|
Smärtlindring på Cancerkliniken vid HUCS
På Cancerkliniken vid Helsingfors Universitetscentralsjukhus ger man så mycket medicin, som behövs, till dess patienten är smärtfri , berättar sjukskötare Saara Pieviläinen. Om doserna inte är tillräckliga så ökar man dem. Eller byter till starkare mediciner.
Elli Appelgren, patient, bekräftar att så är fallet. Hennes bröstcancer blev diagnosticerad år 1986. Sjukdomen hölls i schack fram till i höstas, då det plötsligt visade sig att Elly Appelgren hade metastaser på olika ställen i benbyggnaden. De förorsakar smärtor, men om man ligger stilla, känns de inte, säger Elly. Hon äter 4 tabletter smärtstillande vid behov och får ta mer om de inte räcker till.
Ilkka Kuula, som lider av långt framskriden strupcancer säger att smärtan kommer då man är rädd för det okända. Själv lyckas han hålla koll på sin smärta med hjälp av en smärtpump, som hela tiden sprutar in smärtstillande i kroppen, med vissa, i förväg inprogrammerade, doser. Ilkka Kuula kan, genom att trycka på en knapp, när som helst få en extra dos. Det är en trygg känsla att veta att man själv har kontroll, säger han. ”Det är ju ingen annan, som kan känna min smärta. Det är bara jag som vet när den kommer och hur den känns”.
redaktör: Melita Tulikoura
Suomen Reumaliitto ry.
Kipu.Net
Verkkoklinikka
Luontaislääketieteen instituutti Kairon
lapsiperhe.net
Kivuntutkimusyhdistys |
 Fibromyalgi - leva med smärta
I 12 års tid har Synnöve Louhivuori lidit av Fibromyalgi. En sjukdom som utmärker sig genom att den till största del diagnostiseras genom att de som har den har 18 gemensamma smärtpunkter i kroppen. Värken rör på sig så att en person med fibromyalgi kan vakna med värk i korsryggen och lägga sig med värk i benen.
Redan vid ett tidigt skede blev Synnöve ordinerad fyra värktabletter per dag. Alltså fyra 600 mg:s värktabletter för att få bukt på smärtorna. Men Synnöve ville inte äta smärtstillande medel, utan sökte hjälp på annat håll. Hon hittade lindring för sina mycket svåra smärtor hos en zonterapeut, som specialiserat sig på en s.k. psykologisk zonterapibehandling. En behandlingsform som behandlar mänskan som en psykofysisk helhet. Idag har Synnöve gått hos sin zonterapeut, Raija Volk, i 8 år (2 ggr per vecka).
"Det är som en explosion i din kropp hela tiden. Som ett nyårsfyrverkeri. Som när du först skickar iväg en nyårsraket och så smäller den till."
"Som om någon skulle vrida kniven i dig hela tiden."
"Den är kontinuerlig och flyttar på sig. Den river i dig. Ibland har jag en känsla av att hade jag en såg så skulle jag såga av den del av kroppen som är smärtfylld."
"Ibland gör det så ont att jag måste fälla mig ner från sängen. Och då tänker jag att det skulle vara skönt att kunna ge bort sin smärta, t.ex. sin huvudvärk åt någon annan. Men du kan inte. Du lever med den och du lär dig leva med smärta."
Då Synnöve för första gången besökte Raija Volk, som ger en psykologisk zonterapibehandling, var hon i mycket dåligt skick. Hennes ämnesomsättning fungerade inte. Hon var ordentligt överviktig och kände sig allmänt orkeslös.
Raija började med att behandla Synnöves tarmar. När sedan ämnesomsättningen kom i balans och Synnöve gått ner tolv kg på tre månader kunde Raija fokusera på de smärtpunkter som följer med Fibromyalgin.
"Nå först var det tarmarna som inte fungerade. Jag blev bara tjockare och tjockare och mådde mentalt dåligt. Smärtorna var olidliga, tårarna rann. Fast jag borde ha tagit medicin så har jag inte gjort det. Jag tycker inte om medicin. Jag gick från läkare till läkare och fick ingen hjälp. Jag sov inte och var bitter och besviken och smärtorna var olidliga. De höll på från morgon till kväll. Ingenting hjälpte."
