|
Studiodiskussion om dagvården idag
I dagens program undrar vi om de riktigt viktiga frågorna i daghemsdebatten har drunknat i siffror?
Är det så att nyckelfrågan ”hur mår våra barn” har hamnat i skymundan för ord som ”köer”, ”personal-” och ”utrymmesbrist”.
I studion: Tommi Hoikkala, sociolog och författare. Annika Stadius- Boman, idag utbildare men med stor erfarenhet från barnpsykiatri.
Dagvårdsdebatten idag?
Hur ser ni på dagvårdsdebatten idag?
Annika: ”Spontant så svarar jag vilken debatt? Men det är helt klart att man borde fokusera mera på innehållet. För om man tittar på statistik och köer idag, kan man nog säga att barn idag mår sämre än tidigare. Tempot är snabbt och hela tiden händer det saker, om informationsflödet blir för stort så börjar barnen uppvisa stressymptom.”
Tommi: ”Mycket talar för det att vi idag allt mer pedagogiserar barndomen. Ett bra exempel på det är studion här idag. Så kallade experter sitter i en studio och uttalar sig och så skall föräldrarna hemma välja vad de skall ta till sig.”
Tycker du att debatten innehåller bara fina ord, som inte går att omskriva i praktiken?
Tommi: ”Jo, det är ju fråga om hektiska situationer, föräldrarna jobbar och barnen är på dagis. När man sedan har tid tillsammans hinner man ju inte fundera på ord som ”kreativitet” och lekens betydelse. Det är ju den gemensamma tiden som är värdefull.”
Går det att enas kring EN syn på uppfostran?
Tommi: ”Nej, men visst finns det en längtan efter en enda syn.”
Annika: ”I alla tider har det ju funnits tjocka böcker om uppfostran, men innehållet ändras hela tiden beroende på vilken pedagogisk riktning som är på gång. Jag håller med att det finns en längtan efter en ”sann” uppfostringssyn, men det finns inga metodböcker som skulle vara heltäckande.”
Utvecklingen från sträng till fri uppfostran?
Annika: ”Ingredienser från det här äldre tankesättet, om att också våga göra barnet besviket och att sätta gränser skulle gärna få plockas med till en gyllene medelväg.Men det är ju så när pendeln svänger så gör den det rejält. Då skall allt gammalt bort. Mina erfarenheter från vården kan fungera som bra exempel.
Tidigare, för tiotalet år sedan så led barnen av mera neurotiska problem, som hade att göra med att de kuvats av en för sträng uppfostring, medan barnen idag mer lider av beteendestörningar, som bland annat har att göra med det att de idag inte kan tåla frustrationer”
Lekens betydelse?
Annika: ”Leken är otroligt viktig. Genom den kan barn lära sig att gestalta sin verklighet och bearbeta olika situationer.”
Tommi: ”Det sägs ju också att populärkulturen idag drar mattan under den fria leken, när till exempel barn idag hellre blir en del av TV-kulturen än leker själva.”
Sex år är en kort tid, låt barnen vara barn?
Annika: ”Jag tror att man skall akta sig för att problematisera barndomen, det finns en risk att man nu går ut och skuldsätter föräldrarna, när barnen är på dagis. Men det är ju förstås så att det automatiskt inte behöver vara dåligt och betyda problem.”
Redaktör: Jens Berg
|
Förskolan Kullerbyttan i Borgå
- garanterat annorlunda
Det roligaste jag har hört av en förälder var när en sa att : jag har hört så mycket negativt om er verksamhet här så jag var säker på att den är annorlunda, därför ville jag ha mina barn just här.
De här orden är Seija Kastari-Johanssons. Hon jobbar som verksamhetsledare på den privata förskolan Kullerbyttan i Borgå. Förskolan har idag cirka 60 barn i åldern 1-6.
Seija jobbade tidigare som barnträdgårdslärare inom den kommunala sektorn, men blev som många inom branschen arbetslös i början av 90-talet. Kritisk till det hon sett och upplevt och utrustad med en stor företagaranda, valde hon då att grunda ett eget alternativ.
Natur och familj
Det som gör verksamheten i Kullerbyttan annorlunda är egentligen två tankar, som Seija förenat. För det första sker en stor del av verksamheten utomhus. Seija har gjort flera studiebesök till Sverige och kunnat konstatera att naturen där spelar en betydligt större roll än här i dagvårdsverksamheten. Därför tillbringar nu en grupp i Kullerbyttan så gott som all tid ute i naturen.
