|
 Hur påverkar känslor vår hälsa? Studiodiskussion
För drygt tio år sedan grundade Tatjana Sivik Institutet för psykosomatisk medicin i Göteborg. Tatjana är både läkare och psykoterapeut till utbildningen och skiljer inte åt psyke och soma.
Vad är känslor?
Känslor är organismens svar på yttre retningar. Antingen på lustfyllda eller olustfyllda retningar. Och här vill jag förklara vad som avses med lust och olust och hur de sedan utvecklas till det som vi idag kallar för känslor.
Förmågan att känna lust och olust behöver vi, liksom alla organismer, för att överleva.
Organismen reagerar på det som är gott genom att öppna sig, varje cell gör det, liksom vi drar ihop oss då det är något som är farligt eller hotfullt.
Sedan då vi går vidare kommer vi till det som kallas för affekter och dem delar vi med t.o.m. reptilerna. De basala affekterna, de starkaste av dem rädsla och ilska, är avgörande för vår överlevnad.
När vi blir rädda flyr vi eller så fryser vi till. Information om hotbilden får vi av den lilla kärnan amygdala i hjärnan som fungerar som en seismograf och avläser hotbilder och krav i omgivningen. Och då kan organismen, tack vare amygdalans information, mobilisera sig, d.v.s. reagera på hotet . Och det är alltså hela organismen som mobiliserar sig, inte bara hjärnan.
Också ilskan hjälper organismen att mobilisera sig inför ett hot, men på ett lite annat sätt.
Beroende på om vi reagerar på något som hotar oss eller på något som är en möjlighet för oss så reagerar vi med positiva eller negativa affekter.
Positiva affekter är lustfyllda. Vi känner oss avspända och lugna, vi mår bra och hela organismen är i balans.
Negativa yttre krav, eller inre föreställningar om vad som kan hända, ger oss känslor av olust. Vi reagerar med att bli ångestfyllda, stressade eller deprimerade.
En viktig egenskap för oss mänskor är vår föreställningsförmåga. Bara genom att föreställa oss vad som kan hända i framtiden (eller i det förflutna) kan väcka starka känslor av lust eller olust. Och det kan i sin tur leda till olika affekter.
Men så fort vi börjar tala om känslor, så handlar det om relationer. Känslorna är alltid relaterade till en person, eller flere. Antingen konkreta mänskor eller föreställda mänskor.
Så känslor som t.ex. sorg eller vrede inbegriper alltid en relation till en person eller en händelse där andra mänskor är involverade.
Så man kan saga att vi föds till världen med två förmågor. Förmågan att känna lust och olust. Och så lär vi oss att använda känslor i ett mer nyanserat samspel med omgivningen?
Ja, man kan säga att lust och olust är förutsättningen för vår överlevnad - grunden för all överlevnad. Men vi är ju inte amöbor. Vi är ju hela tiden i växelverkan med vår omgivning. Vi mänskor relaterar ju hela tiden till varandra. Och så bär vi på minnet av den ständigt pågående interaktionen med omgivningen. Och just minnet påverkar hela vårt känsloregister.
Då vi har ett minne, inte bara det mentala, utan i hela kroppen, så stannar våra reaktioner inte bara på nivån lust och olust. Utan vi reagerar och sätter ord på det upplevda och så blir våra reaktionsmönster mer och mer komplexa genom livet.
Förmågan att indentifiera, urskilja och uttrycka känslor är en av de viktigaste förutsättningarna för att kunna bevara god hälsa livet igenom.
När gör känslor oss sjuka? Är det då vi inte kan urskilja mellan olika känslor?
Känslor i sig gör oss inte sjuka. Känslor i sig är inte något farligt eller ofarligt. Däremot är det skadligt för organismen att inte uttrycka dem. Och faktum är att vi förtränger de flesta av våra känslor omedvetet.
