|
Studiodiskussion om logiken inom vården
.
Gäster i studion:
Läkaren och författaren Christina Doctare från Sverige.
För närvarande jobbar hon vid Sveriges riksdag i en arbetsgrupp för integrerad vård.
Professorn i neurologi, författaren Jorma Palo, pensionerad men aktiv debattör, cancerpatient sedan 14 år tillbaka.
.
Har vi rätt att välja eller välja bort vård?
 Christina Doctare: Enligt lagen ja, men i verkligheten nej. Patientens ställning är svag i förhållande till hur sjukvården är uppbyggd i dag. Som patient känner man sig ofta vanmäktig.
Jorma Palo: Vi har ju i Finland, Sverige och hela Norden en lagstiftning som borde garantera rättigheterna för patienten, men i praktiken ser man tyvärr att det inte fungerar. Det syns bl.a. på de långa köerna, ett uttryck för den ekonomiska situationen. Fast knappast vill väl heller sjukvårspersonalen att det ska vara så…
Om valet är kontroversiellt så att patienten uttrycker önskemål som kan leda till döden, har han eller hon rätt att välja även då?
 JP. I Finland har patienten rätt då också. Fast läkaren kan bli ledsen. Det har hänt också mig några gånger.
CD. Det är lika i Sverige. Patienten säger att det här vill jag inte vara med om. DET är svårt för läkarkåren att hantera och då blir det ofta motreaktioner eller så att man avvisar patienten och säger att “ då får du ingenting”. Det är svårt att gå balansgång här.
_____________________________________________________________________
Insert med exempel på kontroversiellt val:
Marketta Kiveläs val
 Mjuka värden
Mjuka värden har alltid präglat Marketta Kiveläs liv. Då hon för fyra år sedan fick veta att hon hade bröstcancer valde hon att söka andra vårdalternativ än dem läkaren rekommenderade.
Är det cancer?
”Jag hade bett min systerdotter Pia, som är kirurg, hem till mig. Hon blev alldeles chockad då hon såg knölen i mitt högra bröst. Hon uppmanade mig att genast kontakta hälsovårdscentralen, vilket jag också gjorde.
Jag fick en läkartid omedelbart och en akut remiss till mammografi. Mammografin var mycket smärtsam. Växten, som var 7 cm lång, 5 cm bred och 3 cm djup och hård som en sten, trycktes in till kroppen. Jag skrek som ett djur. Läkaren tog också en ultraljudsbild och några provbitar av växten.
Jag frågade läkaren om jag hade cancer. Läkaren sade att det var mycket troligt och att knölen var så stor att det var nödvändigt att operera bort hela bröstet.
Planerad operation
Jag hade inte några invändningar. Jag hade lovat min systerdotter att genomföra operationen, så jag tillbringade hela fredagen på sjukhuset för att följande måndag kunna fullfölja operationen. Inte hade jag tänkt på saken desto mer. Jag var mån om att få det hela överstökat så fort som möjligt.
Men under veckoslutet hände det någonting. Plötsligt frågade jag mig själv vad det var jag var på väg att göra. Det kändes inte alls rätt att genomföra operationen. Och jag kände mig alldeles övertygad om att jag skulle hitta alternativ till operationen.
Avbokningen
Ironiskt nog så var jag inte rädd för cancern, men jag var rädd för att ringa till läkaren och avboka operationen. Jag drog mig eftersom jag visste att nu skulle en operationstid bli oanvänd.
Och visst blev läkaren illa berörd. Både p.g.a. att min operationstid nu skulle bli oanvänd och för att jag vägrade låta mig opereras. Han lät mig förstå att cancern var av aggressiv art och skulle leda till min död om jag inte lät mig opereras."
redaktör: Maria Pörtfors
_____________________________________________________________________
studiodiskussionen forts.
JP. Vi fick ju inte se resultatet från patologen. Det hade varit viktigt att se av vilken farlighetsgrad cancern var.
CD. Är det frågan? Jag tror att vad hon ville säga var att hon vill ha fritt val oavsett vilken malignitetsgrad cancern har. Men vi läkare har lätt att börja diskutera hur farlig cancern är, för så är vi lärda.
JP. Visst har det betydelse då man tänker på prognosen , hur hon klarade sig!
I detta fall har det stor betydelse. Det påverkar mina tankar långt. Om jag vet att patienten lever efter fem år och det finns en massa andra patienter som inte gör det, så vill jag ju veta varför HON lever vidare fast 100-tals andra dog. Och ska vi uppmuntra andra till att göra liknande val? Jag är ju universitetsprofessor och måste hålla fast vid fakta.
CD. Jag har tvingats till omprövning efter att ha jobbat 41 år inom sjukvården i Sverige och utomlands. Det har varit svårt. Jag har varit van att bedöma utifrån svårighets- och farlighetsgrad, men har nu mer börjat säga att “ detta är vad vi vet, men du har ditt fria val”. Det har varit en svår omställning. I dag värnar jag om patientens rättighet att få välja, om att vi har rätt att tala om vad som är eller inte är okay. Vi måste bli jämbördiga och tillsammans se hur vi ska gå vidare. Och där bör medicinska fakta väga jämnt med patientens uppfattning.
