Elektromagnetism och hälsokläder
Elektromagnetism
Hälsokläder
Människor som orkar
Höstens första Solarplexus behandlar elöverkänslighet och elektromagnetisk strålning i, omkring och mellan människor. I programmet diskuteras också aktuell forskning kring kläder, som befrämjar hälsa. Solarplexusföljetongen består under hösten av fristående historier om 'Människor, som orkar - trots allt.' I den första delen möter vi Per-Erik Heir i Maxmo, som lider av kronisk smärta.
Johan Silén:
"Elektriska och magnetiska fält är alltid hopkopplade med varandra. Man kan åstadkomma ett magnetiskt fält med ström och tvärtom. Det enklaste exemplet är åskmolnen: de ger upphov till en elektrisk urladdning och kring den strömmen bildas både elektriska och magnetiska fält.
På jorden är kompassen det mest tydliga exemplet på att det finns ett magnetfält. Människorna har också magnetfält runt sig, de kan mätas t.ex. i Otnäs. De är mycket svaga, en hundratusendedel eller en miljontedel av det jordmagnetiska fältet. De påverkar inte våra liv i praktiken alls, de är tom svåra att överhuvudtaget observera.
Om en sur människa gör alla andra sura bara med att stiga in i ett rum är det inte fråga om en reaktion mellan magnetfälten. Personligen tror jag att dofterna har i den situationen en större betydelse.
Ljusets våglängd är en mikrometer, mobiltelefonens kring 10 centimeter. För att strålningen ska gå in behövs en antenn som är lika lång som strålningens våglängd. Om jag vill ta emot mobilens frekvens behövs en antenn på 10 cm. Hela människan och delarna av henne fungerar som en antenn. Om man vill påverka människocellerna med att sända strålning som går in i dem händer i princip samma som i mikråvågsugn: man kokar. Strålningen sätter de olika molekylerna att gnidas mot varandra. De börjar vibrera internt och när de gör det de ut den energin som finns i strålningen.
När vi talar i mobiltelefon får vi ungefär lika mycket strålning på vårt öra och i vår skalle som när solen lyser på oss. "
Johan Silén, forskare
Meteorologiska institutet
johan.silen@fmi.fi
Anu Mäkelä, elektrofysiolog Anu Mäkelä:
"En sur människas elektromagnetiska fält är annorlunda än en människas som är på gott humör. Också de biokemiska reaktionerna ändras i en situation där två människor med olika humör möts. Det påverkar bl.a. hurdana dofter som uppstår. Allt detta tillsammans gör att våra humörer påverkar varandra.
På vår klinik behandlar vi akupunkter med laser och med en svag elektrisk ström. Syftet är att balancera ämnesomsättningen i cellerna.
Så länge man inte har kunnat bevisa att magnetfälten i cellerna inte påverkar varann så finns möjligheten att de gör det. Men jag vet att de finns andra som tänker att så länge inget har bevisats så har de ingen inverkan på varann.
Fast de här fälten är svaga kan de påverka varann, om de omkringliggande fälten är ännu svagare. De kan också få en inverkan om de är i obalans en lång tid."
Anu Mäkelä, elektrofysiolog
MSF-kuntoutus
tel. 09-624747
Risto Ilmoniemi, docent i neurofysik Risto Ilmoniemi:
"Anus behandling kändes skön och den elektriska stimulationen påverkar säkert men laserbehandlingen tror jag inte att har någon effekt. Jag vet att de mycket svaga magnetfälten inte har någon inverkan på människan. Fysiken är mycket väl känd då det kommer till de magnetfält som cellerna själva producerar. Fälten är så svaga att det inte finns någon känd mekanism som skulle kunna ha någon påverkan."
Risto Ilmoniemi, docent i neurofysik
HUCS
rji@biomag.helsinki.fi
Hälsokläder
reporter Henrietta Clayhills
Akseli Reho,
forskningschef, Reima
Fredric Matheson,
designer Mänskor som arbetar ensamma i arktiska förhållanden, åldringar som bor ensamma på landsbygden är ett par exempel på mänskor som kan ha nytta av en så kallad smartdräkt.
