|
Studiodiskussion om placeboeffekter
"Placeboeffekter är mycket vanliga och det är en verklig effekt. Mekanismen bakom placeboeffekten har utforskats . Det viktigaste är nog patientens egna förväntningar. Han vill bli frisk och bättre och efter ingreppet, vare sig det är ett piller, en operation eller psykoterapi, så tror han att det hjälper och då hjälper det också!"
Mika Scheinin, professor i farmakologi
Två åboprofessorer, Mika Scheinin, professor i farmakologi och Pekka Niemi, professor i psykologi är båda intresserade av placeboeffekten utifrån sina respektive specialområden.
Vad kan det vara fråga om då ett piller, som inte borde verka, ändå verkar?
Mika Scheinin: Placeboeffekter är mycket vanliga och det är en verklig effekt. Mekanismen bakom placeboeffekten har utforskats . Det viktigaste är nog patientens egna förväntningar. Han vill bli frisk och bättre och efter ingreppet, vare sig det är ett piller, en operation eller psykoterapi, så tror han att det hjälper och då hjälper det också!
Pekka Niemi: Det här fenomenet är mycket bekant och det finns olika varianter. I synnerhet då man har mentala besvär och måste söka om hjälp, ja då inverkar blotta beslutet att söka hjälp! Man börjar nästan omedelbart eller inom några dagar känna sig bättre.
Vilka olika tillstånd kan man då hjälpa med placebo?
MS. Främst sådana, som är mycket subjektivt betingade liksom smärta, ångest, depression.
PN. Min mamma botade mig med placebo för länge sedan. Pappa sårades i kriget och han tvingades använda sömnmedicin regelbundet och givetvis lärde jag mig veta att man sover gott om man tar sömnmedicin. Jag var då fyra år gammal. Jag förklarade för min mamma att jag var i desperat behov av en sömntablett och hon gav mig då en kalktablett, eller en del av en kalktablett eftersom en hel hade varit för stark för en så liten människa.
Mamma har efteråt berättat att jag somnade inom två minuter!
Det får mig att tänka på hypnos. Kan man då säga att hypnos och placebo egentligen är samma sak, att man försöker nå människans egen självläkande kraft?
MS: Hypnos går ju att testa på ett vetenskapligt sätt. Man kan …
…jo, men är det samma kraft där inne i människan..
..suggestion? Javisst, det är ju viktigt och det har effekt. Man kan inte säga att suggestion är en mekanism som inte finns. Men mekansimen är litet annorlunda än vad de som praktiserar hypnos brukar peka på.
PN: Med tanke på psykoterapi så finns det studier från 60 –talet där man undersökte huruvida man kunde bota ångest inför offentliga föredrag, som de flesta av oss är rädda för, inklusive mig själv. Man hade tre grupper. Den första gjorde man ingenting åt, man frågade bara efter några månader hur de mår och hur det går. Ca 20% rapporterade att de nu kunde prestera mycket bättre.
Den andra gruppen fick placebo – en koltablett. Där rapporterade 50 % att de mår mycket bättre. Den tredje gruppen fick psykoterapi och där uppgav 85 % att de mådde bättre!
Tänk om man skulle kunna sätta placebo på burk! Då funkar det ju inte längre, eller hur?
MS: det har faktiskt funnits ett preparat på apoteket, som var placebo och hade varumärket placebo. Det användes för att bota allt. Men det anses kanske inte som etiskt att skriva ut ett recept på placebo. Läkaren borde förstås använda sådana preparat och sådana mediciner, som är vetenskapligt prövade. Placeboeffekten är någonting, som man får på köpet, som ett slags extra bonus. Alltså man har det medicinska ingreppet och så har man förväntningar och ritualer, som hör till den här situationen och tillsammans så leder det sedan till bästa möjliga resultat. Man borde inte sätta de här två sakerna emot varandra.
Men ännu om det här med att utveckla människans egen kraft, du som psykolog, Pekka, kunde kanske ge några tips om hur varje människa skulle kunna utveckla placeboeffekten inne i sig själv?
PN: Jag skulle gärna hänvisa till min föregångare, Kirsti Lagerspetz vid ÅU, som kämpade emot cancer i tre år. Hon sade en gång –och skrev om det i sin nyaste bok – att det gäller att sätta placeboeffekten och medicineringen i samma korg, så att säga,att man tar fram den bästa vård man kan tänka sig få och sedan tro på det och inte göra så att man dels tar den bästa medicinen och dels går till någon alternativ terapeut så att där finns två korgar. På det sättet ville hon själv ta ställning till frågan.
