|
| |
UNGDOMSBROTTSLIGHET OCH UPPFOSTRAN |
Studiodiskussion
Vad kan man göra för att förebygga kriminalitet bland unga idag? Är dagens kriminella på något sätt annorlunda än tidigare? Hur hänger begreppen kriminalitet och uppfostran ihop?
I Solarplexus svarar en blandad kvintett på följande frågor. Ungdomsfången Petri, fängelsedirektörerna Sonja Kurtén-Vartio och Kirsti Nieminen, den före detta rikssvenska fången Börge Hellström samt professorn Matti Bergström ger alla sin syn på begreppen kriminalitet och uppfostran.
Dessutom fortsätter serien om läkeväxter med ett nytt avsnitt, när vi stiftar bekantskap med Ginko Biloba.
STUDIODISKUSSION OM UNGDOMSBROTTSLIGHET OCH UPPFOSTRAN
Studiogäster: Sonja Kurtén-Vartio, biträdande fängelsedirektör i Vasa och Börge Hellström, aktiv i den rikssvenska föreningen K.R.I.S.
Vad står K.R.I.S. för?
-De kriminellas revansch i samhället. Vi som jobbar där är alla f.d. kriminella och missbrukare, som nu vill hjälpa andra med motsvarande problem. Det handlar om att ta tillbaka det liv man en gång haft. (Börge)
Hur är en ung fånge idag, i jämförelse med tidigare?
-Med ett 9-årigt perspektiv på ungdomar i fängelset, vågar jag nog säga att situationen har förändrats. Ungdomsbrottslingarna idag är sämre utrustade, de har färre alternativ och många upplever att framtiden inte har någon betydelse. (Sonja)
Varför är de sämre utrustade idag?
-De har betydligt färre vuxenkontakter och uppfostras mera av övriga gängmedlemmar. (Sonja)
-Det är fråga om personer med dålig självinsikt. Personer som måste ta till droger och kriminella värderingar för att ”bli någon”. Med kriminaliteten får du kanske först den snyggaste bilen, de häftigaste kläderna osv. Kan du inte bli bäst på att vara bäst, kan du ju alltid bli bäst på att vara sämst. (Börge)
Kan man gå så långt att man kan tala om en förlorad grupp?
-Nej, det handlar ju trots allt om unga människor, som alltid kan ändra sig. (Sonja)
Kan man nå en ung människa, som redan hamnat i fängelset?
-Det är ju ganska paradoxalt med hela vården i ett fängelse. Först låser de in dig för att du inte skall rymma, sedan skall de samtidigt försöka motivera dig till någonting. Det fungerar inte, du får inte någon tillit till ett sådant system. (Börge)
Ni har i K.R.I.S. utvecklat ett konsekvensbeskrivningsprogram (KBP), där ni jobbar med att förebygga ungdomsbrottslighet. Vad går det här programmet ut på?
-Vi utgår från frågan: Vad kunde ha hjälpt mig i 13-16 års åldern? Kanske det om någon berättat för mig hur det egentligen kommer att bli om jag fortsätter på den här vägen. Därför har jag utvecklat ett program i 4 delar för 14-20- åringar, som är förtstagångsförbrytare.
1. De får träffa två K.R.I.S.-medlemmar, som berättar hur det gick för dem.
2. De får besöka häktet och se de små cellerna. Där finns sedan personer som berättar hur det känns att sitta häktad en lång tid.
3. De får besöka ett akutsjukhus och se bilder på våldsoffer.
4. De besöker ett Klass 1- fängelse (med högsta säkerheten) och där får de se och höra hur det verkligen är i ett fängelse.
Vi har nu kört igenom 28 pojkar på 2 år och INGEN av dessa har återfallit till brott! Jag är jättestolt. (Börge)
Vad gör ert program unikt?
-Vi som jobbar med det här har distans till våra liv. Vi berättar klart om alla självmordsförsök och om allt elände. Det finns ingen glamour i det vi säger. Jag brukar säga att först är man ”stor, tuff och ball”, men efter en tid är man ”trött, tatuerad och tandlös”.(Börge)
Hur låter det här rikssvenska programmet i dina öron, Sonja?
-Det låter jättebra. Jag tror också att man måste vara mycket konkret när det gäller konsekvenserna. Konsekvenserna måste dessutom komma snabbt efteråt, så att orsakssambandet blir klart. (Sonja)
Hur hör begreppen ungdomsbrottslighet och uppfostran ihop?