_____________________________________________________________________
Hur gick det för Marketta?
Rengöra kroppen från gifter
"Egentligen så sökte jag aldrig hjälp, utan hjälpen kom snarare till mig. En vän till mig hämtade superjoniserat vatten från U.S.A. Ett vatten som hjälper kroppen att rensa ut tungmetaller och andra gifter. Och så drack jag ett renande indianskt örtte från Canada. Jag svettades mängder av illaluktande svett. Och jag är av den uppfattningen att det var en viktig del av mitt tillfrisknande. D.v.s. att rensa kroppen från gifter.
Ta hand om psyket
Mitt tillfrisknande har skett på två plan. På ett plan genom att rengöra kroppen från alla gifter och på ett annat plan genom att bearbeta orsakerna till sjukdomen. Att rengöra psyket är minst lika viktigt som att rengöra kroppen. Jag är övertygad om att en allvarlig sjukdom som cancer är av en psykosomatisk natur
Kroppsuppfattning
Cancern behöver en chockbehandling. En total förändring av matvanor. För min del betydde det att jag åt ekologiskt odlad vegetarisk kost. Jag bytte också ut kranvatten till källvatten.
Beröring är också viktigt. Jag hade turen att hitta en skicklig kroppsterapeut som hjälpte mig att få kontakt med min kropp.
Eget val
Varje kvinna måste själv besluta om hon vill operera sig eller ta till alternativa metoder. Det finns oändligt många alternativ att välja mellan. Utmaningen är att våga ta ansvar över sitt eget liv. Något som är svårt då vi är så vana vid att ”lyda”auktoriteter. Vi vågar inte tänka själva utan lyssnar blint till läkare. Det krävs mod att ta egna beslut också då valet är att operera bort bröstet.
Frisk idag
Hela livet är ett underverk. Och visst är jag tacksam över att jag idag är helt fri från cancer. Men om man med tillfrisknande genom ett under avser ett hockus pockus tillfrisknande, så känner jag inte igen mig i det. Det var inte så jag blev fri från min cancertumör. Jag skulle inte ens ha velat tillfriskna så, eftersom jag upplever att min cancer bar en välsignelse med sig. Nämligen den att den hade något att berätta. Om jag hade tillfrisknat utan att själv ta del i tillfrisknandet så skulle det aldrig ha blivit klart för mig varför jag hade cancer.”
redaktör: Maria Pörtfors
_____________________________________________________________________
studiodiskussionen forts.
JP. Efter att ha undervisat i etik vid HU säger jag att det är kunskap som ger auktoritet. Jag är själv cancerpatient och jag respekterar min cancerläkare eftersom hon vet mer än jag. Jag läser inte ens min sjukjournal.
CD. Att vara auktoritet i kraft av sin kunskap är viktigt, men att vara auktoritär betyder att jag vet mer än du… Sjukdomen är cancer, men det finns så mycket mer vi inte kan veta något om. Och därför är kommunikationen och dialogen så viktig. Den upphör ofta då läkaren börjar tala uppifrån neråt till patienten. Läkaren är då hierariskt auktoritär.
Man lyder, men hur mår man egentligen då?
Men får jag välja oberoende av slutresultatet och hur behandlas jag när jag väljer något som strider emot läkarens uppfattning?
CD. Vi står inför ett paradigmskifte. Vi är inte vana vid att träffa patienter som är kunniga och som vet och kräver. En chockvåg går igenom hela etablissemanget då.
JP. Läkaren kan bli bekymrad och ledsen. Fast då blir ju patienten förstås inte kränkt…Egentligen sparar en patient som vägrar strålbehandling och operation ekonomiska resurser. Vi borde kanske vara tacksamma…
CD. Jag vill komma till större valfrihet, till rätten att välja vård, till rätten att välja bort vård, rätten till komplementär vård, integrerad medicin. Rätten till second opinion, till att säga, nej, det här vill inte jag.
_____________________________________________________________________
(Inslag ur Solarplexus 22.10.2002)
 ANJA VALTONEN: Läkaren sade att han har dåliga nyheter “ Ni har en växt på lungan, den är högst troligt elakartad och bör opereras. Men det är tyvärr så att ni antagligen inte klarar operationen..”
Jag svarade att allt inte är fysiologi, att jag orkar kämpa. Hur skulle jag annars ha klarat mig om jag inte hade litat på min egen inneboende kraft och också på de böner som mina vänner hela tiden bad för mig.
Före operationen blev jag röntgad och undersökt, men då läkaren tittade på bilderna av min lunga, så fanns där inget! Han stirrade på mig och sade att något otroligt har skett.
Min egen lungläkare meddelades omedelbart om utvecklingen och han kom genast in till mig för att gratulera och sade sig tro att positivt tänkande kan har varit en del av förklaringen till miraklet.