Som psykolog skulle jag säga att man alltid borde ta med placeboeffekten i tankarna så att man t.ex. då det är tal om terapier, säger att här finns ett starkt placeboinslag och så finns det- eventuellt – ytterligare något inslag tack vare vår behandling. Man borde kunna titta på dessa två saker skilt. Man gör det visserligen inte ofta, så som du säger, och det är en brist.
MS: Det finns ju studier om attitydernas inverkan. Ta till exempel prognosen vid hjärtsjukdomar. Människor som är deprimerade efter en hjärtinfarkt har betydligt sämre prognos än den som är på gott humör och förhåller sig positivt till framtiden.
http://skepdic.com/placebo.html
http://www.epub.org.br/cm/n09/mente/placebo1_i.htm
http://pubs.acs.org/hotartcl/mdd/99/aug/mysterious.html
http://placebo.nih.gov/
http://www.apa.org/releases/placebo.html
|
Studiodiskussion om bönens kraft
"Jag säger absolut inte att inte bönen hjälper. Det tycker jag att den alltid har gjort. Det är ju en sak som bevisas av det att det finns bön i så många olika kulturer, och har funnits i så många tusen år, det måste ju finnas någonting, som vi inte ännu med de instrument vi har till vårt förfogande i vetenskapen ännu har kommit underfund med."
Johan Tapaninen, kirurg och präst, ansluter sig till diskussionen.
Diskussionsdeltagare: Johan Tapaninen, präst och kirurg, Mika Scheinin, professor i farmakologi, Pekka Niemi, professor i psykologi.
Du, Johan Tapaninen, som är både präst och kirurg, vad säger läkaren i dig om den här undersökningen?
JT: Jag påminns alltid om pappa Teir (Harald), som undervisade i patologi i tidernas morgon. Han sade alltid att orsaken till att ni ska kunna det här är att ni kommer alla en gång till en situation då varken bön eller besvärjelse hjälper. Då behöver ni kunskapen! Den har man ju, som du förstår, drabbats av flera gånger och därför tycker jag nog att läkekonsten är en så pass värdefull sak att jag skulle vilja den för ett av de regement som Luther pratar om i sin teologi, de regement, som Gud uppehåller på denna jord för att människan ska må bättre.
Vad säger du då om den aktuella undersökningen?
Jag säger absolut inte att inte bönen hjälper. Det tycker jag att den alltid har gjort. Det är ju en sak som bevisas av det att det finns bön i så många olika kulturer, och har funnits i så många tusen år, det måste ju finnas någonting, som vi inte ännu med de instrument vi har till vårt förfogande i vetenskapen ännu har kommit underfund med.
Den här förbönsundersökning det var tal, så visste ju inte patienterna att det fanns någon som bad för dem. Vari ligger då lättnaden?
Då måste jag bara säga det jag nyss sade om bönen i allmänhet. Den har funnits så länge, det måste finnas något som berättigar den men på en nivå som vi ännu inte har förstått.
Vad säger herrar professorer?
PN: Nog var det frapperande resultat måste jag säga. I synnerhet då man tar hänsyn till det att undersökningen hade utförts enligt vetenskapens bästa regler, så att säga, att man har gjort allt för att där inte ska finnas felkällor, som att mata in en attityd eller fuska med resultaten. Jag måste säga att jag blev mycket intresserad.
MS: Men effekten är ju ganska liten, bara tio % på en ovaliderad skala, och vad är nu det? 10% på en konstgjord poängskala, som uppvosade en liten skillnad, som var marginellt statistiskt signifikant. Inom vetenskapen ska man ju inte lita blint på ett resultat, man borde upprepa det här. Det finns förstås andra vetenskapliga undersökningar om samma fenomen, även jag tittade på den litteratur som finns i ämnet och på publicerade studier och resultaten går nog i båda riktningarna. Det finns sådnan som fick samma resultat, som den nu aktuella, men det finns också studier, som inte uppvisar någon effekt av förbön alls. Så meningarna är delade.
Det jag helst själv skulle vilja se är att man upprepade de här undersökningarna och få mera bevis och att också negativa studier skulle få samma publicitet.
PN: Det som nämndes i inslaget av Tony Dunderfelt är att det faktiskt är ett krav på vetenskaplighet att dem man gör en förbön för inte känner till det. Skulle de veta så skulle det uppstå en placeboeffekt. ”Jag får stöd, jag vet om det, jag mår bättre”. Det är givetvis så som sjukhuspräster jobbar, de går till patienten och ger det här stödet. Det ger sådana effekter som vi diskuterade här tidigare.