En prototyp har utvecklats av klädfirman Reima i samarbete med Tammerfors universitet och Kankaanpää stad. Den här dräkten är försedd med ett så kallat maskinrum i nedre delen av ryggen. Här finns instrument som förmedlar information om bäraren: i vilket läge han är, om han ligger stilla eller rör sig, om han känner smärta. Informationen kan avläsas hos en mottagare som man på förhand har kopplat till dräkten.
En annan slags dräkt har utvecklats av studerande vid Konstindustriella högskolan. Det är en dräkt som skyddar mot elektromagnetisk strålning. Strålningen kan vara hög i en stad där alla är uppkopplade på mobiltelefoner t ex. De här dräkterna finns inte till salu utan är bara prototyper.
På Reima är det forskningschef Aleksi Reho akseli.reho@reima.fi som ansvarar för projektet.
Studiodiskussion
Melita Tulikoura
Harriet Särömaa Harriet Särömaa
var VD ( och trivdes med sitt jobb) för ett framgångsrikt företag , då hon började känna av de första symptomen. Sveda och rodnad i ansiktet. Svullnad i ansiktet. Domningar i extremiteter. Värk i muskler. Minnesförluster och förlust av talförmågan. Hon sprang från läkare till läkare i Finland för att få hjälp, men förgäves. Till slut, (med stämpeln 'hysterisk klimakteriekärring' i pannan), fick hon förklaringen, i Sverige(!): Harriet Särömaa led av något, som kallas elöverkänslighet!
Trots att hon nu hade en diagnos och trots att hon fick en förklaring till varför hon mådde så dåligt så förändrade inte finska läkare sin attityd till henne. Det är inte lätt att vara elöverkänslig, säger Harriet. Man måste leva utanför samhället på sätt och vis, säger hon. Man kan t ex inte gå omkring i butiker, som andra människor, utan det gäller att rusa in snabbt, och lika snabbt ut igen. Det samma gäller posten och banken eller vilka som helst allmänna platser, där det finns en mängd elektriska kraftfält. Harriet har skaffat ett elsanerat hus ute på landet, där det inte ens finns kylskåp. Huspaketet är köpt i Sverige, där man kan det här med elöverkänslighet.
Harriets syster i Sverige har precis samma symptom och hon fick snabbt diagnosen elöverkänslig och därmed också snabb hjälp. Systern kan fortfarande jobba eftersom hennes arbetsgivare elsanerade arbetsplatsen. Harriet själv kan inte längre jobba eftersom hennes arbetsplats inte varit lika tillmötesgående. Harriet konstaterar att man i Sverige är ungefär 10 år före Finland på det här området. Finländska läkare är helt enkelt okunniga, säger Harriet.
Kontakt till Harriet Särömaa: telefonnummer 019 -2440213
Olle Johansson, docent Olle Johansson,
docent vid Karolinska Institutet i Stockholm, har forskat i elöverkänslighet i många år. I början var han utsatt för spott och spe av sina rikssvenska kolleger, men i dag är situationen mycket lättare. Han berättar om amerikanska forskare, som har gjort experiment på råttor och utsatt dem för mikrovågor . Forskarna har kunnat konstatera samma sorts närminnesförlust hos råttorna som dem, som Harriet berättar om.
Tyska forskare har i kontrollerade dubbelblinda försök konstaterat blodtrycksförändringar hos människan.
I Sverige har redan 200.000 individer med elöverkänslighet kunnat karteras! Sjukdomen är kontroversiell, säger Olle Johansson, och konstaterar att de, som tyvärr gått i bräschen för misstänksamheten, är hans egna kolleger, läkarna! Det finns en tröghet i systemet, säger Olle och det är svårt för en läkare att lära om. Det gäller ny kunskap man borde kunna och vilja och våga tillgodogöra sig. De elöverkänsliga är egentligen biologiska varningssignaler, som borde varna oss andra, som än så länge uppfattar oss som friska. Lyssna mycket mer på de elöverkänsliga, säger Olle Johansson, tag varning av detta! Det kan hända att den elöverkänsliga är den enda, som reagerar sunt i ett samhälle med en mängd elektromagnetiska fält och kemikalier o.s.v. Vi andra kanske reagerar för sent, och det är kanske vi, som får ta den stora smällen, säger Olle Johansson. Kanske vi alla borde bo elsanerat och utan alla våra prylar!