När känslor uppstår i vår organism och vi varken förstår eller tolkar dem, så stannar de kvar i kroppen. Magen drar ihop sig, vi får spänningar i axlar och nacke, vi knyter händerna i vrede och biter ihop och får spänningar i käken. Och om vi inte uppmärksammar dessa reaktioner så kan de stanna kvar obearbetade i kroppen. Så det går inte att säga att känslor gör oss sjuka, men att inte förstå sig på dem, att inte kunna tolka dem och att inte kunna handla därefter – det är det som kan göra oss sjuka.
Redan som barn iakttog du hur din mammas kroppsliga symptom orsakades av förträngda känslor!
Jag såg hos min mamma det som alla barn ser, men kanske inte tar till sig. Då hon var arg på pappa så fick hon huvudvärk. Då hon inte vågade säga ifrån till oss barn, utan betedde sig som en martyr och led i tysthet, fick hon huvudvärk, ont i magen, ont i nacken och ryggen. Och det är ju mycket vanligt, speciellt bland kvinnor, att tala genom sin smärta. För smärta är ju ett maktspråk som ofta styr familjer. Hela organisationer kan styras av smärta. Sjukvården styrs av en smärta som man inte kan göra något åt.
Smärtan säger: ”Jag kan inte” och meddelar omgivningen om att man inte kan komma åt dig. Smärtan säger ”jag kan inte” och därför kan ingen ställa några krav på dig.
Men om du säger: ”Jag vill inte”, så måste du ta ansvar för det som du har sagt. Då sker en konfrontation och du uttrycker dina känslor och tar ansvar för dem.
Om ett barn utbrister: ”Jag är arg på läraren jag hatar henne och önskar att hon skall dö! Jag vill inte gå till skolan” då kanske föräldern tillrättavisar barnet med att säga att så får man inte säga. Men om barnet på morgonen säger jag har ont i magen så blir reaktionen en helt annan. Då kanske föräldern själv rent av stannar hemma med barnet.
Så vi lär oss ganska tidigt att om jag inte får vad jag vill med att uttrycka min vilja i ord, så får jag det genom att uttrycka mig med kroppen.
Också då jag uttrycker mig med ord så känns det i kroppen. Men då jag identifierar en känsla, t.ex. att jag är arg, så kan jag göra något åt det. Jag kan slå på en dyna, eller gå ut och springa av mig. Jag kan påverka min livssituation. Så det är känsla, tanke, handling som bildar en helhet. Tanken skall stå i relation till känslan och handlingen skall stå i relation till tanken. De skall samverka.
Men om jag av olika anledningar inte visar mina känslor, kanske för att det är förbjudet, eller för att jag kan dra nytta av det, då är risken den att jag får det som kallas för psykosomatiska symptom.
En vanlig orsak till varför vi håller tillbaka känslor istället för att uttrycka dem är att vi kan få sekundära vinster.
Om vi upplever att vi har något att vinna på att uttrycka oss med huvudvärk, så gör vi det. Skulle vi däremot uppleva att ingen reagerade på vår smärta, om varken familjen, jobbet eller sjukvården skulle reagera med empati, så skulle vi högst sannolikt inte förmedla oss med fysisk smärta.
Upplever du att dina klienter har lättare att komma till dig med ett fysiskt symptom än att de skulle berätta för dig hur de känner sig?
Jo det är lättare att komma med ett kroppsligt symptom för då är det inte mig jag talar om, utan armen, nacken eller knäet som det handlar om. Även om kroppsdelen tillhör mig så är det inte jag.
Det är viktigt att läkare undersöker sina klienter omständligt och tar dem på allvar. Klienten vill bli sedd och bekräftad. Och hur jag som läkare svarar på klientens önskan att bli sedd är avgörande för hur vården sedan framskrider.
Är det alldeles förskräckligt förenklat att säga att om vi inte kan uttrycka våra känslor med ord så gör vi det med sjukdom?
Blir känslorna inte uttryckta på något sätt, så stannar de kvar i kroppen. Och det är viktigt att en känsla av olust hittar just sin lösning.
