. (Som inte är någon riktig diagnos!)
Anneli Larmo säger att en patient, som sprungit från läkare till låäkare för att få en diagnos för ont i ryggen, kan uppleva det som väldigt orättvist att hamna hos en psykiater. Orättvist därför att han/hon har jobbat så hårt och anser att pensionen är berättigad. Man är värd sin pension!
Det är i allmänhet inte lätt för människor att erkänna att deras problem kunde vara av psykisk art, säger Runa N., i synnerhet inte de, som uppsöker hälsocentralen. Om de kommer så långt som till en psykiater så har de ju redan erkänt faktum och då är det lätt, säger hon.
Tage Orenius brukar berätta om sambandet mellan känslor och kroppen för sina patienter. Vissa känslor känns på olika ställen i kroppen. Om man är ilsken och inte för vara det så kanske det känns i nacken, vill man sätta sig upp emot auktoriteter kanske man känner det i nedre delen av ryggen, har man sorg, ångest eller är rädd kanske symptomen är tryck i bröstet. Det tar på axlarna att bära för mycket ansvar, säger Tage O. Då man bär sina bekymmer sätter de sig i övre ryggen eller kanske i hela ryggraden. Då den yttre sociala situationen är sådan att människan ensam tvingas hålla upp det hela, ja, då får man ont i ryggen.
Det hälsosamt att det onda kommer ut någonstans, säger Anneli Larmo. Människan är ju en helhet , och då något händer en, sker det ju förändringar i hormonen, i puls och hjärtfrekvens, i alla kroppsfunktioner.
Allt psykiskt har en motsvarighet i kroppen.
redaktör: Melita Tulikoura
|
Brittas berättelse
Då vi drabbas av motgångar och kriser känner vi psykisk smärta. Vad är det som gör att den smärtan så ofta manifesterar sig som fysisk smärta?
BRITTAS BERÄTTELSE
Jag blev sjuk för åtta år sedan, då jag jobbade som aupair i England. Jag skötte två barn. De var tolv respektive fjorton år gamla. Själv var jag aderton år. Det var ett stort ansvar att ta hand om dem. Jag var borta hemifrån för första gången. Först fick jag ont i knä. Det utvecklades till att jag hade ont i hela kroppen.
Jag fick åtskilliga diagnoser. Bl.a. diagnosen fibromyalgi. Ändå menade man att jag var för ung för den. Man visste inte vad jag led av och ställde diagnosen hypokondri. Och jag fick veta att jag skulle ta mig samman.
Men jag är sådan att jag inte vill att mina symptom skall styra mitt liv, så jag letade efter en behandling som kunde hjälpa mig. Jag vill inte ha sjukpension, jag vill ha en utbildning, jag vill ha ett liv. Och jag har satsat all kraft på att skapa mig ett drägligt liv. Och mitt mål har varit att få ett arbete. Men när jag fick ett jobb gav det mig inte den glädje jag trodde. Symptomen blev kraftigare och jag blev sämre.
Jag blev rullstolsbunden i augusti år 2000. Jag tror att det var kroppen som sade: ”Jag orkar inte mer. Nu har jag kämpat i så många år att nu är det slut.”
Att slippa vara rullstolsbunden var mitt första mål. Jag började behandlingen på Aarhus Universitets hospital i november 2000 och började gå igen i december samma år.
På ett sätt var det en underlig upplevelse. Man kan beskriva det som en seger, men jag kunde inte njuta av den segern. Det finns så mycket kaos inne i mig som jag måste gå igenom först.
Många gånger har jag upplevt att det varit tryggt att kunna säga jag mår dåligt. Det har liksom varit tillåtet. Men nu kan och vill jag inte säga det mer. Nu måste jag hitta andra sätt att vara trygg på.
redaktör: Maria Pörtfors
|
Alla sjukdomar psykosomatiska?
Irene Matthis, psykoanalytiker och författare, tror att patientrollen kommer att utvecklas till att patienten blir läkarens samtalspartner. Hon tror att vi kommer att bli mer självständiga och att sjukvårdspersonalen kommer att utbildas i konsten att lyssna. Mer plats för patienthistorien alltså.
