svenska.yle.fiSolarplexus
Solarplexus
Solarplexus
FST5 webbsidor A-Ö | FST5 Programguide | Information om FST5 | Digital-TV | Kontakta FST5 | YLE Programtablå
Gå till första sidan

Sök i Solarplexus
  DEPRESSION 
Depression: känslor och antikänslor | Studiodiskussion om depression | "Lyckopiller" inte allena saliggörande | Christina: Depression - ett handikapp som man måste leva med | Hjärnans signalsubstanser |
tuoli (YLE/Solarplexus)Depression: känslor och antikänslor
Förträngda känslor döljs bakom depression
Känslor, som förträngs och inte bearbetas, kan ta sig uttryck som depression, säger rektor för Kairon-institutet i Helsingfors, Antti Pietiäinen.
Vi finländare är bra på det! Till den finska kulturen hör att inte visa känslor, som framställer oss i ofördelaktig dager.
Ofta är det hat och skuld som ligger som bakgrund till depressionen, säger AP, även om också andra förträngda känslor ibland kan ligga bakom.
Oftast vet vederbörande inte själv grunden till depressionen. Det behövs en yrkeskunnig person för att se vad som döljer sig bakom bitterheten och rädslan.
Känslorna är ofta så förbjudna att det verkliga föremålet för känslan helt försvunnit.

Känsloarbete behövs
Det är bra att skriva, skrika i skogen, springa av sig, boxas. Sätten är många. Huvudsaken är att man tar itu med sin situation, säger AP. Man måste se sin känsla av att vara övergiven eller illabehandlad i ögonen. Hatet måste mötas och ilskan komma ut.
Om ingenting görs är hela vår kultur i fara.
Vi har för många skelett i garderoben. Skeletten från det förflutna väger mer och mer i våra ryggsäckar och om vi inte vågar syna dem går det illa.
Just nu gör vi vad som helst för att inte behöva sätta oss ner för att möta dem. Vi presterar, vi förtjänar mer och mer, vi söker upplevelser och njutningar, allt för att inte behöva möta våra skelett, säger Antti Pietiäinen.

redaktör: Melita Tulikoura


Till början av sidan
studio (YLE/Solarplexus)Studiodiskussion om depression
Studiogäster: t.f. professor i psykiatri Björn Appelberg, psykiatrisk sjukskötare och familjeterapeut Monika Ekholm och Gunnel Rinne, borta från arbetslivet sedan åtta år pga depression.
Björn Appelberg:
t.f. professor i psykiatri
Risken att drabbas av allvarlig depression vid något tillfälle under sitt liv uppskattas vara 17 %.
Depression är ett samlings namn som man använder för att täcka en grupp av sjukdomar. Eller så kan man också kalla depression för en sjukdom med ett väldigt brett spektrum. Börjandes från det vi alla känner till; att vara lite deppig eller hängig, till en väldigt allvarlig och djup depression. Och så finns det alla möjliga former och varianter här emellan.

Också symptomen ser väldigt olika ut. Det som nästan alltid hör till är att självkänslan är nedsatt. Svåra skuldkänslor och samvetskval är också förknippade med depression. Vid djupa depressioner kan också biologiska symptom förekomma. T.ex. förändringar i aptiten, sömnrubbningar, smärttillstånd av olika form som inte har någon biologisk eller fysiologisk orsak. Förändringar i livslust, nedsatt intresse för sex och medmänskor och livet i allmänhet hör till. Nästan alla patienter med djup depression har någon gång haft självmordstankar.

Depressionstendensen ökar genom hela livet. Största riskgruppen är alltså åldringar. Men deras depression blir ofta feldiagnostiserad. Man tror att det handlar om demens eller altzheimer.

Skillnaden mellan utbrändhet och depression är hårfin. Utbrändhet är mer socialt acceptabelt. Det låter bättre att säga att man är utbränd än att man är deprimerad. Men rent kliniskt så är nog utbrändhet det samma som depression.

Gunnel Rinne, borta från arbetslivet sedan åtta år tillbaka p.g.a. depression.

Jag brukar säga att jag dejourerade under 10 år 24 timmar i dygnet. Jag hade inte några pauser mellan det att jag skötte mitt jobb och tog hand om hem och barn. Jag sökte nog hjälp på hälsocentralen. Men jag märkte snart att de var mycket symptominriktade.
Läkaren på HVC rekommenderat man att jag skulle ta antidepressiva, men jag ville inte ha dem. Dels var jag osäker på om det verkligen var depression jag led av och dels litade jag inte på min läkare. Jag har alltid förhållit mig avhållsamt till mediciner och skulle hellre ha fått en fysisk rehabilitering. Då jag antydde det här för läkaren på HVC och föreslog att jag skulle börja med att simma, och alltså bad om 10 simbiljetter, nekade man mig detta. Man lät mig förstå att eftersom jag varken tog emot terapi eller mediciner så fanns det inte några andra möjligheter.