Alltså om jag är arg, så skall jag veta att jag är arg och inte att jag har ont i nacken, för då stannar det i nacken. För alla spänner vi nacken och drar ihop axlarna då vi blir arga. Men om vi inte tillåts vara arga så stannar det kvar i kroppen som en spänd nacke.
Om jag inte förstår att jag är rädd då jag drar upp axlarna och hämmar min andning, ja då stannar det på nivån återhållen andning, uppdragna axlar och värk.
Men om läkaren i sin tur har blivit uppvuxen med dessa modeller och själv står där med uppdragna axlar så är han knappast beredd att se sambandet mellan t.ex. ilska och spända axlar?
Tja, då skickar han väl axeln till röntgen. För så som vårt sjukvårdssystem är uppbyggt, med tio minuter per klient, så har läkare inte en chans att ta emot hela mänskor. Så då du kommer till en läkare med hela ryggsäcken full av ditt levda liv och din läkare börjar plocka upp bitar ur ditt liv, han kanske plockar upp incest, monotont arbete, depression, hypokondri, så är det ju helt klart att mådde han inte dåligt tidigare så gör han det nu. Troligt är att han stoppar in allt tillbaka i ryggsäcken och skickar dig till röntgen.
Egentligen är allt tillfrisknande en väg genom en sorgeprocess - en försoning. Det är att gå igenom alla livets lögner som vi har satt i kroppen. Och det är alltså inte några medvetna lögner. Det är ju lätt att folk får skuldkänslor då man talar om livslögner, så det är viktigt att förklara att i varje given livssituation då organismen väljer smärta, så är smärtan det enda val organismen har just då.
Men i mötet med livet, kanske i en relation, då man både känner sig tvungen att se sanningen och samtidigt upplever det som en möjlighet, så börjar man att ifrågasätta många val man har gjort. Det är en smärtsam process, men det är så vi växer som mänskor. Och i vår tillväxt ligger försoningen.
Forskning för fram att psykisk smärta kan leda till allvarliga sjukdomar. Man har idag kunnat påvisa att depression kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar
Det är viktigt att säga att det inte bara handlar om att depression leder till hjärt- och kärlsjukdomar, utan det handlar om en ständig kommunikation mellan organismens olika delar, d.v.s. hjärnan och hjärtat och matsmältningssystemet. De pratar hela tiden med varandra.
Då vi utsätts för ett hot, alltså då vi känner att vi inte mäktar med något, uttrycker vi oss med antingen depression eller ångest. Då vi inte orkar, då vi ger upp, uttrycker vi det med en depression.
Att få en infarkt betyder att cirkulationssystemet ger upp. Hjärtat ger upp – det orkar inte kämpa. Så det som i hjärnan, eller i känslolivet avspeglar sig som depression, kan lätt avspegla sig som en hjärtats infarkt. Man blir slagen, utslagen, utanför livet.
Så för att förebygga uppkomsten av hjärt- och kärl- sjukdomar bör vi satsa på en god känslohantering?
Jag brukar berätta en kort saga för alla hjärt- och kärlpatienter, speciellt till män.
Sagan berättar om en man med ett stenhjärta. Han bär på ett hjärta av sten som ingenting kan påverka. Mannen är osårbar. Men då hjärtat är av sten blir det tyngre och tyngre att bära och det blir allt svårare att andas. Så han måste ta små pauser emellanåt. Och ju mer hjärtat växer desto mer sten måste han bära. Så han sätter sig vid vägrenen för att vila och tar några djupa andetag.
Bredvid honom sätter sig plötsligt en femårig pojke och börjar att gråta hejdlöst. Först låtsas mannen att han inte hör på pojken, men till slut irriterar det honom så mycket så att han känner sig tvungen att fråga pojken varför han gråter som han gör. Då svarar pojken: ”Jag gråter för att om jag inte får gråta inne i ditt hjärta så spricker det och då dör du.
Jag kommer av någon anledning att tänka på en del av er undersökning, nämligen den som mäter klientens existentiella tillit. Hur mäter man den?