_____________________________________________________________________
studiodiskussionen forts.
Ny gäst, Anja Valtonen, live.
Du sade att den inre kraften du kände var samma som vetskap.Och att du litade fullt och fast på den. Men så blev du sjuk på nytt ett par år senare.
 Anja Valtonen: Jo, jag fick svårt att andas och jag sov sittande under de 37 dygn jag tillbringade på sjukhuset. Lungorna var fyllda av vätska och jag led av hjärtinsufficiens. Det igen berodde på att min hjärtmuskel var angripen av amyloidosvävnad (som hör ihop med den ledgångsreumatism jag har). Jag var färdig att ge upp och jag blev imatad en mängd mediciner, bland annat tre olika sorters antibiotika. Läkaren sade igen att det inte finns något man mera kan göra för mig.
Visst, min inre kraft var borta en tid, men plötsligt hände det igen: En stark vilja steg upp inne i mig och jag helt enkelt insåg att jag snart kommer att vara en grönsak om jag inte själv tar hand om situationen. En märklig visshet steg också upp inne i mej att medicinerna tar kål på mig. Så jag sade till sköterskan att nu slutar vi med medicinerna! Och jag tänkte på kampen jag skulle tvingas föra med läkaren för att slippa.
Nå, fick du lämna medicinerna?
Jag insåg plötsligt att jag ju inte behöver kämpa. Läkaren är sakkunnig bara till en viss gräns. Efter den gränsen är det bara jag som vet hur det ska vara. Då är det jag som tar över. Och det meddelade jag.
Inte behövde jag kämpa. De godtog min åsikt.
Jag har inte behövt kämpa senare heller. Jag har bara talat om för dem att jag har valt!
Vi är ju elektromagnetiska varelser och kan den vägen själva inverka på vår kroppskemi. Jag har själv haft nytta och mått bra av naturpreparat och dessutom tänker jag positivt.
Det att jag själv fick bestämma gjorde att jag slutade stressa. Jag har inte längre behövt gå i försvars- eller anfallsposition.
Christina Doctare: Det är just detta som Anja säger, som vi har missat inom vår sjukvård och i vår utbildning, detta att det är viktigt för oss människor hur vi blir bemötta, lyssnade på, bekräftade och uppmuntrade.
Jorma Palo: Jag vill ge hopp! Den yngre generationen har blivit skickligare. Då JAG studerade så träffade vi först lik….
CD: ….det var benknotor hos oss….
JP:…den första levande patienten träffade vi efter 2,5 år!
CD: Känslan av egenkontroll i relation till behoven är bevisat. Exempelvis vid smärtlindring för cancerpatienter. Då patienten själv får reglera smärtpumpen, så behövs det mindre medicin. Egenkontroll är SÅ viktigt och jag vill ha beslutanderätt över det.
JP. Å andra sidan vill många patienter att läkaren bestämmer, att läkaren tar ansvaret. Men också där gäller det ju patientens eget val. Patienten har valt att låta läkaren bestämma.
CD. Anja förebådar nog något som är på kommande inom hälsovården, då patienten får makt och kontroll över sin situation.
JP. Att vi är elektromagnetiska varelser är helt sant. Vi är fångade av vår hjärna och det kan vi mäta. Det är fysik och kemi.
CD. Det vi tänker, det är vi. Patienten har alltid rätt. Och patienten kan den vägen bidra till sitt eget tillfrisknande.
( Christina Doctares sista svar gör att vi på Solarplexus kan sluta cirkeln. Det allra första programmet för fem år sedan handlade om Tankens Kraft!)
TACK KÄRA TITTARE!
 Tack för all respons, alla brev, all e-post, alla samtal, som kommit genom åren! Det har blivit en hel del.
Det har knappast undgått någon att vi har haft ett alldeles bestämt budskap, dvs vi har velat peka på alla de möjligheter som var och en själv har då det gäller hälsa.
Vi har fokuserat på hoppet, på viljan, på den kraft vi alla har inne i oss.
Och vi har lärt ut metoder för att finna den kraften.
Det är samma kraft som får oss att stå på oss, som får oss att våga kräva.
HÄLSA ÄR EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET!!!
TACK! TACK! TACK!
|
Finns det någon logik inom hälsovården?
8.12.2004
Detta är världens sista Solarplexus (som det ser ut nu). Under de fem år programmet har existerat finns det en fråga som dykt upp gång på gång:
Finns det någon egentlig logik inom hälsovården? Ibland måste patienten tigga och be för att FÅ vård, ibland för att SLIPPA vård. Ändå säger lagen att det är patienten som har bestämmanderätt! Följs lagen?
Gäster i studion:
Läkaren och författaren Christina Doctare från Sverige.
För närvarande jobbar hon vid Sveriges riksdag i en arbetsgrupp för integrerad vård.
Professorn i neurologi, författaren Jorma Palo, pensionerad men aktiv debattör, cancerpatient sedan 14 år tillbaka.
Programledare: Melita Tulikoura
|
|
|
Till början av sidan