|
En pillerist berättar
Peter Bergfelt i Vasa fick den första panikattacken för elva år sedan. Det var en alldeles vanlig kväll och han lade sig till ro efter att några kompisar just hade gått hem. Då började det plötsligt kännas konstigt i kroppen. Hjärtat bankade, det stack i fingarna, han kände sig kallsvettig och yr och sängen och rummet gick bara runt runt. Peter trodde att han kanske hade fått en hjärtattack.
Attackerna började komma allt oftare och till slut tog Peter kontakt med arbetshälsovården.
Medicinen- ett nytt gissel
Så inleddes rumban med Alprox, medicinen, som hjälpte mot panikattackerna, men som snart gjorde Peter beroende. Det var medicinen, som narkomaner köpte på Vasa torg för 50 mark/tablett. Ordinationen lydde: 1-3 piller vid behov, men så småningom började Peter ta litet extra piller. För säkerhets skull. Ända tills paniken släppte.
Peter var totalt beroende.
Vägen ur beroendet
Abstinenssymptomen var till slut värre än själva panikattackerna. Det som hjälpte var slutligen kognitiv beteendeterapi med avslappnings- och andningsövningar.
I dag vet Peter vad han ska göra för att avvärja paniken innan den hunnit slå rot i honom. Så fort oron börjar kännas i magen börjar han andas enligt ett visst mönster och motar så Olle i grind.
Hur hade mitt liv sett ut utan min terapeut, undrar Peter Bergfeld i dag.
redaktör: Ann Westerberg
|
 Studiodiskussion om beroende
Studiogäster: professor Anja Koski-Jännes, forskare i beroende, och Tommy Hellsten, författare, terapeut och teolog.
Studiovärd Melita Tulikoura.
Vad är beroende?
Professor Anja Koski-Jännes, som forskar i beroende vid Kuopio Universitet, förklarar beroendet som ett beteende, som ger omedelbar tillfredsställelse, men som på långsikt blir allt skadligare för människan och som det är svårt att bli fri ifrån då beroendet en gång har uppstått.
Det svåra nikotinet
Bland alla droger är nikotinet det ämne, som det är allra svårast att bli fri ifrån, säger Anja Koski -Jännes. Detta trots att man känner till nikotinets farliga följder för hälsan.
Nikotinet och hälsan
Var och en som har rökt i 20 år får helt svarta lungor. Lungorna är svarta och klibbiga på ytan och gör man ett tvärsnitt så är lungorna svarta ända in. Om lungan är angripen av cancer så kan den delen av lungan inte fyllas med luft, den blir obrukbar.
Alla rökare får inte cancer, men på förhand kan man inte veta vem som får det och vem som inte får det.
Då man tottar på en lunga, som rökt under en kort tid, t.ex. två år, så är den rosafärgad på ytan, så som den borde vara, men luftrörens insida är svarta och kan , på ett tvärsnitt av lungan, skönjas som svarta prickar mitt i de vita luftblåsorna.
Då man röker dras det kolmonoxid och tjära in i lungorna. Den tjära man får i sig, då man röker 20 cigaretter om dagen i ett års tid, fyller en stor glasburk. Den här trögflytande svarta geggamojan stannar delvis kvar i lungorna och en del hostas upp på natten. Då sväljer man tjäran, utan att veta om det, och den påverkar luftstrupen, magsäcken, tarmkanalen, urinblåsan, njurarna och bukspottskörteln.
Så varför fortsätter man att röka?
En person, som har utvecklat ett beroende, konstruerar psykologiska skyddsmurar, som legitimerar missbruket. Man vill belöna sig, trösta sig. Man behöver avkoppling, tömma tankarna. Allt, som talar för motsatsen, omkullkastas med till synes logiska resonemang. Vanor är också svåra att bryta, påpekar Anja Koski-Jännes. Starka mönster blir automatiska.
Risker med ungdomsberusning?
Forskningen visar att risken för att utveckla ett beroende är större ju tidigare man börjar, säger AKJ. Forskningen visar också att unga, som serveras alkohol hemma, dricker mer och oftare än andra.