Det obehagliga är långtidseffekterna, säger Olle. Det finns belägg via utländsk forskning att Alzheimer och ALS kan kopplas till elektromagnetisk strålning . Det finns en klar koppling även till cancer, framför allt barnleukemi. Läkare, som förhåller sig överlägset emot elöverkänsliga, borde minnas den medicinska etiken bättre, säger Olle Johansson. Mer ödmjukhet, medmänsklighet och vilja till inlevelse.
Det positiva i kråksången är att de elöverkänsliga med tiden tycks bli bättre. I England och USA kräver i dag federala myndigheter en rad långtgående säkerhetsföreskrifter, bl.a. då det gäller mobiltelefoni. (Olle Johansson tror att motståndet emot att ställa diagnosen kan vara kopplat till ekonomiska samband!)
Kontakt: olle.johansson@neuro.ki.se
Karin Munsterhjelm-Ahumada, läkare
Karin Munsterhjelm-Ahumada
är läkare i Ekenäs och en av de få i Finland, som tror att det finns en sjukdom, som elöverkänslighet. Hon vårdar själv flera av dem vid sin mottagning. Hon konstaterar att det i Finland är svårt att uppskatta hur många elöverkänsliga det finns, symptomen varierar ju också så mycket, säger hon.
Men det finns en finländsk förening för elöverkänsliga, grundad år 1997, som i dag har ca 500 medlemmar (Karin säger fel (200) i programmet). Hon konstaterar också att det bara är de absolut aktivaste människorna, som gått med i föreningen. Det finns säkert många, många fler. Många orkar helt enkelt inte heller göra något eftersom all energi gått åt till att försöka få hjälp för symptomen på hälsocentraler och sjukhus.
I Sverige har man också kunnat göra en bättre uppskattning av sjukdomen och dem som insjuknat, eftersom man talat om fenomenet så mycket längre än här hos oss, säger Karin.
Kontakt:
Ekenäs Hälsostation 019-26311 (mellan kl. 9.00 och 9.45)
Stödföreningen för elöverkänsliga: 09 - 2796 3680 eller ordf. Matti Virmaneva 040 -763 7646
"Människa, som orkar"
Melita Tulikoura
Per-Erik Heir
Per-Erik Heir
i Maxmo lider av ryggradsreuma, bronkitastma, tinnitus och högt blodtryck. Han var 21 år, då ryggradsreuman slog till och hans liv blev en enda rad av sjukhusbesök. Allt värkte, han fick ingenting gjort och han drabbades till slut av djup depression. Han var snubblande nära att sälla sig till de utslagna i kommunen.
Men för några år sedan, då P-E var på rehabilitering på Östanlid utanför Jakobstad, fattade han beslutet att åka till Kronoby Folkhögskola för att skaffa sig utbildning. Där var han två vintrar, och deltog i hantverkarkurser, slöjd, silversmide, korgmålning osv. Där kom han på att börja slöjda tavlor.
Sedan dess är Per-Eriks liv förändrat. Då han jobbar med sina älg- och andra motiv, glömmer han smärtan och depressionen. Han började röra sig ute bland folk och har i dag så mycket möten att det ibland vill bli för mycket. Han är medlem i styrelserna för den lokala hantverkarföreningen och i reumaföreningen och telefonen ringer i ett, säger Per-Erik Heir. Ofta stiger Per-Erik upp redan klockan fem för att börja snickra. Tiden går fort då man gör det man tycker om, säger han.
Kontaktuppgifter till Per-Erik Heir, tel. 050 - 307 6977,
adress: Ribackvägen 10, 66640 Maxmo.
|
Till början av sidan