Monika Ekholm:
psykiatrisk sjukskötare och familjeterapeut

Då jag tar emot en klient går vi först igenom vad som hänt i livet hit tills. Vi reder ut om det finns depression i släkten. Och huvudsakligen erbjuder vi klienten mediciner och psykoterapeutiska behandlingar.

Björn Appelberg:
Genetiska orsaker ligger visserligen bakom depression, men de är inte de enda orsakerna. Eftersom depressioner ökar så mycket och vår arvsmassa ser likadan ut som för tusentals år sedan, så kan inte ärftlighet vara den enda orsaken.
Ett ökat livstempo och att våra värderingar och normer förändras så snabbt påverkar en del så att de tappar greppet. Förändrade sov- och matvanor kan också vara delorsaker bakom en depression.

Man har kommit fram till att speciellt två former av kort tids terapier ger goda resultat vid behandling av depression.
Kognitiv terapi går in och förändrar en deprimerads negativa sätt att se på sig själv.
Interpersonell terapi som fokuserar på klientens mänskorelationer.
Det stora problemet är att hälften av alla deprimerade blir utan vård. Det kan antingen bero på att de inte söker sig till någon vård, eller att läkare och annan vårdpersonal inte känner igen
depressionssymptomen.

Monica Ekholm:
Det är viktigt att komma ihåg att vissa djupa depressioner kräver långvarig psykoanalys och mediciner. Kort tids terapier kräver att klienten är frisk nog att ta till sig metoden.

Björn Appelberg:
Ofta ligger ett ofullgånget sorgearbete bakom en depression. Det tråkiga är att en deprimerad inte orkar ta i tu med sin sorg .

Gunnel Rinne:
Jag känner igen det där med att man inte orkar ta i tu med sin depression. Som ensamförsörjare, med tre barn, räknade jag med att jag inte har tid och ork till att bearbeta min oförlösta sorg.
Först då jag blev tvingad att sjukskriva mig så förstod jag att jag hade ett obehandlat sorgearbete att ta i tu med.

Björn Appelberg:
Det finns starka statistiska belägg för att tidiga trauman i barndomen leder till depression. T.ex. förlusten av en förälder eller annan omhändertagare. Det kan handla om att en förälder dör, men också om att föräldrarna skiljer sig och barnet upplever det som en förlust.
Så då vi talar om hur vi kan förebygga uppkomsten av depression så kan man väl säga att vi gör det genom att vi tar hand om våra barn.
En annan viktig sak är att söka vård så tidigt som möjligt. För då är det mycket lättare att komma tillbaka till livet. Då man inte hunnit förlora familj, arbete och vänner.

redaktör: Maria Pörtfors


Finlands Svenska Psykosociala Centralförbund rf.
Svenskspråkiga Patientföreningen Sympati tel.09-588 5308
Centralförbundet för mentalhälsa - Mielenterveyden keskusliitto
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (Sverige)
Anhörigas stöd för mentalvården
Omaiset mielenterveystyön tukena - keskusliitto ry.
Mieli Maasta ry
Helsingin Klubitalo
Suomen Mielenterveysseura
Kriisikeskus netissä Tukinet
Mielenterveyshydistys Helmi ry
Till början av sidan
piller (YLE/Solarplexus)"Lyckopiller" inte allena saliggörande
Marianne Enäkoski, psykolog och provisor, tror INTE att depression är en sjukdom, utan ett skydd mot en övermäktig livssituation. Hon har forskat i hur deprimerade förhåller sig till mediciner och kommit fram till att man kan medicinera nervsystemet men inte Psyket.

Antidepressiva höjer den deprimerades förmåga att ta i tu med vardagen. Det som tidigare kunde kännas oöverkomligt kan den deprimerade nu utföra. Det kan handla om alldeles vardagliga sysslor, som att ta ut soporna.

Man kan inte kontrollera en depression med hjälp av mediciner. I grund och botten handlar depression om att förlora kontrollen över sitt liv; om att ifrågasätta sin egen identitet och om att inte kunna svara an på sina behov.

Antidepressiva kan vara till hjälp då man kombinerar dessa med t.ex. terapi. Depression är väldigt individuellt upplevd och därför bör också behandlingen erbjuda olika alternativ. De 20 deprimerade som Marianne Enäkoski har intervjuat var alla av den åsikten att de hade velat delta mer i vårdplanen.

Ett problem är att antidepressiva kan leda till ett psykiskt beroende. Det talar man alldeles för lite om. Marianne Enäkoski menar att om man inte får socialt stöd, utan enbart mediciner, så blir man lätt beroende av dem.

