Intelligens
Det har av någon anledning alltid varit legitimt att kalla andra
dumma i huvudet en tillåten mobbning. Ändå är ju en låg intelligenskvot ett handikapp, åtminstone sett utifrån klassiska värderingar.
En del kompetensområden har också ansetts och anses finare
och bättre än andra, ju mer av den rationella intelligensen, desto
bättre. Men under de senaste åren har man börjat dela in intelligensen
i flera olika kompetensområden. Man talar om emotionell intelligens,
handens intelligens, musikalisk intelligens och den gröna tummens
intelligens, bara för att nämna några. Det centrala budskapet är att
var och en är duktig på någonting.
INTERVJUER i programmet den 12.3 2000
Lars Losvik
”Tro inte att du är bättre än andra, det är rena Jantelagen,
som råder i dagens moderna, rationellt inriktade samhälle”,
säger Lars Losvik, forskare i intelligens och pedagogik. Han
konstaterar att det vi allra mest behöver en mycket högre grad av
tolerans än vad som nu är fallet.
En s.k. normal intelligenskvot ligger mellan 100 och 120, där de flesta av
oss befinner sig. Ca 2 % av befolkningen har ett IQ på ca 150,
vilket berättigar dem till medlemskap i föreningen för intelligenta,
Mensa.
Det är oftast lika svårt att vara överintelligent, som lågintelligent.
Detta att vara annorlunda kan ge en känsla av främlingskap, av
att känna sig udda och utanför. Högintelligenta personer saknar
ofta social kompetens, konstaterar Lars Losvik. Undantag finns, bl.a.
uppges Arnold Schwartzenegger ha en IQ på 180 och ändå klara sig
socialt.
Mensa anordnar IQ-tester med jämna mellanrum för dem, som vill
veta sin kvot. I dag är det också möjligt att få veta sin emotionella
intelligensnivå via ett EQ-test.
Losvik är skeptisk till testerna och uppmanar till försiktighet vid
valet av testmetod. I Sverige har en granskning av 20 olika metoder
visat att bara 3 av dem var tillförlitliga.
Fördelen med testerna är att man snabbt får fram nivå på kunskaps-
mängd och kompetensområde.
Lars Losvik, född och uppvuxen i Norge, hör till dem, som under
skoltiden själv blev felaktigt klassad som varande ickebegåvad!
Han såg så dåligt att han i stället för att se på tavlan var sysselsatt med att se på kompisarna längre bak i klassen. Då han gick ut skolan med medelmåttiga betyg fanns det inga möjligheter att välja högskola och
Favoritämne. Så då blev det nationalekonomi vid den enda högskola, som
accepterade honom. Tur för Losvik var att kärleken förde honom till
Finland! Här började han studera vuxenpedagogik vid Helsingfors
Universitet och håller nu på med sin doktorsavhandling.
Lars Losvik tror att var och en kan utveckla sin intelligens. En
person, som lärt sig tre språk, får ett fjärde och femte språk på köpet.
En ung man, som tränar ishockey, blir ännu bättre på hockey om han också lär sig dansa balett. ”Ta tre och betala för två”, säger Losvik.
Han talar om hjärnkrokar, som blir allt fler ju mer man studerar och
stimulerar hjärnan. Varför använder vi bara en bråkdel av den kapa-
citet vi alla har, undrar han.
Siv Their
Docent Siv Their arbetar numera deltid vid Helsingfors universitet, den mesta tiden använder hon till att föreläsa om intelligens, attityder och om samverkan mellan människor. Hon har också skrivit böcker och artiklar kring de här ämnena.
Siv Their tala om tre olika slags intelligens: den rationella, den emotionella och handens intelligens. Hon påpekar att ingen intelligens är förmer än någon annan, men ändå begås här ofta stora fel. Det är vanligt att den rationella intelligens ges alltför stort utrymme, på bekostnad av den emotionella intelligensen eller handens intelligens. Det är mycket viktigt att samhället får upp ögonen för att alla olika slags intelligensområden behövs. Framtidens yrken, de flesta faktiskt helt okända för oss idag, antas kräva särskilt mycket emotionell intelligens och handens intelligens
Nils-Erik Mickos
”Vi vill utveckla den rationella intelligensen genom den emotionella intelligensen.”