-Om vuxenkontakterna är få, så överförs inga värderingar och då kan det bli problem. Dessutom har ju miljön på många ställen förändrats nu, så att t.ex. skogslekar och sådant inte längre är möjliga i en stadsmiljö. (Sonja)
-Ja, det ju inte längre något utrymme för kreativitet. Allt finns färdigbyggt för ungarna, till och med målade hopphagar på skolgårdarna. Och så är det ju klart att vilsna barn och ungdomar med brister i uppfostran blir ett lätt villebråd för gängen, som vill ha nya medlemmar. (Börge)
Vad sägs om påståendet att: ”Barn inte får vara barn idag”?
-Det är säkert sant. Det finns ju ett tryck idag på att barnen borde bli vuxna så fort. Man pratar ju till exempel om att tidigarelägga skolstarten osv (Sonja)
-Jag tycker att man också borde säga att ”vuxna skall vara mera vuxna” Jag tror inte på det att vuxna bara skall vara vänner med barnen, de vuxna måste sätta gränserna. Själv är jag uppfostrad på det fria 70-talet och då fick jag hänga i lampan om jag så ville. Och se hur det blev med mig! (Börge)
|
Petris historia
Jag träffar 21-åriga Petri på den drogfria ungdomsavdelningen i fängelset i Kervo. Petris historia är förstås å ena sidan unik men å andra sidan är den mycket typisk för en ungdomsfånge idag.
-Det hela började egentligen redan när jag var 12 år, då kom jag i kontakt med polisen för första gången. Jag hade blandat lite för mycket sprit och piller. Sedan rullade det bara på. Hasch som 14-åring, amfetamin som 15-åring osv osv, berättar Petri.
Det är lite skrämmande att höra på när Petri radar upp namn på alla droger, som han missbrukat. För honom verkar ord som heroin, kokain och amfetamin vara lika vanliga ord som bröd, mjölk och ost är för någon annan.
-Jag har nu en dom på 1 år och 8 månader för allt möjligt och omöjligt. Stöld, misshandel, illegalt vapeninnehav, bedrägeri och så narkotikabrott förstås, räknar Petri upp.
Det blev en massa skrikande…
Det som är glädjande med att träffa Petri är känslan jag får att ”killen faktiskt har funderat”. Man riktigt ser hur han tänker efter, när han grubblar på sin situation. Han är just nu mitt inne i ett drogavvänjningsprogram och tiden utan medicin och droger har helt klart haft en positiv inverkan på Petris tankebanor. Jag frågar Petri om tonåren och tiden när det började gå utför för honom.
-Mina föräldrar och alla andra försökte ju nog hjälpa mig, men det blev mest bara en massa skrikande och då blev man ju förbannad och gjorde bara mera. Allt var så fördömande på något sätt. Jag vet inte, men jag skulle nog gärna ha haft någon att prata med då också. Inte kunde jag prata med någon i gänget heller, inte ens med min egen flickvän, funderar Petri.
Framtid
När jag sedan nämner ordet framtid blir Petri lite mer osäker. Det verkar som om gårdagen, nuet och drogavvänjningen skulle vara tillräckligt mycket att fundera på, och det är ju lätt att förstå. Men efter en viss tystnad säger han försiktigt:
-Bostad, jobb och kanske familj. Visst drömmer man ibland om de här vanliga sakerna, men just nu känns allt det här så avlägset.
Trots att Petri ger ett mjukt och sympatiskt intryck, får man ibland känslan av att ”gamla och tuffa Petri” kommer fram mellan verserna. Lite verkar det som om han skulle börja fundera på att hans gamla gängkamrater eventuellt kommer att se och höra det han säger. Därför tuffar han upp sig lite till sist, när jag ber att han skall ge lite råd till alla de tonåringar, som nu är i samma situation som han var i för typ 6-8 år sedan.
-Det bästa rådet jag kan ge är att inte göra sådana brott, som man åker fast för….men det gör man ju förr eller senare, så kanske det är bäst trots allt att inte göra några brott alls….och drogerna löns det inte att börja leka med. Det är ungefär det jag skulle kunna säga, avslutar Petri.
Jag håller tummarna för honom.
redaktör: Jens Berg
|
En orolig fängelsedirektör
Kirsti Nieminen, direktör vid Kervo fängelse
-Ja, jag är nu ingen spågumma men framtiden ser nog inte så ljus ut. Ungdomsbrottsligheten och drogmissbruket hör idag ihop så mycket att man blir riktigt skrämd.