Bl.a. vid Göteborgs Universitet presenteras forskning, som ger vid handen, att barn, som äter mycket godis, löper större risk än sådana, som äter lite , att i framtiden utveckla alkohol- eller annat beroende.
Anja Koski- Jännes har helt nyligen hört talas om den undersökningen, men själv har hon bara i sin forskning kunnat konstatera att många av dem, som lämnat spriten eller nikotinmissbruk, har övergått till choklad och så utvecklat ett nytt beroende.
Dopaminet
En mängd undersökningar pekar i dag mot en transmittorsubstans i hjärnan, ett ämne för välbefinnande, dopaminet. Det finns också andra transmittorsubstanser för välbefinnande i hjärnan, men fram till nu har man hittat omkring ett halvt dussin, säger Koski-Jännes.
Allt beroende är biologiskt, säger AKJ. Oberoende om dopamin framkallas av tankar, ord, av det man gör, så är följden i varje fall biologisk.
Kärleksbehov
Författaren, teologen, terapeuten Tommy Hellsten säger att beroendet är ett väldigt komplext problem, men att det förenklat kunde utryckas som ett kärleksbehov.
Om symbiosen med modern av någon anledning har uteblivit, så blir där bara ett tomrum, ett hål. Det hålet försöker man fylla med något annat än den kärlek, som från början borde ha funnits där.
Det är säkert fråga om en utebliven dopaminproduktion, som ju inte sätts i gång utan kärlek och närhet, utan känslan av att vara bekräftad eller sedd och hörd.
Paradoxen
Ändå blir beroendet det, som leder en bort från kärleken, säger Tommy Hellsten. Ju mer man plågar sig själv, sin kropp, sina anhöriga, sin omgivning med sitt beroende, desto mer förlorar man det man mest av allt behöver.
I allt beroendebeteende finns en isolation, en oförmåga att vara svag på ett tryggt sätt i närhet med andra.
Går det att bli fri?
Det första kravet är nog att man erkänner sitt beroende, sin svaghet, säger Tommy Hellsten, att man stiger fram och säger ” Jag behöver hjälp”. Då först öppnar man sig för behovet av andra, av att vara svag tryggt, av att bli bekräftad. Att bli sann innebär samtidigt en enorm risk att bli avvisad. Man måste över skammens tröskel, erkänna att situationen är som den är.
Kognitiv psykoterapi
Undersökningar tyder på att ett sätt, som fungerar rätt bra, då det gäller att bli fri från beroendet, är kognitiv psykoterapi, säger professor Anja Koski-Jännes. Analytisk terapi har inte alls samma verkan, säger hon.
Via krisens djup?
AKJ invänder emot påståendet att en , som är beroende, först måste nå botten.
Det där med botten är dessutom något individuellt, säger Tommy Hellsten. För somliga är botten väldigt långt nere, för andra är den nära ytan. Men via en kris måste man, säger Hellsten.
AKJ har i en egen undersökning kunnat konstatera att det finns 5 vägar ut ur t.ex. alkoholism. Den traditionella AA rörelsen är en väg, personlig tillväxt en annan. Man kan lösgöra sig via en annan persons medberoende, man kan frigöra sig med hjälp av ett fattat beslut, viljestyrka.
Och så har den stora kärleken hjälpt en del människor att tillfriskna.
Javisst, en person, som omger en med kärlek, som bekräftar en, kan ersätta beroendet, säger Tommy Hellsten.
redaktör: Melita Tulikoura
Nimettömät alkoholistit (Anonyma Alkoholister)
Svenska Rådet för alkohol- och beroendefrågor
Suomen Elämäntapaliitto
Finska Förbundet för Sund Livsstil, svenska sidor
Ehkäisevä Päihdetyö
Ehkäisevä Päihdetyö Internetissä |
 Beroende på molekylnivå
Alkoholforskaren Peter Eriksson berättar vad som händer i hjärnan när man blir beroende av alkohol eller nikotin. Vi rör oss på molekylnivå. Det finns en genetisk benägenhet till alkoholism, men alkoholist blir man bara om man dessutom dricker. Beroendet lärs in och finns egentligen kvar för alltid i hjärnan. Men det finns också forskning som tyder på att man eventuellt kan ”lära sig” av med det.
redaktör: Erik M. Snellman
|
 Svart lunga efter 20 års rökning
Var och en, som röker i 20 år får en lunga, som är svart hela vägen igenom. Det säger Esterita Tauriala, som är hälsovårdare och informatör för Vasa Cancerförening. Hon åker omkring i skolor och informerar om tobaksrökningens följder.