Rektor Nils-Erik Mickos och hans skola Sibbo gymnasium har i åratal låtit tala om sig för att man tar emot elever med låga medeltal. Sibbo Gymnasium tar emot elever med medeltalet 6,5, ibland t.o.m. lägre, när andra gymnasier har lagt gränsen vid 7,0 eller högre. Då kunde man kanske vänta sig att skolan skulle ha sämre resultat i studentexamen, men man har alltid lyckats hålla sig på den bättre sidan. Inte är skolan heller dyrare för kommun och stat än andra skolor, tvärtom lyckas man också hålla kostnaderna på en rimlig nivå.
Rektor Mickos har i praktiken sätt att det är stor nytta med att ta vara på den emotionell intelligensen, helt enkelt för att man på det sättet befrämjar också den rationella intelligens som ju onekligen är viktig i en skola av gymnasietyp.
Sibbo Gymnasium står i beråd att starta ett större utbildningsprojekt med temat emotionell intelligens. Det riktar sig till skolans personal, ellever och föräldrar. Går det riktigt fungerar projektet som ett pilotprojekt som kan spridas till andra skolor.
Jaana Laine - Richter
Jaana Laine –Richter säger att:
”Kandidata Finland jobbar med organisationer och företag som vill förbättra sina emotionella egenskaper: ha bättre kommunikation, vara öppnare, kunna jobba bättre tillsammans. EQ-test är ett verktyg som används i detta arbete: rekrytering, urval och handledning av personalen.
EQ-testet är det första vetenskapliga instrumentet som mäter alla aspekter av ens emotionella och sociala kompetens.
Intelligens är nånting man måste ha för att vara framgångsrik på sitt jobb. Hur man sedan beter sig och uttrycker sin intelligens är EQ. Det pågår mycket intressant forskning världen över som visar att EQ-egenskaperna är de absolut viktigaste egenskaperna t.ex. för en framgångsrik ledare. IQ är man mer eller mindra född med medan EQ kan påverkas – och borde påverkas, för med högre EQ mår man bättre.
En person med högt EQ har hög grundtrygghet, hon vet vem hon är, hur hon tänker. Hon förverkligar sig själv till en hög grad, känner att hon är på rätt plats och att alla hennes kunskaper är i användning. Hon kommer bra överens med andra människor, kan visa empati och förstår hur viktigt det är. Hon kan vara flexibel och hon tål mycket stress. Hon har det lätt att vara med människor och hon är optimistisk, vilket leder till allmänt välbefinnande.
I grunden handlar EQ om sunt förnuft och social kompetens.”
Kim Metso
"De 2 % av befolkningen som är berättigad till Mensa-medlemskapet är inte bättre än andra på något sätt, de råkar nu bara vara födda med ett högre IQ. Det betyder att de har en viss snabbare reaktionsförmåga mellan öronen: de kommer snabbare på saker, har lättare att fatta olika sakers samhörighet. Vissa saker helt enkelt tänder bättre för dem.
Det behöver inte alltid vara en fördel för dehär personerna – många gånger kan det vara en nackdel, faktiskt. Man märker att man inte eventuellt alltid har samhörighet med andra människor. Man har annan form av humor många gånger, känner sig lite utanför och kan inte diskutera med annat folk och då börjar man många gånger fundera vad man har för fel egentligen. Varför är jag olika än andra människor, varför passar jag inte in i gänget – vad är det för fel hos mig?
Ett Mensa-test kan hjälpa på det sättet att om man gör ett test och märker att man har ett högre IQ än de flesta så då vet man varför man fungerar olika. Att orsaken var att tyvärr är jag född med ett högre IQ än andra.