I korthet går det ut på en del tester som jag har utformat. Klienten får se på bilder som avslöjar om han eller hon litar på att livet bär med sig något gott, alltså om han eller hon känner tillit till livet. I grunden är det frågan om klienten kan uppleva att livets mening är livet självt. Det tycker jag att är en viktig upplevelse att ha för att vi skall må bra. Det är egentligen ett buddhistiskt förhållningssätt till livet. D.v.s. att vi inte skall förvänta oss något utan ta emot allt. Då förväntar man sig varken gott eller ont och tar emot både gott och ont. Och i det ligger en tillförsikt till livet.
Efter att patienten gått igenom alla komponenter i utredningen så träffar han mig. Jag har träffat alla våra 2000 patienter. Och som en av dem uttryckte sig: ”Du låter mig inte komma undan mig själv.” Och det gör jag inte. Jag säger inte "jag förstår" utan frågar patienten vad det egentligen är frågan om.
Alltså du frågar klienten vad det är för mening med symptomen?
Jag frågar: “vilket budskap kommer ditt symptom med?” Det är som att skala en lök. Det yttersta skalet är det fysiska symptomet, innanför det finns bisymptom, t.ex. feber, och innerst inne i detta är mänskan själv. Naken och avskalad men fri.
Och vid god hälsa?
Hälsa är ju frihet. Hälsa är att välja det liv man har levt för att vi ändå inte har något annat val. Hälsa är det som redan Franciskus av Assisi uttryckte:
“Gud ge mig styrka att förändra det jag kan förändra, att försonas med det som jag inte kan förändra och visheten att skilja mellan dessa.”
redaktör: Maria Pörtfors
|
Hur påverkar känslor och tankar vår hälsa?
2.2.2004
Förträngda känslor talar genom kroppen. Spänningar i ryggen och nacken har någonting att berätta. Hur lyssnar vi till kroppens signaler?
Läkaren, psykoterapeuten samt grundaren av Institutet för Psykosomatisk Medicin i Göteborg, Tatjana Sivik, berättar hur kroppen och själen kommunicerar med varandra och hur känslorna är den förmedlande länken.
Studiovärd: Maria Pörtfors
|
Eila-Marjatta Tiilikainen - insikten
Eila-Marjatta Tiilikainen har lidigt av olika åkommor så länge hon minns. Sedan två år tillbaka har hon gått i psykoterapi och ökat sin förståelse för varför hon så ofta insjuknat.
 "Första gången jag fick riktigt radikala symptom var då min son var fem år gammal. Jag fick plötsligt otroligt ont i magen. Rakt i solarplexus-området som ju är vårt känslocentra. Först trodde jag att jag hade någon sjukdom, men då det bara fortsatte förstod jag att det måste ligga något annat bakom magsmärtorna. Jag var tvungen att ändra mina matvanor så att jag åt mycket flytande magvänlig föda.
Jag minns att jag var väldigt arg just den tiden då jag fick ont i magen. Jag var full av aggression och riktigt pyste av helig vrede.
Livet gick vidare. Mina magsmärtor förvärrades ytterligare under en fem års period. Dessutom fick jag ont i axlarna. Jag fick massage en gång i veckan, men ändå hade jag alltid ont i axlarna.
Jag hade dessutom huvudvärk varje dag och gjorde mitt bästa för att lindra den med värkmedicin. Sedan utvecklades min huvudvärk till migrän, så att jag fick tre dagars migränattacker. Inte förstod jag i det skedet riktigt vad det var frågan om. Jag tyckte bara att alla andra mänskor inte tycktes ha några problem med att leva sina liv, medan jag själv var alldeles slutkörd hela tiden.
Med tiden utvecklade jag ännu fler symptom, bl.a. svåra rytmstörningar. Till natten fick jag hjärtklappning. Jag sov dåligt och på morgonen hade jag ont i hjärtat. Mitt hjärta började krångla. Sedan började jag få svettattacker p.g.a. ångest. Jag förstod aldrig varför jag fick dem. De kunde överraska mig mitt i en vardaglig situation.