Raija talar om olika sorters smärta. Råkar vi ut för en olycka och bryter armen så berättar smärtan för oss att vi måste ingripa. Den fungerar som kroppens varningsignal, för att bespara oss från större skador. Men så finns de de s.k. psykofysiska smärtorna. Och de är svårare att avläsa. För hur mäter man den smärta som hör livet till. Den som man samlar på sig, liksom man samlar på sig sina livserfarenheter.
Raija talar om barndomens traumor, om att bli övergiven och utsatt som barn. Enligt den metod hon förespråkar så minns kroppen allt detta. Således kan kroppslig smärta vara uttryck för den andliga smärta man bär med sig.
"Oftast är det känsliga mänskor som får Fibromyalgi. Jag tror att barndom, ungdom, äktenskap - allt det jag varit med om i mitt liv har påverkat min kropp."
"Jag låter inte mina smärtor dominera mitt liv. Och ju äldre jag blir desto mer kan jag acceptera smärtan, men smärta är aldrig något positivt. Jag upplever den alltid som något negativt. Men hos mig har det positiva varit att jag inte tar något för givet. Jag lever en dag i sänder. Jag tänker inte "tänk om det en dag inte skulle finnas smärta." För jag vet att det finns inte en dag utan smärta."
redaktör: Maria Pörtfors
Ring kostnadsfritt till Reumaförbundets fibromyalginummer
to. 17.00-21.00. Tel. 0800-188537
Luontaislääketieteen instituutti Kairon
|
 Kropp och själ hör ihop - om förlossning utan smärtlindring
Ann-Christine Aminoff, Ekenäs, har tidigare varit rädd för smärta och känt obehag för nålar. Men inför den första förlossningen började hon tänka igenom saker och ting. Hon lärde sig bl.a. yoga.
Ann-Christin anser att smärtan berättar något, som att man eventuellt behöver vila sig. Smärtan är därför för det mesta meningsfull. Men det gäller givetvis inte t.ex. svårt cancersjuka människor.
För A-C är smärtlindring att bli hörd, sedd och respekterad. Känner man sig trygg slappnar man av och förlossningen kan bli en ”tripp”, en närapå andlig upplevelse av att vara nära naturen. A-C tycker dessutom att just förlossningssmärtan har en mening, att föda ett barn är ju en tröskel i livet. Smärtan kan vara något som för förlossningen framåt. Kropp och själ hör ihop. En del religiösa gurur använder sig ju också av smärta.
A-C tycker att man ska ge sig själv en chans att föda barn utan bedövning. För henne har det varit en rik erfarenhet som har stärkt henne som människa.
redaktör: Erik M. Snellman
Föda hemma
|
 Studiodiskussion om smärtlindring
Gäster i studion är Magnus Hagelstam, som var med då hans hustru, vid en traumatisk förlossning, födde deras nu 1,5-åriga son och professor Eeva Nordman, numera pensionerad onkolog.
De har både deltagit aktivt i en debatt om förlossningssmärtor i Hufvudstadsbladet under hösten och vårvintern.
Magnus berättelse
”Min hustru, som var förstföderska, och jag kom in till BB vid midnatt. Värkarna, som var regelbundna, sköttes de fyra första timmarna med massage, lustgas och värme, helt enligt gammalt beprövat och klassiskt sätt. Men så bröt min hustru samman, skälvde oupphörligt och det var inga pauser mellan sammandragningarna. Då kallade vi på barnmorskan och sade att förlossningen nu var i det skedet att det behövs epidural.
Därpå följde en 15 minuter lång diskussion och viljornas kamp mellan min av smärta skälvande hustru och barnmorskan.
Då gick barnmorskan med på att ge en PCB - paracervikal bedövning, som sticks in i livmoderhalsen.
Det gjorde ohyggligt ont, men situationen lättade i alla fall för en och en halv timme, tills det var klippt igen och vi på nytt kallade på barnmorskan. Min hustru frågade om hon NU skulle kunna få epiduralbedövning. Barnmorskan gjorde en undersökning och konstaterade att det redan var för sent för epidural eftersom livmoderhalsen redan var 6–7 cm öppen!