Tyvärr, för människan är ju ett gruppdjur och det är egentligen personligen bäst om du kan vara lik alla andra. Då trivs du bäst med andra, då kommer du best överens och har minst problem med andra. Högt IQ är alltså inget att vara hemskt avundsjuk på. Om man vill vara Mensa-medlem så är idealet att hålla sig i den lägre skalan för dem som slipper in i Mensa. Då har man en större grupp med människor som man kan hålla sig på samma nivå med och diskutera med.
Förstås finns det också fördelar med högre IQ, bara man vet om det. Då har du större möjlighet att använda dig av det inom arbete – när du många gånger ser sammanhangen lättare så kan du t.ex. som konsult snabbare märka var saker och ting brister. Många av oss jobbar inom adb-branschen. Ofta slås högt IQ ihop med matematik men det behöver inte alls stämma. Det finns flera inom Mensa som inte alls är bra på matematik.
Det vi i Finland jobbar med för tillfället är att vi tillsammans med skolstyrelsen och andra instanser försöker komma underfund med hur vi skulle kunna beakta intelligenta barn i skolan bättre än nu. Hur de kunde ges förutsättningar att utnyttja sin intelligens bättre i skolan.
Många av oss var nämligen problembarn i skolan. Många hade mycket dåliga betyg i skolan eftersom vi märkte att skolan var slö och frustrerande så att i stället för att läsa i skolan så störde vi undervisningen. Jag var inte av dem men flera var på så viset. Lärarna och omgivningen höll dem som dumma när de inte kunde lära sig nånting och bara störde undervisningen.
Så det finns många medlemmar i Mensa som i skolåldern har hållits för dummare än de övriga."
Ole Gustafsson
Ny kunskap ger bättre möjligheter för allt flera barn, men vi både i skolan och hemmen måste förstå att ta vara på den nya kunskapen. Idag vet vi att det inte bara är den rationella intelligensen som är värdefull och öppnar vägarna till ett bra vuxenliv, utan också emotionell intelligens och handens intelligens.
I Vindänges lågstadieskola i Esbo går man in för att integrera så många barn som möjligt i den vanliga grundskolundervisningen, också barn som har speciella behov. Just nu har man en specialklass med tio elever, de flesta av dem är utagerande, dvs. vad vi allmänhet kallar för bråkiga och aggressiva barn. Rektor Ole Gustafsson har i åratal lärt sig mer om olika slags barn med olika slags förutsättningar och vet att man kommer långt med tålamod och tid, förutsatt att gruppen är tillräckligt liten. Många fler barn än man ofta tror har en grund för vanlig inlärning, men de kanske kräver inte bara en mindre grupp, utan också nya metoder, ett närmare samarbete med hemmet, helt enkelt ett annat engagemang av alla berörda parter. Också de övriga eleverna i skolan, som har totalt 208 elever, förhåller sig naturligt till specialklassen.
- Jag upplever nog att de förhåller sig väldigt naturligt, man talar om att det finns en liten klass, en liten grupp . Men det är klart att det finns elever som ibland är rädda för aggressiva utbrott, vi lärare måste förklara att det inte är riktat mot någon särskild. Jag tror att där handlar det om att man är öppen och berättar att de här barnen har problem, att de behöver mera hjälp och därför är de i en mindre grupp, säger Ole Gustafsson.
- Jag tror att det är lättare att ha en grupp i en skola om man har öppenhet. Om man försöker smussla kring det och säga ett det är ingenting speciellt med dem så tror jag att man redan förlorat en del av det man är ute efter att vinna.
Själv har Ole Gustafsson speciallärarbakgrund och han har länge arbetat med barn med speciella behov och tycker att arbetet är mycket givande, att det är spännande att arbeta med barn med olika förutsättningar och olika intelligens. Han säger att årets specialklass är utrustad med hög intelligens.
- Jag upplever att vi i specialklassen har väldigt många elever som har goda förutsättningar att nå goda resultat, men de har dålig motivation, de har andra problem som hindrar deras inlärning. Ibland kan de här problemen bli till en sådan knut att man inte orkar, inte kan öppna den. Lyckas man inte öppna knuten så blir resultaten dåliga. Då ter det sig som om det skulle ligga svag intelligens bakom det men det är det nog inte.