Med sig i bagaget har hon en lunga, en riktig lunga, som har rökt i 20 år. Den förvaras vanligvis i en vätska, men tas under informationen upp och hängs på en ställning. Där pumpas den upp med luft och ”andas” som en levande lunga.
Det har hänt att skolelever svimmar, då de ser lungan, säger Esterita. Men så ser den också äcklig ut. Lungans utseende, samt den information, som presenteras i samband med den, får vem som helst att bli svag, tillägger hon.
En del av lungan går inte längre att fylla med luft, vilket beror på att där finns en cancertumör.
Efter 2 års rökning
Esterita visar också en torkad skiva av en riktig lunga, som har rökt i två år. Den är fortfarande rosafärgad på ytan och ser frisk ut, men då man tittar närmare ser man att luftrören är svarta. Det är tjära.
En burk tjära
Den som röker en ask cigaretter varje dag under ett års tid, får i sig en stor glasburk fylld med tjockflytande tjära, som likaså förevisas av Esterita under hennes skolbesök.
En del av tjäran hostas upp under natten, men sväljs och påverkar matstrupen, magsäcken, tarmarna, njurar, urinblåsan och bukspottskörteln.
redaktör: Ann Westerberg
Tobaksnätverket |
 Bitten Jonsson Center - skräddarsydd rehabilitering
Grundaren, addiktionsspecialisten Bitten Jonsson beskriver de biokemiska processerna vid olika former av beroende.
Två klienter berättar om sina beroenden.
På Bitten Jonsson Center utgår man ifrån att alla former av beroende
bottnar i en och samma sjukdom. Klienterna stannar på centret i tre veckor, eller längre.
Rehabiliteringen grundar sig på vissheten om att vi alla är biokemiskt
unika. Det betyder att varje klient erbjuds ett skräddarsytt program. Så här berättar Bitten Jonsson själv:
”Vi är alla biokemiskt individuella. Det innebär att vi reagerar olika på intag av olika substanser. En del av oss reagerar inte alls på kaffe, medan andra får extremt hög puls och högt adrenalinpåslag.
En biokemisk känslighet är inte en defekt. Alla skillnader är gåvor, bara vi lär oss att leva med och acceptera våra olikheter.
Alla beroendsjuka har en obalans på samma ställe i hjärnan
”All forskning jag tagit del av gällande beroendesjukdomar visar att vissa mänskor har en ökad känslighet i det lustcentrum som finns i hjärnan. Och det är i lustcentret ett beroende s.a.s. slår rot.
Om en kokainberoende får se en bild av kokain, eller om en hasardspelare får se en bild av en kortpacke så aktiveras samma område i hjärnan.
Det här har man kunnat konstatera genom att iaktta hjärnan med en PET
kamera (dvs en kamera som tar tredimensionella bilder av hjärnan). Det betyder att alla som har en beroendesjukdom har en obalans på samma ställe i hjärnan.
Modern psykoneurologisk forskning visar att varje mänska har sin unika
balans av dopamin- och serotoninnivåer. Variation i dessa och flera andra signalsubstanser styr hur vi mår. När den känsliga balansen rubbas får addictionsjukdomen sin chans att ta grepp om oss.
Sockret – inträdet av den första drogen
”Här kommer socker in som den första och grundläggande drogen. Socker
stressar kroppen och vänjer den att manipulera hur vi mår med konstgjorda medel. Det ger också en baksmälla som leder till att kroppen kräver mer för att undvika obehaget.
