Caymanöarna och Finland

I början av detta år besökte jag Caymanöarna för att ta reda på vad de finländska bolagen pysslar med där. Käckt, eller hur? Riktigt så naiv är jag inte, att jag trodde mig penetrera banksekretessen där. Men OECD-länderna, EU och USA är däremot just så naiva.

Under hösten har det skrivits en hel massa avtal om informationsutbyte mellan EU-länder och skatteparadisländer. Tittar man närmare på vad som egentligen har skrivits så upptäcker man att det har skrivits avtal mellan skatteparadis och skatteparadis samt mellan skatteparadis och små länder som Färöarna. Dessa avtal har naturligtvis ingen betydelse.

De avtal som kunde ha betydelse har antagligen inte heller någon betydelse. Det har existerat avtal mellan USA och skatteparadis i många år men det är bara småpotatis som man får fram tack vare dem. Hela poängen med sekretess går ju ut på att t.ex. truster och fonder på Caymanöarna är i praktiken hemliga. Det går inte att få fram vem som verkligen är ägare och vem som får den ekonomiska nyttan av skattefusk och penningtvätt.

De gånger företag och enskilda har åkt fast har det kommit fram att fifflarna undantagslöst har byggt upp kedjor av skatteparadisbolag som är i praktiken omöjliga att komma åt. Caymanbanker och –myndigheter kommer inte att lämna en enda bit information till Finland. Det enda sättet att få fast är en skatteparadisfifflare är om han eller hon åker fast för brott i hemlandet och man via en sådan utredning får fram information.

Genom att godkänna nolltaxering, hög banksekretess och bokföringslagar som inte tvingar fram landsvisa siffror har vi godkännt skatteparadisfifflandet. Och av någon orsak får Caymanöarna fortsätta erbjuda tjänster bland annat till finländska Wärtsilä, Konecranes, Neste och några andra.