Det man är ute efter att vinna är att på sikt så långt som möjligt få barnen i specialklassen integrerade i vanliga klasser. När det är möjligt har de lektioner med sin egen åldersgrupp.
- Gymnastik till exempel är ett sådant ämne där det ibland kan vara lite jobbigt att ha elever i årskurserna 1 – 6, tio elever i en specialklass. Då deltar de med sin åldersgrupp, de får vara lite flera och då blir bollspelet och andra övningar mer naturliga och bättre. Ofta är de också duktiga på det här, vilket betyder att de får ett annat ansikte och de får visa upp en annan sida av sig än de skulle visa upp när det är väldigt strikta krav på direkt inlärning.
Stämningen i Vindängens lågstadieskola är på påfallande lugn och vänlig. När jag besökte skolan för att bekanta mig med den var både lärare och elever vänligt intresserade, alla berättade gärna om skolan. Jag blev också bjuden på lunch, maten god, ordningen mönstergill och stämningen trevlig. Lärare, skolgångsbiträden och andra vuxna som jobbar i skolan satt här och där vid olika bord och pratade med eleverna, både om skolan och om privata angelägenheter.
Vad är det då som krävs för att en skola ska uppnå bättre inlärning och större trivsel? På den frågan svarar Ole Gustafsson med att berömma hela skolans personal.
- Alla vuxna i skolan är oerhört viktiga. Det finns en vilja att göra ett gott jobb och att ta till sig det nya. Med god vilja blir mycket möjligt, de heterogena grupperna betyder ofta utmaningar och att lyckas i sådana situationer ger tillfredställelse.
Det skulle inte räcka långt med att han själv som rektor och arbetsledare är speciallärare och intresserad av att lära sig mera. Under senare delen av 1990-talet har forskningen kommit med mycket viktig och användbar information om bland annat det som tidigare gick under benämningen MBD, minimal brain dysfunction som antyder att det är fråga om små störningar i hjärnfunktionen. Numera vet man att det finns många underavdelningar till MBD som alla har sina specifika krav för att skadeverkningarna skall bli möjligast små. Men på den här punkten finns det oändligt mycket kvar att göra. Det krävs mycket särskilt av föräldrarna att få olika inlärningsavvikelser diagnostiserade, det finns få specialister och det är svårt att komma till dem. På svenskt håll finns den bästa samlade expertisen på Folkhälsan
- Arbetet med specialklassen är ett nätverksarbete. Skolan samarbetar också med socialarbetare, med barnpsykiatriska avdelningar, med familjerådgivare, för att slutresultatet skall bli lyckat måste alla lyckas. Det är sällan man lyckas göra underverk bara i skolan, säger rektor Gustafsson.
Målet är att varje elev ska känna sig duktig och framgångsrik.
Ole Gustafsson föreläser en hel del om barn och ungdomar med särskilda behov i skolan, i höstas blev det många olika tillfällen runt om i Svenskfinland. I december föreläste han i Lyceiparkens högstadieskola i Borgå för en rätt talrik publik, som bestod av glädjande många lärare. Efteråt blev det en både livlig och lång diskussion kring kaffeborden, den här gången deltog också många pappor. Det har nämligen visat sig att de är fler pojkar än flickor har inlärningssvårigheter och då kanske papporna engagerar sig mera än vid Hem och skola-tillställningar kring andra ämnen. Som i så många andra frågor gäller det också här, att ju mera man vet, desto lättare blir det att förstå och hitta möjliga, framkomliga vägar framåt.
Litteraturlista:
Lisbeth Iglum: Om de bara kunde skärpa sig. Studentlitteratur
Björn Kadesjö: Barn med koncentrationssvårigheter. Liber
Terje Ogden: Specialpedagogik. Att förstå och hjälpa beteendestörda elever. Studentlitteratur
|
Till början av sidan