Då jag själv äntligen öppnade min mun och ingrep för att stöda min hustru, (som vid det här laget var fullständigt tillintetgjord av smärta, besvikelse och ilska,) sade barnmorskan att det är hon och ingen annan, som bestämmer över vården i förlossningsrummet!
Efter en mängd turer i långdansen kom narkosläkaren äntligen och gav en epidural, varefter min hustru klarade sig strålande ända tills babyn föddes.”
Vem är det, som avgör föderskans smärtlindringsbehov?
Eeva Nordman anser att den enda, som kan avgöra om smärtlindring behövs, är mamman själv. Men mamman kan ju inte precis beställa någon epidural, så därför är det nog barnmorskan, som i alla fall är i nyckelställning. Det är ju hon, som för budet vidare från patienten till läkaren.
Vad har en onkolog med förlossningar att göra?
Eeva Nordman medger att hennes eget specialområde gäller smärtlindring vid cancer, men säger att all smärtlindring har varit viktig för henne. Då hon läste i Hufvudstadsbladet, hur några personer predikade för alternativa förlossningsmetoder och samtidigt fördömde dem , som vill och behöver smärtlindring, så blev hon arg.
Lättare att sjunga ut som pensionerad
Det är lättare att uttala sin åsikt, då man är pensionär, säger Eeva Nordman. Man behöver inte vara försiktig i fruktan för att gå miste om utnämningar eller befattningar.
En av Eevas unga kvinnliga kolleger hade sagt att hon skulle ha ett och annat att säga, men att hon då inte skulle få någon tjänst vid det universitetscentralsjukhus där hon tjänstgjorde. En gammal läkare och ”mummo” kan säga vad hon vill, säger eeva Nordman.
80 % har svåra förlossningar
Under den andra halvan av öppningsskedet har 80 % av kvinnorna svåra smärtor. Bara 20 % kan tala om lindriga smärtor. 20% uppfattar smärtorna som outhärdliga.
I styrkegrad kan förlossningssmärtor jämföras med njurstens- och gallstensanfall, säger Eeva Nordman, och hänvisar ytterligare till kollegan Pirjo Ranta i Uleåborg, som i sin avhandling visar på hur amputation utan bedövning bara är lite värre än förlossningsmärtor.
Hur går kvinnor med på det?
Eeva Nordman undrar varför kvinnor överhuvudtaget går med på att föda några barn då det hos oss inte som regel ges adekvat smärtlindring vid förlossningar. I samma andetag konstaterar hon att det faktiskt syns i statistiken. I fjol föddes det bara 55.684 barn i vårt land mot ca 60.000 under tidigare år, och Eeva Nordman tror att en viktig orsak till nativitetsminskningen är rädslan för förlossningssmärta.
Är smärtan förädlande?
Den unga kvinnan i inslaget hör förmodligen till de lyckliga, som har endast lindriga smärtor, säger Eeva Nordman. Men som läkare har hon svårt att förstå att smärtan skulle vara förädlande eller berikande. Under sin aktiva läkarperiod har hon sett många olika sorters smärtor, och ingen av dem har berikat.
Det är svårt att förstå att en del av de här kvinnorna, som har lätta förlossningar, utdömer andra kvinnor, som behöver och vill ha smärtlindring. Varifrån kommer en sådan grymhet, undrar Eeva Nordman.
Magnus Hagelstam säger att han inte kan annat än gratulera föderskan i inslaget. Hon hör till de lyckliga, som inte behöver smärtlindring, säger han och tillägger att den ber om epiduralbedövning inte gör det för njutningens skulle. ”Vem vill ha en nål in i mellan brosket”?
Varför klagar kvinnorna inte?
Ingen vill bli stämplad som en dålig föderska, säger Eeva Nordman. Det är lätt att drabbas av skamkänslor om man inte klarar en förlossning utan att skrika då det gör ont. Kanske barnmorskan också har sagt ifrån, snäst att ” samla dig , inte blir det bättre av att du skriker”. En ung kvinna har dessutom ingen pondus och ingen lyssnar på henne, säger Eeva Nordman.