Fängelsedirektör Kirsti Nieminens ord gör en fundersam, för hon om någon vet vad hon talar om. Kirsti har de senaste 10 åren jobbat som direktör för fängelset i Kervo, som ju är den vanligaste placeringsorten för unga fångar i Finland. Hon har sett uppgången i drogrelaterade brott bland de unga och är rädd att den här trenden blir långvarig.
Det som Kirsti helst verkar att vilja prata om är förebyggande arbete, för hon anser nämligen att det är mycket svårt att nå en ung människa i fängelset. Hon blir riktigt eldig i sitt prat (charmig vasasvenska, med inslag av finska ord) när hon lägger ut texten om vad som borde göras.
-Jag har alltid tyckt att föräldrarna borde göra mera vanliga saker med sina barn på fritiden. Inte behöver det vara fråga om några perfekta saker i varken skolgång eller hobbyn, utan helt vanliga saker, ryter Kirsti Nieminen till.
Unga borde få vara unga…
När Kirsti har kommit i gång med sitt favoritämne är hon svår att stoppa. Och det vill jag inte heller göra, för det hon har på hjärtat är verkligen intressant.
-Det som också retar mig idag är trycket på de unga att bli vuxna så fort. Låt nu barnen vara barn och låt dem vara hur naiva som helst. Låt de unga vara unga och de unga skall inte syssla med sådana där vuxna saker på veckoslutet, utan bara vara unga, säger en nu allt mer upprörd fängelsedirektör.
Kontinuitet och långsiktighet!
En annan sak, som Kirsti Nieminen gärna skulle förändra när det gäller jobbet med ungdomsbrottslingar, är kontinuiteten. Tiden före fängelset, i fängelset och eftervården borde enligt henne planeras bättre, så att ingen ”faller igenom”.
-Nu kan det vara så att vi till exempel här på den drogfria avdelningen gör ett bra jobb med en missbrukare, som under en lång tid inte använder några droger alls, men så kommer frigivningen. Och vem finns där och tar emot honom på gården? Jo, någon gammal ”dealerkompis”, som genast bjuder på lite narkotika. Så fungerar det idag. Ingen följer i vanliga fall upp det arbete, som någon annan har gjort, säger en uppgiven chef för fängelset i Kervo.
Och visst är det lätt att hålla med henne i hennes avslutande ord.
-Satsa på kontinuiteten i ungdomsarbetet nu! Om några år är de här fångarna alla kanske HIV-smittade på grund av smutsiga nålar. Samhället skulle spara så mycket pengar om man idag satsade och satsade rejält på förebyggande vård och ordentlig eftervård.
Hon riktigt borrar sin blick in i mig, när hon understryker det hon just sagt genom att hårt slå pennan i bordet.
En orolig fängelsedirektör har talat.
redaktör:Jens Berg
|
Läkeväxten Gingko Biloba
Tempelträdet eller Gingko Biloba kan i Norden hittas i södra Sverige. (Ett exemplar växer utanför kyrkan i Ystad om någon vill se ett livslevande sådant.)
Tempelträdet har sitt ursprung i Kina och Ostasien. Gingko Biloba är det officiella namnet. I Asien kan de här träden bli 30 – 40 meter höga. De äldsta exemplaren är 1000 år gamla. Fröna har länge använts inom den kinesiska medicinen. Idag är intresset för Gingko Biloba stort även i västvärlden, stora mängder naturläkemedel tillverkas.
Det man behandlar är t.ex. minnesbesvär och koncentrationsproblem. Gingko Biloba kan också vara bra då det gäller att lindra genomblödningsbesvär, då blodet inte cirkulerar som det ska i händer och fötter, eller i huvudet. Just det att kärlen i huvudet påverkas tycks ha en god effekt på åldersrelaterade besvär. Man får lättare att minnas då man får en effektivare blodförsörjning i huvudet.
Det finns också studier på yrsel och öronsusningar, som äldre ofta drabbas av också.
Det är alltså ett antal åldersrelaterade besvär, som förmodligen hänger ihop med att kärlen blir stelare då vi blir äldre och som påverkas gynnsamt av Gingko-extrakt. (Källa: Jan G. Bruhn, farmacie doktor, Uppsala Universitet.)
produktion: Sveriges Television
|
|
|
Till början av sidan