Det har gjorts många vetenskapliga undersökningar om vilket språk som dominerar då en patient och en läkare möts. Och det är så gott som alltid läkarens språk som dominerar.
Både i Sverige och i U.S.A. har man undersökt i hur stor utsträckning läkare visat prov på en empatisk förmåga. Det visade sig att studerande gav uttryck för en stor dos av empati i början av utbildningen. Ju mer de lärde sig desto mer var de upptagna av sina ägna föreställningar och således minskade deras empatiska förmåga då de tog emot en patient. De blev blinda för patientens syn på sin verklighet. Bäst var det ställt med den empatiska förmågan bland psykiatrer. Sämst var det bland kirurger. Undersökningen visade att den empatiska förmågan kom upp till samma nivå som hos nya studerande i slutet av karriären.
ALLA SJUKDOMAR PSYKOSOMATISKA
Det som vi idag kallar för de nya tidens sjukdomar kan ju också kallas för psykosomatiska sjukdomar. Men jag tycker att alla sjukdomar på sätt och vis är psykosomatiska. De är både kroppsliga och uttrycker patientens livshistoria. Och det betyder också att alla symptom bär på en mening.
För att hjälpa en patient måste man hjälpa patienten att vilja komma åt den underliggande meningen bakom symptomet. När man kommer åt meningen med sin åkomma behöver man inte mer sitt symptom.
Det kan t.ex. handla om en kvinna som alltid drabbas av huvudvärk då hennas släktingar kommer på besök. Varje gång de kommer känner hon sig tvungen att städa och det ger henne huvudvärk. Då hon besöker en läkare för sin huvudvärk är han förmodligen inte intresserad av den här kvinnans förhållande till städning och till sina släktingar. Han är mån om att undersöka huvudvärkens natur.
Men om det funnits utrymme för en patientberättelse hade kvinnan kanske upptäckt sammanhanget mellan huvudvärken och städningen och kunnat göra något åt sin livssituation. T.ex. engagerat resten av familjen i städningen.
PLACEBO EFFEKTEN
För oss alla är det viktigt att bli tagna på allvar. Att känna att vi är accepterade i det samfund vi lever i. Inte minst då vi är sjuka. Vi behöver bekräftas för att tro på oss själva. Då vi besöker en läkare behöver vi relationen till honom lika mycket som vi behöver undersökas fysiskt.
Det finns inom medicinen ett fenomen som kallas för placebo effekten. En placebo effekt kan man avläsa t.ex. genom ett grupp experiment.
Om man ger en grupp en blodtrycks nedsättande medicin och en annan grupp ett socker piller händer det sig att båda grupperna upplever att blodtrycket sjunker. Ingen av de som deltar i experimentet vet om de har fått av den riktiga medicinen eller ett socker piller. Experimentet bevisar att också andra faktorer än själva medicinen påverkar patientens tillfriskande
Nu har det visat sig att placeboeffekten, det här sockerpillrets effekt, har en mycket kraftfull verkan. Då en läkare ger en patient ett sockerpiller ingår ju också hans uppmärksamhet, kanske någon form av beröring och troligtvis uppmuntran. Då är relationen i sig, patient och läkare emellan, hälsobefrämjande. (Men den kan också vara dålig och då är resultatet destruktivt). Så om relationseffekten kunde säljas på marknaden så skulle läkemedelsindustrin ha kastat sig över den och satt den på burk.
redaktör: Maria Pörtfors
|
Skrattet och vår hälsa
Ett gott skratt förlänger inte bara livet. Det lugnar ner tempot på jobbet och får avslappnande ämnen att sprida sig i hela kroppen.
Lars-Erik Uneståhl, doktor i psykologi och rektor för Ledarhögskolan i Örebro i Sverige
Elene Karlsson
Administrativ chef för samma högskola.