Magnus Hagelstam påminner om patientens självbestämmanderätt. Den är viktig och borde alltid följas. MH minns en kvinna med nålskräck, som inte ville ha någon epidural trots att barnmorskan försökte övertala henne. Man borde alltid, alltid få bestämma själv, utgående från sitt eget behov av smärtlindring, som ingen annan kan avgöra.
Ojämn smärtlindring för cancerpatienter
Då det gäller lindrande av cancersmärtor, så är det ojämnt, säger Eeva Nordman, professor i onkologi. De, som klarar av det är de fem universitetscentralsjukhusen, de fyra centralsjukhusen, de tre hospicehemmen i Åbo, Tammerfors och Helsingfors. Men det är bekymmersamt med bäddavdelningarna vid hälsovårdscentralerna. Där får cancerpatienter nog utstå onödigt lidande.
Smärtmätare
Det finns ingen metod att möta smärta objektivt, säger Eeva Nordman. Men det man kan göra är att be patienten själv uppskatta sin smärta på en skala från 1 – 10. Då smärtan ligger mellan 1 och fyra går det att leva ett någorlinda drägligt liv, kanske med smärtstillande tabletter då och då. Vid 7 blir det svårt och vid 9 –10 är smärtorna outhärdliga.
Eeva Nordman säger att hon inte vet hur många självmord, som har begåtts av patienter med outhärdlig smärta.
Morfindosen ökades från 20 mg till 320 mg
En TV-tittare har i ett brev till Solarplexusredaktionen beskrivit det helvete, som hennes bror tvingades genomlida innan han avled av cancer. Medan han låg på ett privatsjukhus i Helsingfors fick han 4 gånger 20 mg morfin per dygn, vilket aldrig var tillräckligt. Han kunde visserligen be om mer, och gjorde det också, men ändå fick han aldrig tillräckligt . Han upplevde situationerna då han tvingades begära mer, som ytterst förödmjukande.
Då han inte stod ut med smärtorna längre, bad han om att bli förflyttad till Terhohemmet, det terminalvårdshem, som finns i Helsingfors. Där höjdes morfindosen omedelbart till
320 , varefter han för första gången på månader blev smärtfri. Dosen hann höjas till 700 mg innan han dog.
Eeva Nordman kommenterar fallet med att man allför ofta börjar med allför små doser
och att den här patienten från början borde ha försetts med morfindropp, som han själv kunde ha reglerat.
Smärtcirkeln
Då en patient känner att smärtan börjar återkomma, ringer hon eller han på klockan.
Sjukskötaren kommer inte med det samma, det tar en stund. Då hon kommer försöker hon uppskatta situationen, Sedan går hon tillbaka till kanslet. Där förbereder hon injektionen. Kanske hon först måste ringa läkaren eftersom hon själv inte har rätt att ordinera mer medicin. Sedan går hon med injektionen till patienten, som vi det här laget har svåra smärtor. Injektionen verkar inte med det samma, utan patienten tvingas genomlida ytterliga några kvalfyllda minuter. Om ett par, tre, högst fyra timmar kommer smärtorna igen och alltsammans börjar på nytt.
Finland på efterkälken?
Man kan inte säga att smärtlindringen är på efterkälken hos oss, säger eeva Nordman. Men det man KAN säga är att skillnaden mellan sjukhusen är alltför stor.
Det är framför allt attityden det är fel på, säger Eeva Nordman.
Och hon skickar en hälsning till social- och hälsovårdsministern och till Stakes och beställer en ny utredning om smärtlindringen i vårt land. Det är på tiden, säger Eeva Nordman.
redaktör: Melita Tulikoura
Suomen Reumaliitto ry.
Kipu.Net
Verkkoklinikka
Luontaislääketieteen instituutti Kairon
lapsiperhe.net
Kivuntutkimusyhdistys
Kipupotilasyhdistys
|
 Smärta är inte hysteri
Överläkare Jukka-Pekka Kouri, specialist i fysiatri med smärtlindring som specialinriktning
All smärta är både fysisk och psykisk, säger Jukka-Pekka Kouri. Det är gammalmodigt att tala om antingen eller. Smärtbanorna går också via det limbiska systemet, vårt känsloområde. Smärtan upplevs i hjärnan, men banorna går så att både den fysiska och den psykiska delen av människan omfattas.
