Kaikki puhuvat Nokian epäonnistumisesta älypuhelinmarkkinoilla. Se on valitettava tosi-asia. Valitettava sekä Suomen talouden että suomalaisten itsetunnon kannalta. Halvat kännykät intialaisille Nokia osaa kyllä myydä, mutta ei älypuhelimia kuluttajalle, joka haluaa muutakin kuin soittaa. Syitä on varmaankin monia. Uskon että syy Applen (ja vastaavien kännyköiden mm. Samsungin ja HTC:n) menestykseen ovat tunneperäisiä.

Yritin kesällä asentaa sähköpostin Nokian älypuhelimeen. Luin manuaalia ja pähkäilin kokonaisen illan. Pyysin apua dipl.ins.-ystävältäni. Ei hänkään osannut. Veimme kännykän 22-vuotiaalle datonomiksi opiskelevalle tutullemme. Hän antoi puolen tunnin päästä periksi. Meille kaikille tuli vähän hölmö olo.

Ostin loppukesästä iPhonen. Asensin sähköpostin alle kahdessa minuutissa. Synkronoin kalenterit, postit ja kuvat pöytäkoneen kanssa. Lataan ns. applikaatioita netistä. Valokuvaan, käsittelen kuvia ja lähetän niitä Facebookiin. Ei tarvitse pyytää apua eikä lukea manuaaleja. Tulee hyvä fiilis. Osaan käyttää multi-medialaitteen monia eri ominaisuuksia, enkä pelkästään puhelintoimintoa.En tunne itseäni tyhmäksi.

En pysty täysin palkein iloitsemaan, kun ajattelen Nokian surkeutta. Toivon, että yhtiö vielä tuo markkinoille ”iPhonen-tappajan”. Sen pitäisi kuitenkin jo olla paljon parempi, eikä vain yhtä hyvä kuin iPhone, että Nokia pääsisi altavastaajan asemastaan. Suomalaisena toivon Nokialle parasta. Kuluttajana valitsen kuitenkin tuotteen, josta tulee hyvä olo. Kukaan ei halua tuntea itseään tyhmäksi.
 

Kirjoitan vaihteeksi suomeksi. Tein FST:lle ohjelman ruotsinkielisten perusoikeuksista. Palaute on ollut osittain masentavaa.

En masennu siitä, että moni on kanssani eri mieltä. Masennun oudosta politiikan, muka-juridiikan ja rasismin sekoituksesta, jota tulee tuutin täydeltä, heti kun yrittää aiheesta keskustella.

Muutama tosiasia:

-meitä on noin 300.000 ja määrä ei ennusteiden mukaan vähene edes pitkässä juoksussa.

-olemme ihan tavallisia. Emme rikkaampia, emmekä köyhempiä kuin muut suomalaiset. Asumme kaupungeissa ja maaseudulla. Juomme aamuisin kahvia.

-maksamme veroja yhtä paljon kuin muutkin. Emme tule yhteiskunnalle muita kansalaisia kalliimmiksi. (Mitä nyt kadunnimet pitää joillakin paikkakunnilla varustaa kaksikielisillä kylteillä.)

-suurin osa ruotsinkielisistä ei osaa suomea niin hyvin, että pärjää potilaana, poliisikuulustelussa tai oikeudessa tai edes rakennuslupaa hakiessa. Siksi ruotsinkieliset tarvitsevat palveluita omalla äidinkielellään.
 

Ska Island straffas för att de tog dumdristiga risker och körde ekonomin i botten? Svaret är ja!

Orsaken är att det andra alternativet är värre. Det handlar om att ersätta bl.a. de britter som placerade pengar i den isländska Icesavebanken. Icesave gick i konkurs och britterna förlorade sina pengar. Storbritannien ersatte de enskilda placerarna och kräver nu pengarna av Island. Det är fråga om fruktansvärda summor. De som drabbas är vanliga isländare som inte hade någonting att göra med Icesave. Det är oskäligt och orättvist. Ändå anser jag att de måste betala.

Om Island inte står för bankens förluster förlorar hela världen sitt förtroende för Island vilket drabbar den isländska ekonomin ännu hårdare. Om placerare inte kan lita på statsgarantierna är vi på en farlig väg. Intressant är att många auktoriteter inom ekonomin inte håller med. De lägger mer tyngd på rättviseaspekter än på förtroendet för systemet. Vad gör vi med rättvisa om hela systemet kollapsar?

I början av detta år besökte jag Caymanöarna för att ta reda på vad de finländska bolagen pysslar med där. Käckt, eller hur? Riktigt så naiv är jag inte, att jag trodde mig penetrera banksekretessen där. Men OECD-länderna, EU och USA är däremot just så naiva.

Under hösten har det skrivits en hel massa avtal om informationsutbyte mellan EU-länder och skatteparadisländer. Tittar man närmare på vad som egentligen har skrivits så upptäcker man att det har skrivits avtal mellan skatteparadis och skatteparadis samt mellan skatteparadis och små länder som Färöarna. Dessa avtal har naturligtvis ingen betydelse.

De avtal som kunde ha betydelse har antagligen inte heller någon betydelse. Det har existerat avtal mellan USA och skatteparadis i många år men det är bara småpotatis som man får fram tack vare dem. Hela poängen med sekretess går ju ut på att t.ex. truster och fonder på Caymanöarna är i praktiken hemliga. Det går inte att få fram vem som verkligen är ägare och vem som får den ekonomiska nyttan av skattefusk och penningtvätt.

De gånger företag och enskilda har åkt fast har det kommit fram att fifflarna undantagslöst har byggt upp kedjor av skatteparadisbolag som är i praktiken omöjliga att komma åt. Caymanbanker och –myndigheter kommer inte att lämna en enda bit information till Finland. Det enda sättet att få fast är en skatteparadisfifflare är om han eller hon åker fast för brott i hemlandet och man via en sådan utredning får fram information.

Genom att godkänna nolltaxering, hög banksekretess och bokföringslagar som inte tvingar fram landsvisa siffror har vi godkännt skatteparadisfifflandet. Och av någon orsak får Caymanöarna fortsätta erbjuda tjänster bland annat till finländska Wärtsilä, Konecranes, Neste och några andra.