Men att man ska kunna bevisa att det här häner på riktigt så krävs den här hemlighetsfulla attityden och anonymiteten, så att man inte får veta.
JT: Jag håller med herrar kolleger. Jag skulle säga att det viktiga för mig som teolog är det att man inte ska försöka rationalisera Gud och hans gärning utan vi ska rationalisera vår egen gärning och det vi själva sysslar med.
PN: På grund av det här så skulle jag säga att det är mycket sannolikt att detta fenomen existerar. Som vetenskapsidkare är jag rationell och jag vill följa sådana spelregler, som finns, som är ganska strikta och stränga. Det är ett gebit. Och som vetenskapsidkare söker jag roten till detta fenomen inom vetenskapens ramar. Då måste man vara rationell, kritisk och mycket systematisk.
Sedan då det blir aktuellt att tro, om jag tror att det finns någon övernaturlig förklaring till det här så är jag inte mera vetenskapsidkare. Då blir jag mig själv eller en vanlig människa bland alla andra.
För mig finns där en gränsdragning. Nu sitter jag nog här i egenskap av forskare, som har blivit intresserad av detta fenomen.
Är du, Mika, intresserad av fenomenet?
Jovisst, det är ju intressant. Fast personligen tror jag att det handlar om en slump. Att det är fråga om ett statisktiskt resultat, som vi råkade komma fram till i den här undersökningen. I en annan undersökning skulle det kanske gå tvärtom. Jag säger inte att andra former av bön inte skulle vara viktiga och att sjukhusprästen inte skulle vara viktigt. Han är viktig för patientens välmående! Men här handlade det ju om något som patienterna själva var omedvetna om, så den subjektiva aspekten saknades helt.
Varför är det så svårt att genomföra en likande undersökning här i Finland så som Tony Dunderfet hävdar?
MS: Jag sitter i den etiska kommitten inom vårt sjukvårdsdistrikt och vi skulle säkert ha en lång diskussion om huruvida det är etiskt riktigt att patienten deltar i en undersökning utan att vara medveten om det, utan att fråga efter deras samtycke. Jag säger inte att det skulle vara omöjligt, men det borde nog rationaliseras noggrant.
Tänker du föreslå en sådan här undersökning?
Det är inte centralt för min forskning, men vem vet, kanske!
Johan, om det här nu bevisas via nya undersökningar, så får du börja skriva på receptet ” Bön två gånger per dag”?
JT: jag tror inte att man behöver gå till det. Det finns nog kristna människor som tar i bara man tipsar dem.
Kontaktuppgifter: mika.scheinin@utu.fi, pekka.olavi.niemi@utu.fi
Johan Tapaninen, Smedsgränd 2, 22100 Mariehamn
redaktör: Melita Tulikoura
|
Bönens kraft
Det amerikanska forskningsteamet Harris, Gowda och Kolb fick många att lyfta på ögonbrynen, när de för snart två år sedan presenterade sin undersökning om ”bönens inverkan på vården av patienter med hjärt- och kärlsjukdomar”. Deras resultat kunde man bland annat läsa om i Suomen Lääkärilehti.
Redaktör Jens Berg har bekantat sig med undersökningen, samt bett sjukhusprästen Barbro Eriksson och psykologen Tony Dunderfelt om kommentarer.
Forskning
Det amerikanska forskningsteamet Harris, Gowda och Kolb fick många att lyfta på ögonbrynen, när de för snart två år sedan presenterade sin undersökning om ”bönens inverkan på vården av patienter med hjärt- och kärlsjukdomar”. Deras resultat kunde man bland annat läsa om i Suomen Lääkärilehti.
I korthet gick undersökningen ut på att 1000 patienter slumpmässigt delades in i två grupper, en undersöknings- och en kontrollgrupp. Forskarna hade fått specialtillstånd av det etiska rådet, så att de undersökta själva inte kände till att de deltog i en undersökningen. Inte heller vård- eller sjukhuspersonalen kände till undersökningen.
En utomstående bönegrupp, bestående av fem personer, fick sedan i uppgift att dagligen be för patienterna i undersökningsgruppen under en månads tid. Bönegruppen kände bara till förnamnen på patienterna. Och patienterna själva, visste alltså inte om att de deltog i en undersökning.