Sockret påverkar kroppens egna lyckohormoner (eller mer korrekt sagt,
signalubstanser), d.v.s. betaendorfinerna. Man tror att en del av oss har för lite endorfiner, eller för lite reseptorer som tar emot dem. Om så är fallet så finns det redan en obalans i lustcentret i hjärnan. Och om man är s.k. sockerkänslig så får man en enorm kick av socker, eftersom det ökar produktionen av betaendorfinerna. Känslan går att jämföras med den ruskänsla man får efter att man t.ex. joggat.
Om man dessutom dras med en besvärlig barndom så stressas ju kroppen i
dubbel bemärkelse. Stress förstör serotonin, vår ”antidepressiva, lugn och ro signalsubstans”. Och då socker också aktiverar utsöndringen av serotonin, hos en del av oss, kan vi lätt bli beroende av sockret.
Hjärnans sensitisering
”Hjärnan vänjer sig småningom vid en belöning utifrån och börjar bygga om sig. Det kallas för sensitisering. Och då hjärnan har vant sig vid att via en drog påverka signalsubstanserna finns mönstret redan där då nästa drog introduceras. T.ex.nikotinet, eller alkoholen.”
Stina är sockerberoende
Hon har en kraftig övervikt. Efter att ha varit på Bitten Jonsson Center i ett halvt år börjar hon se ljusare på
sin tillvaro. Kosten idag består av mat utan tillsatsämnen; av
fullkornsprodukter; mer protein och mat utan socker.
”Jag förstår idag att jag varit sockerberoende enda sedan jag var barn. Ja, enda sedan jag var spädbarn faktiskt.
Min mamma var också sockerberoende, så det har gått i arv. Min syster dog i spädbarnsdöd, vilket ledde till att mina föräldrar var måna om att hålla mig vid liv. Det gjorde de genom att ge mig ett överflöd av mat. Och maten bestod till största delen av snabba kolhydrater,alltså av vetemjöl och socker.
Ju mer socker jag äter, desto mer vill jag ha. Hela mitt liv har kretsat kring ätandet. Det har medfört att jag har isolerat mig. Ätandet har styrt mitt liv helt och hållet.
Socker tröstar. De behov jag har, men inte uppmärksammat, dränker jag med socker. I den stunden jag äter socker känner jag mig lugn.
Här på Bitten Jonsson Center känner jag mig sedd. Rehabiliteringen ser
till mänskan i sin helhet. Själv lägger jag stort värde vid att bryta min isolering. Förut rörde ingen vid mig. Här får jag kramar varje dag.
Förut var det som om jag var ihålig. Som om jag hade haft ett hål som
aldrig fylldes hur mycket jag än åt. Men nu är det inte så mer. Vi
mediterar, målar och umgås. Och genom att göra allt det känner jag mig
uppfylld.”
Sten är arbetsnarkoman
Sten är arbetnarkoman och sockerberoende. Han är inte en renodlad
alkoholist. Men använde sig avalkohol för att varva ner. Efter tre veckor på Bitten Jonsson Center känner han sig maximalt motiverad att fortsättningsvis hålla sig till en sockerfri diet.
”Jag gick i väggen för sex år sedan. Då hade jag jobbat utan smester i
alldeles för många år. Då jag sedan äntligen förstod att ta ledigt (jag blev beviljad ett sabbatsår) kollapsade jag efter bara femton lediga dagar.
Mitt liv tills dess har varit en kapplöpning. För att kunna varva ner tog jag några whiskyn. För att hålla igång åt jag sötsaker. Jag var darrig, nervös och kände mig svag och orolig. Någonstans förstod jag att det hade något med kosten att skaffa, men jag var osäker.
Jag fick en kronisk inflammation i kroppen. Jag hade en tresiffrig sänka och hög feber i flera månader. Under en längre sjukhusvistelse bestämde jag mig för att själv ta ansvar för min hälsa. Jag hade fått nog.
Jag åkte upp till Bitten Jonsson Center för behandling. Då sockret och
andra snabba kolhydrater avlägsnades från kosten fick jag hemska
abstinenssymptom. Men efter två veckor började mitt tillfrisknande. Jag kände ett lugn i kroppen som jag inte kännt sedan jag var barn.”
redaktör: Maria Pörtfors
Bitten Jonsson Center |
|
|
Till början av sidan