Sedan fick jag ont i benen. Jag fick kallt om benen trots att jag klädde på mig flera lager. T.o.m. mitt i sommaren frös jag. Oberoende av hur många lager av kläder jag satt på mig så frös jag.
Jag tog dessutom hand om min sjuka mamma och pappa. Pappa var rätt illa däran och jag oroade mig mycker för honom. Dessutom blev min moster sjuk. Så jag fick allt mer att bekymra mig över.
Jag minns hur jag huttrade och frös då jag körde hem från något av mina sjukhusbesök. Jag var full av ängslan då jag kände att jag inte räckte till. Jag kände att jag inte klarade av att hjälpa dem trots att jag tyckte att jag borde ha gjort det.
Så här i efterhand så tror jag att all den smärta jag kände över att inte klara av olika livssituationer ledde till alla de här fysiska symptomen."
redaktör: Maria Pörtfors
|
Hälsovårdscentralläkare om somatiska symptom
Vi besökte en hälsovårdscentral i Helsingfors för att fråga några läkare om de tycker att det kan ligga känslomässiga orsaker bakom somatiska symptom.
Tuula Arvonen, bitr överläkare
"Jag är av den uppfattningen att man i alla åldrar kan reagera med fysiska symptom p.g.a. en känslomässig överbelastning."
 Marja Nores, hvc läkare
"Om vi tar som exempel en klient som kommer till mig med huvudvärk och tror sig ha en växt i hjärnan. Jag undersöker patienten grundligt och skickar kanske henne till en neurolog, som undersöker patienten och konstaterar att allt är väl. Då tar det inte länge förrän patienten kommer till mig med nästa symptom. Och då jag än en gång undersökt henne grundligt och inte hittat något så kommer hon till mig med ytterligare ett symptom. Och det här kan fortgå, om inte läkaren har mod att stanna upp och fråga patienten om hur hennes livssituation ser ut."
 Juha Ahonen, hvc läkare
"Man måste alltid komma ihåg att det kan ligga psykiska orsaker bakom fysiska symptom, men det är svårt att hitta de psykiska orsakerna då det fysiska symptomet ju ser likadant ut vare sig orsaken är en faktisk fysiologisk skada eller om orsaken har en psykologisk bakgrund. Och symptomet, t.ex. huvudvärk, är lika verkligt oberoende om det orsakas av psyket eller om det finns en synlig skada I huvudet."
Marja Nores
"Ofta så kommer en patient till mig med ett symptom, men då jag sedan frågar henne hur hon mår, kan det hända att patienten börjar gråta och säger att det var den frågan hon väntade på."
redaktör: Maria Pörtfors
|
 "Se" känslor med ny teknologi
Hasse Karlsson, professor, forskare av känslor
När det är frågan om känslor så är det frågan om otaliga delar i hjärnan som fungerar samtidigt. Det är som en konsert. Det som är intressant med den nya teknologin är att den ger möjlighet att visa den objektiva delen av subjektiva känslor och fenomen. Man kan ju forska i otaliga andra subjektiva fenomen än känslorna. Vissa kognitiva system osv. Man kan påvisa att det finns på riktigt samt i vilka delar av hjärnan det sker någonting och senare kan man utveckla metoder som kan hjälpa människan, om det sen är frågan om psykoterapeutiska metoder eller läkemedelsbehandling.
Det som vi vet idag är att det finns bra bevis på att depression ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Kanske det klaraste beviset på att ens psykiska liv och känslor kan ha inverkan på fysisk hälsa. Man kan sedan diskutera om depression är en känsla eller en sammankoppling av olika känslor.
Man kan inte göra så, då man ser en hjärnbild, att man pekar ut var vi känner ilska och då man tittar på en anna bild, att det här är sorg. För det första så är den individuella variationen jättestor. När en människa känner ilska så är det kanske helt andra hjärndelar som aktiveras när man jämför med en annan individs ilska.
Däremot har man kunnat påvisa idag att tex rädsla och ångest aktiverar en liten del i hjärnan som heter amygdala.
redaktör: Kim Svennblad
|
|
|
Till början av sidan