Den är olika för olika människor, i olika kulturer, olika familjer.
Jukka-Pekka Kouri säger att fibromyalgi efter ett hundratal vetenskapliga studier har visat sig bero på överkänslighet i smärtbanesystemet och funktionsrubbning i de smärthämmande banorna.
Han säger också vad fibromyalgi INTE är. Fibromyalgi beror inte på hysteri och är ingen psykisk sjukdom. Sjukdomen drabbar 3,4 % av alla kvinnor, alldeles vanliga normala kvinnor! Fibromyalgiker drabbas inte av depressioner eller insjuknar i schizofreni i någon högre grad än de, som inte har fibromyalgi.
Däremot kan sjukdomen bryta ut efter långvarig sömnlöshet, stress och psykologiska stressfaktorer.
Men det är som sagt inte hysteri och de här kvinnorna får inte stämplas!! Säger JP Kouri med stort eftertryck.
Vad är smärta?
All smärta är både fysisk och psykisk, säger Jukka-Pekka Kouri. Det är gammalmodigt att tala om antingen eller. Smärtbanorna går också via det limbiska systemet, vårt känsloområde. Smärtan upplevs i hjärnan, men banorna går så att både den fysiska och den psykiska delen av människan omfattas.
Den är olika för olika människor, i olika kulturer, olika familjer.
Smärtminnet
Upplevelser från tidigare, t.o.m. från barndomen ger upphov till vårt smärtminne. Hur har våra mammor klarat av smärta? Hur har de klarat av huvudvärk och migrän?
En kvinna kan under förlossningen uppskatta smärtupplevelsen till 7 eller 8 på smärtskalan, men då man frågar henne om det några dagar senare, så kan hon svara 3 eller fyra. I de fallen har smärtminnet blivit positivt.
Det betyder inte att smärtlindring inte skulle behövas under själva förlossningen! Tvärtom, säger Jukka-Pekka Kouri och förenar sig här med sin kollega, Eeva Nordman.
Smärta måste skötas!!
Har smärtan en mening?
Absolutely not, säger JP Kouri. Den akuta smärtan har i viss mån en mening och utan smärtbanor är det inte hälsosamt att leva. Vi behöver veta när något är varmt eller kallt.
Den kroniska smärtan saknar all mening. Det finns ingen djupare innebörd i smärta, påpekar Jukka-Pekka Kouri.
Varför behövs smärtlindring?
Smärtlindring behövs både fysiskt och psykiskt. Smärtan belastar det sympatiska nervsystemet och hela blodcirkulationen. Psykiskt är smärtan svår att leva med, att stå ut med, utan smärtlindring.
Det är vårdfel att inte ge smärtlindring, säger Kouri.
Öka resurserna!
Det finns inte en enda multidimensionell och multimodal smärtklinik i vårt land, där smärtforskning kan utföras och flera läkare kan arbeta. Det behövs för att vi här i Finland ska hänga med i utvecklingen, både internationellt och nationellt.
En hälsning till statsmakten från JP Kouri att pengar behövs!
Vad kan vi själva göra?
Vi kan göra en mängd saker, säger Jukka-Pekka Kouri.
Vi kan 1) tänka positivt. Depression och smärta går hand i hand. 60% av smärtpatienterna är ibland deprimerade och då blir det smärthämmande systemet ineffektivt. Det är verkligt VIKTIGT att tänka positivt.
2) motionera och hålla konditionen uppe. Vi kan uppsöka fysioterapeutisk och ergoterapeutisk rehabilitering.
3) Vi kan utöva avslappningsövningar, yoga, gå i hypnos.
Det är vetenskapligt bevisat att de här tre metoderna hjälper, säger Kouri. Läkemedel är också bra, men det finns inga läkemedel, som helt skulle hjälpa vid fibromyalgi t.ex.
De 3 ovan nämnda metoderna är också viktiga.
Redaktör: Melita Tulikoura
Suomen Reumaliitto ry.
Kipu.Net
Verkkoklinikka
lapsiperhe.net
Kivuntutkimusyhdistys |
|
|
Till början av sidan