Alla vet att det känns bra att skratta, säger Lars-Erik Uneståhl, men alla vet inte att det dessutom är nyttigt för kroppen. Många undersökningar har under de senaste åren visat att de goda effekterna av skrattet är många.
Musklerna engageras och efter ett skratt följer en kraftig avslappning, blodtrycket stiger då man skrattar, men sjunker och blir lägre än tidigare då man slutat skratta. Olika hormoner avsöndras, cortisolet minskar. Vi vet att det avsöndras antikroppar, som gör att vi blir mindre utsatta för förkylningar och infektioner, vi vet att smärta minskar då det avsöndras endorfiner. Det är konstigt att vi inte skarttar mera, säger Uneståhl.
Också det konstlade skrattet inverkar positivt på hälsan! I mental träning jobbar man med att få kontroll och styrning över den känsla man vill uppnå.
Ett sätt är att skratta! Det finns skrattklubbar i Sverige, där man börjar med att skratta konstlat. Så småningom övergår det konstlade skrattet i riktigt skratt och då kommer glädjen, med den endorfinerna.
Elene Karlsson har blivit skicklig på att kontrollera sina egna känslor genom Uneståhls metod. Man går ner i sitt mentala rum ( slappnar av) och tänker då på den känsla man vill uppnå. Då kommer den, säger Elene. Hon kan kommendera sig själv att bli arg, glad, lessen, vad som helst. Lars-Eik Uneståhl säger att skillnaden mellan folk som mår bra och sådana som inte mår bra ligger däri att den som mår bra kan konsten att gå tillbaka till en bra känsla och koppla in sig på den. Folk som inte mår bra går mycket oftare tillbaka till sådant, som gått snett.
Elene hade aldrig tänkt uppnå något speciellt då hon började lära sig metoden för avslappning. Ändå hade hon i 17 år lidit av en migränlik huvudvärk, med attacker 2-3 gg i veckan, åt tabletter lika ofta. Ibland låg hon flera dagar i ett mörkt rum för att huvudet värkte så. Men den huvudvärken hade försvunnit efter bara en månads träning!
I dag har Elene huvudvärk högst en gång om året.
Om man inte vet hur man ska göra lönar det sig att ha ett kassettband eller en CD som hjälp säger Elene Karlsson. Man sätter sig ner, eller lägger sig bekvämt ca 10 – 15 minuter varje dag med de här kassetterna, som innehåller instruktioner. Elene gör detta fem dagar per dag, det viktiga är att man gör det regelbundet.
Centerpartiet i Sverige har gått in med en motion för att öka skrattfrekvensen från sex till aderton minuter, berättar Lars-Erik. Orsaken till det är att en studie har visat man i Nordeuropa år 1950 , fyra år efter kriget, skrattade 18 minuter per dag, i dag skrattar vi bara sex minuter. Trots att vi i dag har det så mycket bättre rent materiellt, så skrattar vi bara en tredjedel. Det förefaller inte att finnas något samband mellan materiell välfärd och ett välbefinnande, i motsats vad man tidigare har trott.
Det måste vi skapa själva, inte gå vägen över det yttre.
redaktör: Melita Tulikoura
Sveriges internationella skrattförening
World laughter tour
Laughter Club International
Föreningen för humor, skratt och glädje i vården
Leikkimieli
|
Läkeväxten Valeriana
Vänderot eller Valeriana är ett uppskattat läkemedel mot nervösa besvär. Det är själva roten man använder, den doftar starkt och man använder den för att göra olika preparat. Namnet Vänderot fick växter av Linné, som tog namnet av växtens förmåga att göra ont till gott.
Vänderot är en flerårig ört som helst växer på fuktiga ställen och den är allmän över hela landet. Den har en 1000 – årig historia som läkeört. Under medeltiden betraktades Vänderot som ett universalmedel.
På apotek och i hälsokostaffärer finns flera olika Valerianapreparat. Valeriana är lugnande och avslappnande och har i flera vetenskapliga studier visat sig vara bra för den som har svårigheter att somna.
produktion SVT
|
|
|
Till början av sidan