Eftersom antidepressiva väldigt snabbt ökar den deprimerades handlingsförmåga, men inte alls lika fort höjer humöret, kan följderna bli fatala.
Då sinnesstämningen ännu kan vara svartfärgad kan den deprimerade i sin nyvunna handlingsförmåga förverkliga ett självmord.

I ett medikaliserat samhälle räknas allt fler fenomen som patologiska. Lyckopiller erbjuds idag till sådana känslotillstånd som tidigare ansågs vara en del av en individs personlighet. T.ex. blyghet och svartsjuka. Enligt Marianne Enäkoski bör vi se upp för den här tendensen.

redaktör: Maria Pörtfors

Nyyti ry
Opiskelijoiden oma mielen hyvinvointia edistävä yhdistys

Kriisikeskus netissä
Utbrändhetshjälpen (Sverige)
Frisknet.com
skolliv.nu
www.pubcare.uu.se

Till början av sidan
Christina Hedberg (YLE/Solarplexus)Christina: Depression - ett handikapp som man måste leva med
Christina Hedberg berättar om sin depression:

"Jag fick min första depression när jag hade fött mitt första barn. Det var inget jag kunde förutsäga utan det kom som en blixt från en klar himmel.
Eftersom jag bara var 20 år gammal ville man inte ge mig mediciner. Det här var på 60 - talet då psykofarmaka inte var så vanligt förekommande och man hellre erbjöd klienten psykoanalys.

Jag upplevde mina 5 år i psykoanalys som jobbiga. Att ordna med barnpassning 3-4 gånger i veckan var inte så lätt alla gånger. Och så tror jag att jag hade ett stort inre motstånd.

Jag blev hur som helst medveten om att mina depressioner ( det kom flera av dem) förmodligen bottnade i en traumatisk upplevelse i barndomen.
Då jag var 3 år gammal stupade min far i kriget. Samtidigt föddes min lillebror.
Eftersom jag bara var 3 år gammal så har jag med ett barns logik kopplat ihop dessa två händelser så att jag emotionellt uppfattade min fars bortgång som en följd av att min lillebror föddes. Med en 3 årings logik tyckte jag alltså att det var min lillebrors fel att min far dog. Och då jag födde mitt första barn aktiverades alla de känslor som bottnar i förlusten av min far.

Depressionen kommer oftast smygande. Vanligtvis gör den sig påmind genom en bristande koncentrationsförmåga. Och det leder till en handlingsförlamning. Jag kan inte koncentrera mig på någonting. Allt känns som ett virrvarr av ångest och panikkänslor.
Det kan i värsta fall leda till att jag har svårt att stiga upp ur sängen, och när jag kommer upp klär jag inte på mig. Jag kan vara så handlingsförlamad att jag inte kan laga mat eller gå till butiken.

När depressionen är en sjukdom så har man inget intresse överhuvudtaget för sin omvärld och sina närmaste. Världen där utanför rullar på för sig själv och man kan inte alls hänga med i det som sker runt omkring.

Jag upplever att mina depressioner är en del av mitt liv. Och jag har mycket använt mig av begreppet psykiskt handikapp. Också sådana perioder då jag mår psykiskt bra är jag medveten om mitt psykiska handikapp.

Då depressionen blir en sjukdom så måste man få hjälp utifrån. Jag har också varit inne på sjukhus för vård. Jag har turen att ha en familj och vänner som stöder mig - också då jag inte själv skulle orka."

redaktör: Maria Pörtfors

Till början av sidan
aivot (YLE/Solarplexus)Hjärnans signalsubstanser
Då vi är deprimerade känner vi oss nedstämda, ångestfyllda och är irriterade. Vi har svårt att koncentrera oss och lider av sömnstörningar.
Vi kanske har huvudvärk eller ont i magen. Men vad är det som händer – rent kemiskt - inne i oss?

Trots att vi fortfarande är i början av förståelsen för några av de här mekanismerna så vet vi, att det helt enkelt uppstår oordning i samarbetet mellan olika centra i hjärnan och att hela hjärnkemin då störs. Nervcellerna i hjärnan är visserligen isolerade från varandra, men håller kontakt via elektriska impulser.

För att en elektrisk impuls skall nå fram från en cell till en annan, så behövs det bränsle. Bränslet utgörs, då det gäller depression, av bl.a. signalsubstanserna SEROTONIN, NORADRENALIN och DOPAMIN. Signalsubstanserna görs av aminosyror som finns i proteiner, alltså i den mat vi äter. Då vi mår bra fungerar kontakten som den ska och signalerna går vidare från cell till cell.

redaktör: Maria Pörtfors

Till början av sidan