Vårt land Tillbaka till huvudsidan

Vårt historiska tänkande kräver dramatiska fixeringspunkter som vi kan lägga på minnet och utgående från vilka vi kan strukturera tiden och "utvecklingen". När vi vill förklara Finlands historia med ett enda datum, som då bäst sammanfattar hela historien dittills och därefter, är den 13 maj 1848 det mest centrala. Vårfesten 1848 måste ses som en skickligt regisserad konservativt-nationalistisk antirevolutionär motdemonstration, en fullödig lojalitetsförsäkran till Kejsaren, som just då var oerhört spänd och nervös på grund av utvecklingen i Europa. Ryska kejsaren var det rådande systemets viktigaste och nära nog enda garant, och i april 1848 hade revolutionsvågen kommit så nära rikets gränser som Stockholm och Uppsala.

Denna lojalitetsförsäkran uppfyllde fullständigt sin uppgift och ledde till att Finland besparades drastiska åtgärder. Runeberg hade skrivit Vårt Land i ett utpräglat konservativt syfte och för att påverka studentungdomen. Nu regisserade Cygnaeus med myndigheternas bifall en storartad positiv demonstration i och med vårfesten den 13 maj 1848. Skålarna och hurraropen för Kejsaren, tronföljaren-kanslern, universitetsmyndigheterna, Senaten m.m., och till slut för "Finlands namn" gick fullständigt hem, inte bara hos de styrande - rapporter avgick omedelbart till S:t Petersburg - utan likväl hos deltagarna, studenterna, den enda politiskt aktiva och på så sätt farliga medborgargruppen i Finland. Hur kunde studenterna förmås till detta? Insåg de inte att de användes som verktyg av de betydligt äldre studentledarna - kurator Cygnaeus var då 41 år gammal? Eftertanken vaknade först ett år senare, bl. a. blev Cygnaeus då avskedad av studenterna. En viktig roll spelade Universitetets musiklärare F. Pacius. När studenterna tågade från Universitetet till Gumtäkt sjöng de oavbrutet - till ackompagnemang av gardesmusiken. Spontant sjungande kunde alltså inte förekomma, vilket var viktigt därför att studenterna tidigare på gatorna hade sjungit revolutionära sånger till melodi av den för statsmakten ytterst förhatliga Marseljäsen, upprorssymbolen. Under marschen till vårfestfältet sjöngs den nya Vårt Land gång på gång för att inpräntas hos studenterna som deras egen och därmed hela nationens lystringssång. Men i den sången sägs ingenting om revolution och frihet. Det talas om landskapet, "Guds ära i Naturen", och om en framtid, som skall mogna. På en sådan mognad väntade inte studenterna i andra länder, de blödde på barrikaderna för att omedelbart, genom "en sista kamp", avfärda alla orättvisor och skapa ett bestående (utopiskt, socialistiskt) lyckorike. Var studenternas medvetenhet influerad av alkoholen? Var de med andra ord av denna orsak mindre kritiska och mera mottagliga för stundens stämningar, som en skicklig regissör därför förmådde styra? Det var kuratorerna, de äldre, som höll talen, de yngre sjöng, hurrade och njöt. I bevarade räkningar ser vi, att handlanden Decker krävde studenterna på 360 rubel 42 kopek silver för "Maj-Kalaset den 13 Maj 1848". Räkningen specificerade 103 kannor punsch, 98 kannor carolina (vitvinsbål), 50 kannor bischoff (rödvinsbål), 14 kannor "ord. Punsch", 4/4 kannor både portvin och madeira samt 5 1/4 kannor sherry. De senare samt en butelj punsch var säkert avsedda för inbjudna och damer, liksom de 3 dussin finare dricksglas och 2 dussin tallrikar, vilka ingår i räkningen tillsammans med 18 3/4 dussin dricks- och 42 1/2 dussin vinglas. Sex tekannor och 5 karaffiner, 1 dussin saxar, 24 alnar svart, blått och vitt tyg (för borddukar säkerligen), stora mängder piptobak "Gefle vapen" och 200 dussin cigarrer, bruna, prima, m. m. Därutöver debiterade restauratören Catani 37,90 rubel för huvudsakligen 91 kannor mjöd, handlanden Bockström kom med en räkning på 19,40, handlanden Falkman på 10,80, konditorn Forsström på 18 och Fru Åhrstedt på hela 120 rubel (bakverk?). Vad studeranden Gadd (sannolikt N. F. Gadd, nyl.) betalat 225 rubel 58 kopek för framgår inte, och vad studeranden J.A. Ramsay (vib.) erlagt 98,80 för vet vi inte heller, kanske var det utgifter för musiken samt möjligtvis ytterligare (sämre) alkohol för toddy. Dessutom upptar den "summariska räkningen" ett antal kreditorer på mindre summor, avlöning för vaktmästare samt en målare, som kanske hade snickrat och målat estraden. Bakom summorna gömmer sig också kostnader för den stora fana som samtidigt var studentkårens och Finlands - med lejonet inom en lagerkrans - som vi kan betrakta som den första egentliga Finlands flagga. Det är alltså ett faktum att alkoholen spelade en stor roll vid festen. Festdeltagarnas antal var enligt professor Grots rapport till S:t Petersburg cirka 300 personer, samt omkring 200 inbjudna gäster. Även Grot framhåller, att tillfälle till spontant sjungande inte gavs: "När musiken ej spelade, sjöngo studentsångarne." Han berättar också: "Längs hela vägen från staden till festplatsen rörde sig oavbrutet åkdon och fotgängare. Kring de anlända ekipagen fjäskade studenterna för att bjuda damerna vin och konfekt. Snart syntes också på fältet hela grupper av damer, varigenom festen erhöll ett ännu livfullare utseende." Damer, vin, musik och fosterland höll det "spöke, som rörde sig i hela Europa", kommunismen, borta, för att citera Marx' och Engels' Manifest. Cygnaeus var den som med hjälp av Pacius och Topelius styrde opinionsyttringen i maj 1848. I bakgrunden verkade den allra viktigaste: Runeberg. Missbrukade de studenterna för att rädda Finland i en kritisk stund? Ytligt sett gjorde de kanske det. Men det är uppenbart, att studenterna knappast var revolutionära, åtminstone inte ännu då. Det som Cygnaeus gjorde, i förhållande till studenterna, var att i en kritisk stund förebygga en andlig "smitta", som ju inte hade någon verklig jordmån i Finland och vars yttringar skulle ha varit ödesdigra just då. Cygnaeus, Runeberg och deras krets var säkert helt övertygade om att studenterna åtminstone innerst inne inte var revolutionärer, men att de kunde göras till patrioter. Nationalkänslan, en positiv sådan, skulle tydliggöras. Finland uppstod som uttalad nationell idé, som upplevd identitet, och präglades för framtiden av "Maj-Kalasets" ideologi. Detta är "Maj-Kalasets" klara politiska betydelse. Vid minst två andra politiskt akuta tillfällen tillämpades samma tillvägagångssätt: att framhäva lojalitet i förhållande till Kejsaren och Ryssland genom att framhäva det specifikt finskt-fosterländska. Dels skedde detta vid tiden för julirevolutionen och polska upproret 1831, vilket ledde till grundandet av Finska Litteratursällskapet. Dels under Krimkriget och tiden därefter, då framför allt Z. Topelius - Cygnaei medhjälpare 1848 - trumfade igenom tanken på de blåvita färgerna som Finlands nationalfärger, för att med dessa egentligen ryska färger undantränga den socialistiska röda och likaledes den svensk-liberala rödgula färgkombinationen. Matti Klinge: Finlands historia 3 (Schildts)