För att sedan mäta resultatet konstruerade forskningsgruppen ett index, som poängsatte vårdhändelserna och eventuella komplikationer efter undersökningen. Behovet av lindrig medicinering gav till exempel indexsiffran 1, behovet av pacemaker 4 och död p.g.a. sjukdomen siffran 6. I analysen av materialet framkom det sedan att de som ingått i den grupp, som bönekvintetten bett för, hade ett index som var 10% lägre alltså bättre , än jämförelsegruppens.
Den statistiska felmarginalen i den här undersökningen är 1/25:e del.
Kommentarer
För att få kommentarer till den här kontroversiella undersökningen sökte vi upp psykologen och författaren Tony Dunderfelt samt sjukhusprästen (Tölö sjukhus, Helsingfors) Barbro Eriksson.
Tony Dunderfelt:
”Den här undersökningen är bara en av sammanlagt cirka 150 och resultaten går starkt i samma riktning. Bland annat en liknande undersökning med AIDS-patienter fick också mycket uppmärksamhet för en tid sedan, resultatet var även där gynnsamt för patienterna. Att varken de undersökta själva eller vårdpersonalen visste om att de deltog i den här undersökningen gör bara experimentet mer vetenskapligt, fast jag tror inte att det etiskt skulle ha gått igenom här i Finland.”
”Den här forskningen är ju verkligen kontroversiell och det är inte så konstigt att det är ganska så tyst om den. Förstås så är inte naturvetarna så hemskt intresserade av de här frågorna, men inte heller teologerna. För det här nämligen visat sig att religionen i sig inte spelar någon roll i böneforskningen, resultaten är desamma om det är en kristen, judisk, muslimsk eller New Age- bönegrupp, som ger bönekraft.”
”Inom psykologin tangerar böneforskningen medvetandeforskningen. Själv kommer min doktorsavhandling att kretsa kring dessa frågor. Medvetandet, eller psyket, är bryggan mellan vardagen och andliga upplevelser och medvetandet är enligt mig ännu delvis outforskat.”
”Skeptikern inom mig vaknar, när bönen börjar sammankopplas med ”mirakelbotning” och när någon säger att ”några ord gjorde mig helt frisk”. Till vetenskapen hör att vara dels öppen och dels kritisk, och i och med att resultaten varit så positiva inom böneforskningen anser jag att det bör forskas vidare inom den.”
Barbro Eriksson:
”När jag fick höra om den här forskningen blev jag jätteglad. Tänk att man håller på och börja inse vikten av att be. I och med att jag är en själavårdare, så är ju bönen en stor del av mitt arbete. Jag tror att vi här i Svenskfinland ogärna talar om trosfrågor och bön, det är någonting man nästan skäms för.”
”Visst händer det här på sjukhuset att patienter säger att de har nytta av att vi ber tillsammans. Nästa gång vi träffas kan de säga att de känner sig bättre eller att de rent av mår bättre.”
Att religionen i sig då inte tycks spela någon roll i sammanhanget kommenterar den kristna prästen Barbro Eriksson så här:
”Jag tror att alla religiösa människor har insett vikten av gemenskapen i bönestunder. Och har man någon som ber för en, har man ju också någon som bryr sig.”
Redaktör: Jens Berg
http://www.sokaren.se/INDEX218.HTML
|
Sockerpillret ger lindring?
”En gång då jag deltog i en försökssituation där man provade en ny värkmedicin kände jag av hur den lindrade min värk. Men efteråt visade det sig att jag fått placebo.”
Ville Jussila, med.stud.
Intervju med Outi Ahokoski, forskningschef vid ÅUCS, som bedriver forskning i placeboeffekten.
För att få reda på om en medicin verkligen har en önskad effekt på oss mänskor testas den både på djur och på mänskor före den tas i bruk.
Efter att den testats på djur provar man dess verkan på frivilliga friska försökspersoner. Det är alltså frågan om att se om den ger försökspersonerna några biverkningar.
För att vara säker på att preparatet man provar har en önskad effekt ger man alltid ett ”bluffpreparat”, ett s.k. sockerpiller, åt en eller fler i studiegruppen. På så vis kan man bedriva en klinisk forskning där man kan skilja åt medicinens farmakologiska effekt från en upplevd effekt.
Outi Ahokoski är forskningschef på farmakologiska institutionen vid Åbo universitets centralsjukhus. Så här berättar hon om själva försökssituationen:
”En vecka före testet informeras försökspersonerna. Vi skickar en broschyr per post med en mycket utförlig beskrivning av försöks situationen. I broschyren kan man också läsa om vilka biverkningar man kan vänta sig.