Måltiderna och leken har helt enkelt utplacerats till skogen.
För det andra grundar Kastari-Johansson sin filosofi på ett ”åldersfritt” tänkande. I Kullerbyttan finns inga grupper för äldre och för yngre barn.
-Idén fick jag när ett syskonpar kom till oss och den äldre hamnade i gruppen för över 3-åringar, medan lillebrodern hamnade bland de små. Lillebrodern blev helt förtvivlad när han mitt i allt inte längre fick leka med sin bror, motiverar Seija sin linje.
Vidare berättar hon att yngre barn gärna följer med vad de äldre gör och lär sig på det sättet, bland annat att prata, att skriva och att äta själv.
En kritisk röst
Seija Kastari-Johansson är idag mycket kritisk till den kommunala dagvårdsverksamheten. Hon efterlyser mer diskussion om lösningsmodeller och mindre gnäll om personal- och utrymmesbrist.
Dessutom ryter hon till om den föråldrade synen på fostringsmålen i verksamheten. I de här målen från år 1980 bygger man enbart verksamheten utgående från de vuxnas syn, medan barnet glöms bort.
-Barnet är aktivt och barnet kan, det är det allra viktigaste avslutar Seija Kastari-Johansson.
Redaktör: Jens Berg
|
Professorn ryter till
(ur Solarplexus om UPPFOSTRAN 18.3.2001)
Matti Bergström, professor, hjärnforskare:
Påhittiga och "vilda" barn är kreativa
Vi är så rädda för att barn ska uppleva katastrofer. Vi förbjuder dem att göra än det ena, än det andra ,” det där får du inte göra”, säger vi.
Men barn som inte får ha spänningen och faran i leken kan inte heller vara kreativa, säger professor Matti Bergström.
Goda klassiska sagor
Varje idé, varje handling i hjärnan, kräver att någonting annat förgås.
Varje ny riktning, eller ny vetenskap t.ex. innehåller samtidigt en katastrof då det gamla rasar.
Precis som i gamla klassiska sagor. Där finns det goda och det onda och då det goda vinner rasar det onda.
Bara fantasi
Det värsta vi kan göra är att förringa lekens fantasi. Leken är ju full av möjligheter, säger Matti Bergström, därför är den så viktig. Om vi säger till ett barn att detdär är ”bara” fantasi, så är det samma som minus, bort.
Redaktör: Maria Pörtfors
|
Lekskolan Regnbågen
Ett av Rudolf Steiners grundläggande motto då det gäller uppfostran av barn i förskoleåldern är att de lär sig genom att härma. Således är det till ingen nytta att försöka förklara för dem hur de skall bete sig. De härmar våra handlingar och för dem är det många gånger fullkomligt egalt vad vi säger. Speciellt de gånger våra förklaringar blir lite motsägelsefulla till det vad vi gör. Barn som ständigt blir belastade med diverse abstraktioner, förmaningar och förklaringar blir lätt gnälliga, överkänsliga och stingsliga. En regel kunde alltså vara. ”Du kan inte säga åt ditt barn – gör som jag säger inte vad jag gör.”
Att vara förälder är därför att ständigt syna sina handlingar. Vi har ju en vetgirig elev som hungrigt tar till sig allt det vi serverar. Och samma sak gäller naturligtvis en förskolepedagog.
Bitte Silen är en av två lärare i Lekskolan Regnbågen i Borgå. Hennes övertygelse är den att en lekskolelärares största utmaning är att vara närvarande. Det räcker inte att rutinmässigt leda ett dagsprogram.
Lekskolan Regnbågen är en privat lekskola i Borgå som baserar sin verksamhet på steinerpedagogiska tankegångar. Lekskolan håller öppet mellan 9.00 och 14.00, eftersom det antas fördelaktigt för både barn, föräldrar och personal.
Regnbågen riktar sig till barn i åldern 4 till 6 år. Enligt steinerpedagogiken vaknar ett barn till en social lekålder vid 4 år fyllda. En 4 åring använder sin fantasi och planerar aktivt sin lek, medan
barn under 3 år leker för sig själva och låter leken ta sporadiska impulser utifrån.
Regnbågen grundades för 12 år sedan. I dag består gruppen av 13 barn, idealet är 16.
Personalen består av 2 lärare, en praktikant och en köksa.
Bitte Silen kan inte nog understryka vikten av ge barn gott om tid till att leka.