Även forskare som utför testet vet inte om vem som får placebo. Det är viktigt. Testet är s.k. dubbelblint. Skulle forskaren känna till vem som får ett sockerpiller är det troligt att han eller hon skulle avslöja sig genom sitt beteende.”
Ville Jussila, Jani Lehtonen och Pekka Penttilä är tre medicin studeranden som försett sig med fickpengar genom att agera provkaniner för nya preparat.
Jani Lehtonen:
” Under försökssituationen frågar man sig alltid: ”Får jag placebo eller medicin?” Det hände en gång att jag var alldeles säker på att jag fick ett sockerpiller, men så visade det sig efteråt att jag hade fått av medicinen.”
Ville Jussila:
”En gång då jag deltog i en försökssituation där man provade en ny värkmedicin kände jag av hur den lindrade min värk. Men efteråt visade det sig att jag fått placebo.”
Outi:
”En försöksperson som fått placebo kan utveckla nästan vilka symptom som helst p.g.a. att man väntar sig vissa effekter. Först väntar man sig biverkningar av medicinen och sedan påverkas man av hela försöks situationen i sig. Hela omgivningen har placeboeffekt dessutom.
Det kan ju hända att om en försöksperson inte skulle informeras om eventuella biverkningar på förhand så skulle placeboeffekten minska.
Den mest överraskande placebo reaktion jag har sett var då en försöksperson utvecklade acne. Preparatet vi testade kunde ge acne som biverkning. Jag såg med egna ögon hur en försöksperson, som det facto hade fått ett sockerpiller, fick acne.”
”De flesta patienter reagerar med en förväntan. Redan då man säger goddag till en läkare börjar den här placebo effekten tror jag. Patienten väntar sig bli både behandlad och bättre. Själva ordet placebo är latin och betyder ”jag vill behaga”. Det berättar en hel del det också.
Då man testar nya blodtrycks nedsättande mediciner på grupper med högt blodtryck har man fått väldigt fina resultat också på de försökspersoner som fått sockerpiller. Kanske kan en del av effekten förklaras just genom den här kontakten läkare och patient emellan. Försökspersonerna blir undersökta i fyra veckor och blir alltså omhändertagna. Det är uppenbart att placeboeffekten existerar. Ja, nästan med vilken sjukdom som helst.”
Jani Lehtonen:
”Enligt min åsikt kan en läkare ge ett placebopreparat i sådana fall där han inte är säker på om patienten verkligen lider av de symptom han säger att han lider av. Det kan ju handla om att patienten egentligen bara är ute efter sjukledighet.”
Pekka Penttilä:
”Jag tycker att patienten alltid måste informeras om vilken vård han får. Väntar han sig ett farmakologiskt preparat är det ett sådant han skall få. Patienten måste alltid ge sin tillåtelse till vårdformen.”
Outi:
”Jag tror personligen att det finns alternativa behandlingsformer, som inte hör till skolmedicinen, som ger fina vårdresultat enbart på basis av en placeboeffekt. Alltså att patienten blir bättre för att han tror att han skall bli bättre.”
”Placeboeffekten kan också visa sig som ett beroende. Det finns mänskor som inte egentligen behöver t.ex. sömnmedel, men som är beroende av att ha en burk med sömnpiller på sitt nattduksbord.”
redaktör: Maria Pörtfors
|
Läkeväxten kamomill
Kamomill anses vara något av ett universalmedel inom örtmedicinen. Kamomill är rogivande ock kramplösande och intas ofta som ett bra kvällste. Och eftersom kamomill är kramplösande så anses det också bra emot endel magproblem.
Det är själva blomman man använder då man gör te. Blomman har trots sitt oansenliga utseende många fina egenskaper. Man säger också att den är
Inflammationshämmande och antiseptisk och verkar läkande på sår, bölder och eksem.
Men kamomill är också blomman för huden. Den används ofta i skönhetsmedel, hår- och hudvårdsprodukter och tvålar. Eller i ansiktsvatten eftersom kamomill är infektionshämmande. Blont hår sägs bli ännu ljusare och glansigare av kamomill. Tepåsar av kamomill kan man lägga på trötta och infekterade ögon.
Om man ska odla egen kamomill för de läkande egenskaperna så är det viktigt att man får tag på den äkta varianten. Blomman har många dubbelgångare bland sina närmaste släktingar, framför allt Baldersbrå.
Produktion SVT
|
|
|
Till början av sidan