”Jag skulle säga att fri lek varvad med koncentrerad verksamhet behövs. Det är viktigt att verksamheten har en andning. Så att barnen andas in då de t.ex. målar, lyssnar på en saga, bakar eller handarbetar. Och att de andas ut genom en skapande lek. Att låta dem ta god tid på sig att först bygga upp sina lekar, sedan leka dem och slutligen avsluta dem är viktigt.
Jag tror att barnen bearbetar sina upplevelser genom att leka. Livet blir hanterligt för dem då de kan gestalta sina upplevelser och omskapa dem i en kreativ lek. Dessutom bygger de upp något för framtiden. Man kunde säga att de investerar sitt kunnande i lek. Räntan går att avläsa då de växer upp och visar färdigheter i socialt samspel och språkligt kunnande. Leken ger dem en möjlighet att öva sig socialt och språkligt.
Leken är något vi håller på att ta bort från barndomen. Den kortas av och kortas av.
Jag tycker att vi vuxna ställer väldigt höga krav på våra barn idag. Barn inom den kommunala dagvården kan ha en arbetsdag på 10 timmar, då vi vuxna har en 8 timmars dag. Det tycker jag är för tufft för barnen. Frågan är om föräldrar mera orkar engagera sig i sina barn då de kommer hem efter en så lång dag. Den tid som sedan återstår för familjegemenskap är veckosluten. Och då vill man hinna med allt det man inte haft tid till under veckan. Det kan bli lite för mycket av det goda för barnen.
Att välja en lekskola med en steinerpedagogisk verksamhet kräver engagemang av föräldrarna. Vi stänger ju dörren klockan 14.00, vilket betyder att 9.00 till 17.00 modellen inte passar in i bilden. Och så krävs det en arbetsinsats. Vi är ju en privat lekskola. Vi får en liten summa från FPA och en mindre summa av Borgå stad. Men det täcker inte alla utgifter så det blir en hel del frivilligt arbete.
Steiner-skolor, så väl som –lekskolor, kritiseras ofta för att vara världsfrånvända. Man befarar att barnen inte utvecklas i enlighet med vad samhället kräver av dem. Främst oroar man sig för att de inte skall utvecklas kognitivt.
Jag tror inte att barnen går miste om någon intellektuell inlärning. Jag tycker att det är bra att man är lite försiktig. I sex år får barn vara barn, d.v.s. lite lösa och lediga. Då behöver de inte stressa med att lära sig så mycket. Det hinner de nog göra i sinom tid.
Sagor
Då vi berättar sagor för barnen använder vi sällan böcker. Vi bäddar för en intim stämning genom att tända ett ljus och samla oss i en ring runt sagoberättaren. Varje ord som sedan tas emot av barnen omskapas till bilder i deras fantasi. Bilderna lägger sig på djupet i barnens medvetande och ger dem ett rikt bildspråk med stark symbolik. Då sagorna ofta innehåller starka gestalter som representerar godhet, ondska, kvickhet och sorg blir sagorna ett källmaterial för dem då de senare i livet söker värderingar.
Leksaker
Det viktiga med leksaker är att de skall locka barnen till att själva skapa sin lek. Ger vi dem t.ex. föremål som väldigt detaljerat påminner om de saker vi vuxna omger oss med låter barnen leken styras av leksaken.
Leksakerna här i Regnbågen är enkla föremål i naturmaterial. En docka är sydd av bomullstyg och i ansiktet är ögon och mun bara antydda som små prickar. Då är det inbjudande för ett barn att själv föreställa sig vilket uttryck dockan skall ha just nu i just den här leken. Vi har de leksaker vi har för att bereda fantasin möjligast stort utrymme.
Barnet hemma eller i dagvård?
Jag skulle nog gärna se att barn under 3 år fick vara hemma med sina föräldrar. Men jag förstår också att det kanske inte är möjligt idag.
Kanske vi har tagit ifrån föräldrarna deras huvudsakliga ansvar om barnen. Föräldrar idag vågar inte lita till sitt eget omdöme.
Jag tror att föräldrar skulle vinna på att ta lite mer tid på sig – ta några steg åt sidan och fråga sig: ”Vad är verkligen viktigt?” Föräldrar liksom barn behöver andas ut emellanåt. Genom att ständigt ta in och ta in förlorar man sin klarsyn. Utan distans är det svårt att se vad det är man håller på med. Och den är väldigt kort den tiden som barnen är små
Redaktör: Maria Pörtfors
|
|
|
Till början av sidan